polisanmäla för kränkning?

Givetvis, det borde jag skrivit, vi är redan under utredning av soc till följd av en liknande händelse i januari. Den gången ringde jag polisen medan exet fortfarande var kvar, och de fick honom via telefon att gå. Dock kastade han då telefonen så det var väldigt nära att vår minsting fick den i huvudet. Men han gick i alla fall och polisen sa då att det var bra att jag ringde men eftersom det löste sig så rekommenderade de inte att jag skulle göra en anmälan så jag lät det vara.

Däremot polisanmälde han mig då för misshandel och påstod att jag stampade på vår äldre son, vilket jag såklart aldrig skulle göra. I det inledande, gemensamma samtalet för soc-utredningen hade historien ändrats och han var inte ens säker på om jag kanske skulle ha råkat kliva på vår son vid något tillfälle? Ja, helt knäppt, och inte det minsta sant. Men det var den polisanmälan som ledde till att det blev en utredning i alla fall och den pågår än, jag har ett samtal med dem efter påsk men försökte ändå mejla handläggaren i onsdags, jag fick dock bara ett automatiskt svar att hon inte var där just nu.

Jag vill ha ensam vårdnad, menar du att jag ska anmäla "minsta lilla" då eller missförstår jag?

Sen är det väll lite att rätt ska vara rätt också, jag har fått nog, han har kommit undan med så sjukt mycket innan. Han har slagit mig, men det har jag inte polisanmält, dumt nog avslutade jag bara vår relation första gången det hände utan några andra påföljder. Men vi fortsatte bo ihop i flera månader tills han hittade en lägenhet. Han hade gått till en jurist för att slänga ut mig men juristen sa att han inte hade några chanser, att det var jag som skulle få lägenheten. Men istället för att hitta en ny direkt, som han kunde gjort med alla sina kö-poäng, drog han ut på det nästan så länge som möjligt.

Sen gjorde han ju genom stora delar av vårt förhållande (och delvis efter) saker i sovrummet som inte var okej. Jag vet inte om det skulle kallas våldtäkt, för det var inget tvång på så vis utan snarare att han fick mig att känna mig tvungen att ha sex med honom även när jag inte ville (t.ex när jag var deprimerad eller när jag var nyförlöst.) Han sa att det var en så stor del av förhållandet för honom så gick jag inte med på det, så ville han inte ha ett förhållande mer och skulle slänga ut mig så jag inte skulle ha någonstans att ta vägen. Och eftersom jag skulle bli hemlös skulle jag inte få träffa vår son heller. (Detta sa han när vi bara hade 1 barn, och jag visste inte bättre och var rädd och trodde på honom.) Det här har jag aldrig pratat med någon om och jag skäms över det. Jag erbjöd honom till och med att han kunde träffa någon annan i det syftet när jag var nyförlöst, för jag ville verkligen inte och var rädd att det skulle göra ont, jag hade fått sy massor eftersom jag sprack en del, stort barn och snabbt förlopp, så jag ville verkligen inte ha sex men jag ville att vi skulle vara en familj. Men det dög inte åt honom, det var tvunget att det skulle vara jag. Ofta var det också att han sa "Nu har jag gjort det här så nu förtjänar jag ett bj" osv, och han pressade riktigt på det fast han visste att jag hatade det.

Som du säger om en buffert-person hade varit guld värt, men jag flyttade till den här staden pga honom och känner helt enkelt ingen som skulle kunna vara det. Kanske kanske är det något soc kan vara villiga att hjälpa till med när utredningen är klar? Men hans umgängen är alltid kvällar/helger så det kanske inte funkar ändå?

Jag beklagar hur du hade det med din far. Jag förstår att det måste satt djupa spår i dig men hoppas att du har det bättre idag!

Tyvärr är barnen för små och min lägenhet är en trappa upp, jag kan inte riskera att någon av dem ramlar. Minstingen har nyss lärt sig gå och trappan är direkt till höger utanför dörren, såpass nära att jag oftast står i trappan när jag låser upp dörren utifrån.

Nu är det ju beslutat hos tingsrätten att överlämningarna ska vara hos mig, och av honom ensam dessutom så han ska inte ta med sig någon annan som han gjort vid tidigare tillfällen och det har jag upplevt som mycket hotfullt. Det här är ju inte heller bra såklart men det känns inte som det går att ändra på det hux flux heller just pga tingsrättens beslut.
Jag skulle gärna ta emot barnen utanför porten till trapphuset istället där trapporna inte blir en risk, men det går inte för sen han inte får ta med folk till min dörr längre, så stationerar han dem i porten till trapphuset istället. Med dörren öppen så de ser direkt upp till min dörr. En minimal förbättring med andra ord...

Han hämtar alltid barnen hos mig. De flesta gånger får jag tillbaka den äldre via förskolan, vilket är jättebra för då slipper vi konflikt. Men den yngre både hämtas och lämnas hos mig, han har ingen förskoleplats än eftersom jag var tvungen att tacka nej till den han blev erbjuden pga avståndet (jag har ingen bil) och han nu är i kö och beräknas få börja i maj på en närmre förskola, och sen stå i omplaceringskö till samma som hans storebror, den som också är den närmsta.

Han är för "smart" för att komma med rena hot nu för tiden. Det enda han säger är "Om du gör xx så fattar du vad som händer va?!" och liknande, det har jag i SMS. Jag försökte polisanmäla det men de sa att det var för svagt eftersom han faktiskt inte säger vad han skulle göra. Det är riktat mot både mig och en vän till mig som mitt ex fått för sig att jag var otrogen mot honom med, efter att vårt förhållande var slut. (Jag får det inte att gå ihop heller... Och oavsett så är det inte så. Eller det var inte så då i alla fall, nu har det utvecklats till lite mer men ingen titel på det. Vi tar det långsamt. Exet däremot väntar redan barn med någon han kommer ha känt i totalt 1.5 år när det barnet kommer, det skryter han gärna om.)

Nu "hotade" han väll iofs med att polisanmäla men det är väll inte något som räknas som ett hot egentligen, det kan han ju göra bäst han vill.