BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET
Jag har fortfarande molvärk lite då och då, och är varm, plus en aningens antydan till förstadiet till illamående efter jag ätit frukost och lunch, så jag är glad för dom grejerna så länge. :)
Åh så skönt att det kunde hjälpa <3. Jag går tydligen in i vecka 8 idag!
Tycker det låter som du har precis de symtom som är fullt normala! Och som kommer och går. Jag fick också lite kramper emellanåt, som kom om jag gjorde en rörelse där jag liksom sträckte ut ut magen, men det har lagt sig igen.
BM sa att allt detta var helt normalt, det kan komma och gå och jag behöver inte oroa mig förrän jag får en blödning. Då kan jag ringa henne om jag vill, men även små blödningar är vanligt i början av graviditeten och oftast inget att oroa sig för :)
Jag längtar till KUB i maj, då får min sambo och jag på riktigt veta hur det lilla pyret mår!
Verkligen! Det visar sig med tiden vad det blir ändå! Jobbigt men sant... Händer det så händer det och man kan inte göra nåt åt det så tidigt.... Jag kan känna mig lättad att jag äntligen kan gå runt och vara gravid! Jag var superorolig över att det inte kanske skulle gå utan hjälp, då detta är första gången jag är gravid. Så det är jag otroligt tacksam för just nu och jag ska försöka släppa nojjorna lite och se vad som händer. Käka bra, göra trevliga saker och försöka ta hand om mig :) Lättare sagt än gjort men får leva lite i förnekan om att det ska gå nu, hahaha.
Jag har redan berättat för några av mina närmaste att vi plussat. Kan tycka det ofta är tabu-belagt att folk inte berättar när de försöker eller när de plussar eller när de får missfall. Man vill liksom inte "ta ut lyckan i förväg" eller berätta för mycket att sin kamp där... Då en del bara berättar om man är så långt gången att det är en extremt liten chans för att det ska gå fel... Har full respekt för det och det är upp till en själv att avgöra såklart! <3 Men! Jag funkar inte riktigt så! :D Även fast jag är ganska privat med folk jag inte är nära, så vill dela med mig av det som händer i mitt liv just här och nu med mina närmaste relationer. Allt som som kretsar min oro, min kamp, min längtan, min glädje och min sorg oavsett hur det går sen. Det är bara en sån jag är!
Snart kommer jag nog berätta för min mamma (hon gick själv igenom väldigt många missfall före och efter mig och jag blev till slut det enda barnet som "överlevde") så jag känner att jag har mycket att vinna på att dela det med henne också.
Men som sagt: det är upp till en själv, och fint att du kan hitta stöd/ro när du berättat <3
Halloj. Här har det bombats med inlägg ser jag! Hejhej allihop
Idag är det fyra dagar efter min mens, tog ett digitalt som visade gravid 2-3 så jag tror att jag är rätt så gravid trots att jag hade mens då.
Ringde kliniken och blev inbokat på tidigt ultraljud den 20 april. Det känns inte roligt med ultraljud, har mest dåliga erfarenheter av dem. Sist fick vi veta att vi fått missfall i vecka 20. Men men det ska man väl överleva
Läste att ni skrivit lite om symtom. Mina är att jag vaknar 04 varje natt, har molvärk som kommer och går samt extrem hunger. Minns från tidigare graviditeter att symtomen försvunnit utan att det varit problem
Heh, får man klaga lite?
Att det ska vara så svårt att få vård! Jag har ju då haft två MA och har en tid i slutet av april för en s.k missfallsutredning där man kollar om det finns nån medicinsk orsak, tex sköldkörtel eller hormonbrist osv.
Jag trodde inte jag skulle hinna bli gravid igen så nu har jag försökt få en tidigare tid någonstans bara för att kolla det mest basala liksom. Det är ju antagligen mest bara blodprover. Men det är omöjligt! Jag ringde sjukhuset där jag ska på utredningen, vc, och till sist bm. Det enda jag kunde få var tid för ett hälsosamtal hos en bm om en vecka, för att se hur vi ska gå vidare. Suck. Det kommer ju inte finnas möjlighet att åtgärda om det är nåt som är fel.
Jag förstår att dom inte kan trolla fram tider såklart, men dom förstår liksom knappt vad jag pratar om ens! Dom vet inte vilka prover som tas eller nånting. Jag har fått förklara för alla jag pratat med vad som brukar kollas vid upprepade missfall. Och responsen har varit "jaaa jag vet inte riktigt om man kan göra såna prover..." som att jag hittat på det själv.
Jaja, nu har jag gjort allt i min makt i alla fall. Det enda positiva är att jag får behålla ursprungstiden för utredningen och där kommer jag få ett VUL, så det slipper jag tjata mig fram till åtminstone. Och att jag kan få vädra min oro nästa vecka på plats med en fysisk person, haha.
Men herregud! Vissa människor som sitter på sina jobb-positioner har ju noll koll på läget.
Vilken kämpe du är! Synd att man måste tjata sig till uppföljning och ordentlig vård. HELT SJUKT.
hejjar på dig iaf!
Åh vad svårt det är att tänka på annat...
Har varit ute hela dagen, allt för att skingra tankarna.
Sen landar man hemma och tankeverkstaden är I full gång igen :)