Sjukt olycklig som förskollärare - vad ska jag göra?!

Har jobbat ca 20 år som förskollärare och det blir bara värre och värre.

Det jag valde att bli förskollärare för - dvs arbete med barnen - finns knappt idag. I stället är det ständiga brandsläckningar, då det alltid är sjuk personal och vi knappt någonsin får ta in vikarier. 

Rektorerna sitter och påstår att vi delar upp barnen i grupper, men det gör vi inte - för de få personal som skulle finnas i barngruppen - som är för stor redan från start - får sällan vara fulltaliga. Stressen är enorm och vi gör ALDRIG alla nöjda. Antingen är det chefen som pressar oss till att ta in fler barn, eller så får vi skäll av föräldrar för att vi inte gjort "det eller det" - men vi KAN inte, för vi är för få. Eller så får vi nya krav av pedagogistor som anser att vi ska klara av mer än vi har kapacitet för. 

Rektorerna ljuger utan att skämmas i dessa pandemitider, och låtsas som att vi har möten digitalt, det har vi inte. De skiter i att vi får Covid, på mitt jobb har 6 fått det och fler lär det bli   

Barnen förvaras. Så är det föräldrar, tyvärr De slåss och skriker dagarna i ända, för vi har lokaler som består av ett rum - för 15 småbarn. Men trots personalbrist kräver pedagogistor och rektorer att vi ska lämna våra kollegor i sticket och gå på nätverk av olika slag - då spelar det ingen roll att det blir 2 personal kvar på 15 småbarn.

Mår dåligt över detta, får ångest. Måste ta mig vidare, men bor i en liten stad - känner mig så låst, för hur ska jag skaffa ett leverne? Jag måste ju dra in pengar, har ni råd att ge? Vägar man kanske inte tänker på, utbildningar som inte är så långa? Jag är ju medelålders, så kan inte lägga hur lång tid som helst på att utbilda mig - ekonomin är ju en stor faktor också.

Hur mycket får man tjäna om man bara tar bidrag från CSN? Hur går det till med KY-utbildningar?