4,5 åring "förstör" hemmet.

jag ju inte alls ert barn men hon har det kanske väldigt jobbig eftersom att hon inte får gå till dagis. Att vara hemma hela dagarna kan tära på en. Det finns inget annat hon/ni kan göra. Gå ut och springa, aktiviteter med andra barn utomhus så att hon får röra sig?

Och om ni mår dåligt pga dödsfall tex så kan det kanske smitta över på henne.

Men om det är så jobbig som du beskriver det så är det kanske dags att söka professionell hjälp. Inget barn mår bra av föräldrar som mår dåligt.

Jag förstår att ni har velat vänta med att skicka henne till förskolan, men om jag vore er skulle jag låta henne börja där igen ögonaböj. Hon behöver stimulans, hon behöver andra barn i samma ålder. Det är klart att hon blir jobbig som tusan när hon har överskottsenergi.

Ett alternativ kan vara att vara utomhus största delen av tiden. De flesta barn i den åldern blir mer hanterbara utomhus. Gå ut direkt efter frukost och kom inte hem förrän det är lunch och gör samma sak mellan lunch och middag. 

Jag tillhör två riskgrupper och mitt barn har varit i skolan hela tiden. Det hade aldrig funkat annars. Det kommer bli hundra procent bättre när ert barn är på förskolan hela dagarna. Hon är ju en stor tjej och behöver därmed massor av energikrävande aktiviteter dagligen. Det kanske låter lite märkligt, men jag brukar likna barn vid hundar. De behöver rastas flera gånger varje dag för att bli hanterbara. 

Till att börja med låter det som hög tid att söka hjälp, ja. Börja med att prata med bvc om både utredning och föräldrastöd.

Du skriver att du överväger att lämna hemmet med henne själv- jag antar att du menar separera, och att ni redan nu gör regelbundna utflykter med bara henne?

Vad gör hon inomhus? Hur mycket gemensam aktivering/lek? Hur mycket är ni ute? Träffar hon jämnåriga? Finns möjlighet för den som inte är föräldraledig att gå ner i tid? Hur mycket läser ni kring barnuppfostran?

Jag håller med om förskola för övrigt.

Förstår att det ligger mycket i det men den punkten går inte att göra så mycket åt just nu. Barnen ska inte behöva växa upp utan sin pappa, den risken är det inte värt. Vi kollar covid-19 statistiken varje dag och har regelbunden kontakt med dagis då vi självklart vill att hon ska få gå men utan att riskera någon annans liv. Hon leker med andra barn ute och även grannbsrnet när de varit "isolerad" ett tag så det är säkert men det räcker inte. Hon är likadan ändå, även om vi är ute, innan pandemin så var det lika dant när vi hade varit iväg på lekland, bondgårdar, stranden, you namn it.

Ute är vi så fort vädret tillåter, då vi har en bebis som vägrar att ligga i vagn.

Frågan är väl mest hur vi ska bemöta henne och lyckas komma ur den onda cirkeln, då pedagogiskt prat inte fungerar ännu.

Jag är föräldraledig och sambon är heltidssjukriven.

Inomhus gör vi allt vi kan komma på, måla, memory, tränar alfabetet och siffror, bakar, hon får hjälpa till att städa, dansa, hemmaträning för barn, hon har ett rum som ser ut som en leksaks affär så hon har inte brist på att hitta på saker.

Rensa ut 2/3 ur rummet. Behöver inte slänga men behöver inte vara framme. Satsa på saker som ger henne både utmaningar fysiskt och huvudet.

Turas om att ta ut henne, tex frukost tillsammans sen går hon + en förälder ut och härjar i skogen eller lekplats (testa gärna en ny per dag) i 2-3 h så kommer de hem till dukat lunchbord.
Efter lunchen leks det innelekar tills hon blir rastlös igen (1-2h kanske kan vara lugna?). Då tar den andre föräldern ut henne, man kan ha små uppdrag tex gå iväg med återvinning eller leta efter hundar att titta på (vi brukar leta roliga namn på kyrkogården för den är på lagom avstånd och det roar vår minsting oväntat mycket) tills det är dags för kvällsmat. De som varit ute får komma till dukat bord även här. Så maten går in innan tröttheten sätter in!
Efter maten är det dags för TV och sedan bad, läsa osv.

Ni kommer märka skillnad på hur mycket mer välstädat det kan vara när barnet+en vuxen är utomhus 2-3+2-3 h till dvs 4-6 h per dag. Frisk luft och sol är dessutom bra för immunförsvaret!

Rutiner och struktur och MASSOR av fysisk aktivitet. Ge henne lite meningsfulla uppgifter och ansvar så att hon känner att hon åstadkommer något - att hon kan vara duktig och kompetent. 

