Hoppar upp i stolen efter jag lämnat kisset i luckan. Efter en stund sticker sköterskan in huvudet och säger "positivt". Jag fatta ingenting? Läkaren svarade då "Grattis! Du är gravid!" Så vi gjorde ett UL och mycket riktigt såg han att det var en pågående graviditet. Jag har försökt att bli gravid i 4 år.
Juste! Va bra hjälp du fick och snabbt! Låter läskigt annars att riskera missfall. Skönt att när man väl hittar bra ställen/personal inom vården så funkar det FANTASTISKT!
Tyvärr har jag inte hunnit skriva in mig än. Det var sån himla lång kö till den mottagningen jag valt (valde att skriva in mig för två veckor sen) så att jag fick tidigast tid den 29/4, då jag är 1 dag från att gå in i vecka 10. Men men! Har hört att det är ganska normalt också. :) Ser fram emot inskrivning, då jag tror det kommer känns skönt att landa lite i att man faktiskt är gravid och att barnmorskan förstår ens situation och är "expert" på den.
Okej, nu kom nog min trötthet. Började känna lite redan i helgen, men nu känner jag mig helt däckad.
Symptom än så länge:
- Känsliga bröst
- Molvärk till och från
- Svagt illamående
- Trötthet
- Ökade flytningar
Någon som känner igen sig? Eller har andra symptom att dela med sig av?
Jag fick en insikt idag efter att jag tänkt på vad några av mina bästa vänner sa i söndags när jag berättade för dem att jag var gravid i vecka 9 (de har båda barn sedan tidigare!).
Det här med att just nu oroa sig för MF/MA. Den oron kmr gå över till något annat sen. Efter KUB kommer jag säkert börja oroa mig för om barnet växer som det ska. Inför förlossningen kommer jag oroa mig för om allt ska gå bra. Sen när barnet är satt till världen kommer jag oroa mig över plötslig spädbarnsdöd. Sen kommer jag vara orolig över att jag nu har ansvar för en annan människas liv! OMG! Sen kommer jag väl oroa mig över om något ska hända barnet i förskolan, sedan i grundskolan. Och tänk sen när tonåren startar och alla dumheter som kommer hittas på där! Riskerar ju att vara sömnlös om nätterna tills jag vet att den är hemma igen efter sitt galej!
Ville bara säga att från och med nu kommer nog den där oron att finnas med oss. Jag ska själv försöka dämpa den och påminna mig själv om att oro inte gör mig själv något gott. Bättre att glädjas åt det jag vet här och nu. Och just nu är det att jag är gravid och vi ska kanske få vårt första barn. Amazing! :D
Haha ja extra jobbigt att hålla sig vaken när man jobbar hemma. Jag är inne på jobbet vissa dagar, vilket hjälper just nu.
Intressant med kaffet. Dricker inte kaffe själv, men var beroende av Pepsi Max tills jag blev gravid haha. Tyckte att jag fick lite konstig magont efter jag druckit Pepsi Max, så vågar inte dricka det mer. Har konstigt nog inget sug heller. :)
Hej, förlåt, jag missade att du svarat! Jag har tagit bort tråden från favoriter pga ångest så jag fick ingen notis.
Ja, det är nedre delen. Som mensvärk, fast då när blödningen kom var det värre, som ett åtspänt metallband runt magen och ryggen typ. Jag tror kroppen försöker få missfall men den kan inte, som vanligt för mig. Så det är riktigt tungt nu.
Jag är i vecka 6 tror jag, snart 7. Jag fick ett jättebra möte med BM men det är helt omöjligt att få någon hjälp, jag har inte mycket till övers för kvinnosjukvården just nu. Den 23 april ska jag på min missfallsutredning och då kommer jag iaf få ett VUL. Tack för din omtanke.
Har precis plussat trots att jag förra månaden vart diagnostiserad med pcos, är helt i chock haha. Haft molande värk till och från, samt haft spottings i 6 dagar nu, och det är något jag alltid har innan mens, så trodde det var helt kört. Men har ju läst mycket om just pcos och risken för missfall är ju tyvärr stor, men får hålla alla tummar :D
Hej!
Anna87a, 34 år och BF 18/12 om allt vill väl denna gång. Har gjort IVF pga manlig faktor och detta är den fjärde återföringen (fryst femdagarsembryo). Har tyvärr två missfall i bagaget så en fruktansvärd oro så här i början men det är nog gemensamt för oss alla. Har officiellt testdag imorgon men fick ett väldigt tidigt plus, idag är jag bara i v. 4+4. Vet att mycket kan hända men känner att det är bättre att vara glad så länge det varar och inte låta dåliga erfarenheter ta över för mycket.
Hej..
Tyvärr har jag fått missfall så har varit väldigt nere men känner ändå att det är bara att försöka igen <3
Hoppas det går bättre för er andra :)
Förresten vart bor ni någonstans? Hade ju varit kul om någon här var från samma stad/område