Kan man gå tillbaks till garderoben?
Jag tänker ofta tillbaks på när jag var i garderoben. Gift med barnets far var jag då. Att vara i garderoben var som att leva i en lögn ja ni kan tänka er. Men var det så dåligt egentligen?
Förutom det var jag faktiskt lycklig. Gift med min bästa vän i hela världen. Tryggt, okomplicerat och han var så väldigt lätt att göra lycklig. Inte alls som kvinnor är, skitjobbiga. Sexlivet då, var det så dåligt? Nej det var det inte. Jag tände inte på honom, hur han ser ut, den manliga kroppen osv. Men jag fick nästan alltid orgasm och det var så enkelt. Ville jag ha sex så kunde jag säga skall vi ha sex? så hade vi sex. Han sa nästan aldrig nej. Skulle han säga nej så kunde jag klä av mig naken och säga fortfarande nej? Då blev det ett ja. Så fungerar det inte med kvinnor. Nu var han ju ganska på själv i perioder vilket var jobbigt, men inte jobbigare än att jag kunde säga nej jag vill inte idag.
Tjejer är så jävla jobbiga. Surar för skitsaker, missförstår skämt och det känns som att gå på ett jävla minfält att vara ihop med en. Säger jag fel, gör jag fel, minsta lilla så kommer hon brisera och bli sur på mig.
I garderoben kunde jag inte vara mig själv, men ärligt talat så kan jag ju inte det nu heller fast på ett annat sätt. När jag hela tiden måste gå försiktigt i det där jäkla minfältet jag går på i relationer med kvinnor.
Kan man gå tillbaks till garderoben igen eller borde jag ta kontakt med en terapeut? Eller är det saknaden efter just honom som spökar flera år senare? Jag älskade ju honom och saknar det vi ändå hade trots lögnen jättemycket.