För en dagbok över utbrott och andra svåra situationer så att ni kan se om det finns något mönster som ni inte har insett tidigare. Håll koll på till exempel mat, sömn, tidpunkt på dagen och triggande aktiviteter.

Ta små minipauser från henne under dagen. Det kan vara att ni placerar henne framför en skärm eller stoppar henne i badet eller tar fram något särskilt fint pyssel som hon kan leka självständigt med. Bara 15 minuter eller så ett par gånger om dagen kan göra under för att hjälpa vuxna att inte förlora förståndet (om de tar vara på dessa stunder).

Samla på aktiviteter som hon tycker om och är engagerad på ett positivt sätt med. Skriv ner en lista och använd er av dem regelbundet. Ha olika kategorier för lugna lekar, fysiskt uttröttande, självständiga lekar, pedagogiska aktiviteter ...

Skaffa en barnvakt. Även om hon är krävande så är detta inte något ovanligt i hennes ålder och många vuxna klarar av att ta hand om även ett ganska jobbigt barn någon timme och det kan göra stor skillnad för er vuxna. 

Leta med ljus och lyckta efter minsta lilla positiva interaktion och ge dem massor av uppmärksamhet. Ett delat skratt, en härlig kram, en gemensam lek ... Försök att aktivt fokusera både din egen och hennes uppmärksamhet på dessa stunder så att de tar upp en större del av ert medvetande. Bråk och stök möts med en lugn, ganska uttråkad attityd. Inte så att ni ignorerar henne eller hennes dåliga beteende, men det får bara väldigt mycket mindre uppmärksamhet. 

Lek med henne. Dels att du avsätter en 15 minuter eller så om dagen då du följer henne i leken och hon får bestämma precis allt medan hon har din fulla uppmärksamhet och dels att du leder leken. När du är lekledare så kan du med fördel leka om situationer som är problematiska för henne. Hur man gör vissa av era rutiner, väntar på sin tur, är en god vän, övar på bordskick och gott uppförande, hur man relaterar till andra människor och småsyskon. Dockor och gosedjur kommer att vara bra. Låt dem gärna vara busiga och  demonstrera hur man inte gör  så att hon får tillrättavisa och styra upp. 

Hur mycket tid får hon springa och leka på ett riktigt fysiskt aktivt sätt? Absolut minimum bör vara 60 minuter om dagen och då räknas inte lugna promenader eller att typ gunga, utan det är springa, hoppa, dansa, cykla fort, bada på badhus ... De lugnare utomhusaktiviteterna är också väldigt bra, men de tar inte hand om samma behov.

Sjal eller sele till bebisen. När man har en vild, galopperande 4-åring är detta en av få helt säkra ställen för en bebis och man kan hänga med storasyskonet och samtidigt ge bebisen närkontakt. Utgå från att ni alltid är med när hon interagerar med sitt småsyskon så att ni kan se till de är 100% positiva och säkra. Aldrig att storasyster får en chans att göra bebisen illa. Det ligger på ert vuxenansvar.

Massage är lugnande för utåtagerande barn. Både att ta emot och ge. Ni kan också lära henne andningstekniker och andra medvetna sätt att lugna ner sig själv på så att hon får lite fler verktyg att hantera sina känslor på.

Jag tror också att det är viktigt att visa hur vi vuxna gör för att hantera svåra känslor på. Vi är ofta så duktiga på att göra det att det inte ens syns på utsidan. Då är det inte lätt för ett barn att använda oss som förebild. Du kan berätta vad som sker inom dig när du blir frustrerad eller arg och hur din inre dialog ser ut medan du lugnar ner dig. 

Tycker att desperationen i ditt inlägg tyder på att ni skulle behöva få professionell hjälp nu.

Varken dottern eller övriga i familjen ska behöva ha det så kämpigt. Bvc och socialtjänsten kan hjälpa till med familjestöd. Kontakta dem omgående, det kan ju ta ett tag för er att få hjälp.

Hoppas att det löser sig på bästa sätt för hela familjen!

Vi har också en dotter i samma ålder som stämmer in på din beskrivning. Hon var också en "High need baby" som bebis. Föräldrar som får "vanliga" barn kan aldrig förstå fullt ut hur det är att vara förälder till ett barn av den här kalibern. Vår dotter ska nu utredas för eventuell diagnos.

Första steget för oss var att flagga för misstanke om diagnos hos BVC. Vi sa rakt ut att vi vill att hon utreds. Genom BVC fick vi kontakt med barnläkare som beslutade att ställa vår dotter i kö för utredning. Styrkekam <3

Om ert barn hade varit 1,5 år äldre hade hon gått i skolan och inte fått vara hemma pga skolplikten. Inte så stor skillnad. Tänk hur många tusentals barn som har gått i skolan och på förskolan under den här perioden som också har föräldrar i riskgrupp. 

Bara en tanke.