Förstår dock inte riktigt hur det här gick till, min ÄL måste varit minst en vecka tidigare än NC bekräftat. Vi har heller typ inte fått till det alls så bra denna månaden med sambo som fick covid o allt, så måste haft ÄL tätt med mens den här månaden. Så otroligt oväntat om vi säger så. En riktig surprise helt enkelt!
Angående tidigt UL, har ni fått eller inte?
Jag ringde och ville kolla om jag kunde få en - icke.
Bm/telefonist sa att vecka 18 gäller (?)
Blev superstressad.
Borde man inte få göra i v. 12 åtminstonde? Eller är allt inställt nu ?
Att vänta 10 v..... helst inte
Nån mer som är kliig? :/
Det kliar jättemycket i min svank, ibland på tuttarna och så ett jobbigt ställe på sidan av magen. Det hoppar mellan dom ställena liksom. Det verkar inte hjälpa att smörja... vad gör man? Inatt var jag tvungen att gå upp till och med.
Vad kul att det gick bra och inte var utomkveds ! 
Efter några oroliga dagar med vänstersidig smärta och småblödningar/brunrosa flytningarna blev det igår en tur till gyn för VUL i vecka 6+2 för att utesluta utomkvedshavandeskap. Innan undersökningen förberedde läkaren mig på att det inte alls var säkert att man skulle se livstecken eftersom det fortfarande är så tidigt.
?En jättefin graviditet på rätt ställe och med tydliga hjärtslag? sa läkaren efter undersökningen.
Nu är jag lugn. Och jätteglad!
Fick ett samtal innan idag från barnmorskan som gjorde mig så himla orolig :(
Var inne på mottagningen i fredags och tog massa blodprov, och idag ringde hon upp och sa att jag låg förhöjt på TRAK-antikroppar, ett extratest som togs på mig pga överaktiv sköldkörtel i tonåren. I min värld fanns det inte ens att jag skulle kunna ha kvar antikroppar från detta, då jag opererade bort sköldkörteln 2008. Tyvärr så kan dessa antikroppar innebär att tillväxten hämmas på fostret, att fostret får hjärtsvikt och i värsta fall fosterdöd. 
Tog samtalet mitt i ett digitalt jobbmöte och kunde inte fokusera på mötet överhuvudtaget efter det. Ringde sedan min sambo och bara grät, föreställde mig det värsta inför KUB som vi ska på i slutet av nästa vecka. Som tur är så är han lugn och lyckades lugna mig i att risken för detta nog är väldigt låg. Ska nu få en remiss till endokrinologen som ska utreda det hela lite noggrannare.
Fy vad hemskt det var. Nu har det gått några timmar och min värsta oro har hunnit dämpa sig. Tyckte det var så himla jobbigt att ett fel hos mig skulle kunna påverka det lilla livet negativt. Så hemsk känsla bara; att man är otillräcklig.
Dock glad att vården gör uppföljningar på detta och faktiskt tog testet, och får försöka vara trygg i att de nu antagligen kommer följa värdena noga framöver :)
Men det går säkert bra ! Och bra att de har extra koll !