Psykosocial utredning

Nu är det mindre än en månad kvar tills jag och min sambo ska på psykosocial utredning för en ev. äggdonation. Jag är nervös. Har förstått att det är mer regel än undantag att vara nervös. Jag har läst på och förstått att det är viktigt att vara införstådd med både processen och att berätta för barnet att hen kom till genom donation. Har även förstått att det skiljer sig lite i hur samtalet flyter på, vissa är mer avslappnade och det är mer som ett samtal, medan andra är väldigt byråkratiska.

Vad som skrämmer mig är att en del fokus ligger på ens familjeförhållanden. Jag kommer från en s k problem-familj och är något av ett maskrosbarn. Jag har lite för många lik i garderoben. Som det ser ut nu förutom det enorma släp av dålig uppväxt så har jag mist min mamma i cancer, jag har ingen kontakt med min pappa pga saker som skett under min uppväxt och min bror är svårt autistisk och bor på hem, har inte mycket kontakt med honom heller. Min sambos familj bor i hemlandet där han ursprungligen är ifrån. Dom har vi dock inga problem med.

Jag är alltså väldigt rädd för att min dåliga uppväxt, tidigare psykiska ohälsa och relation till familjen ska sätta käppar i hjulet för en ev. framtida äggdonation. Någon som varit i en liknande situation och kan dela med sig av sina tankar om hur jag kan tänka kring detta? Eller någon över lag som vet hur jag kan mentalt förberda mig på detta?