Bråk om födelsedag!

Anonym (TS) skrev 2021-03-13 07:34:53 följande:

Min man o jag är ovänner över att jag vägrar vara med på hans barns födelsedagsfest idag.

Hans ex är den som har styrt upp allting inför deras barns 20 års firande idag. 50 plus pers ska komma? Ni hörde rätt? Mer än 50 pers ska festa i hennes lilla hus under dessa pandemitider o jag vägrar komma utan har bestämt mig för att vara hemma med vår tvååring. Skulle inte gå på någons fest nu om man säger så.

Det här har gjort min man vansinnig o han kallar mig för en elak jävla svartsjuk styvhäxa o om jag vägrar följa med så ska vårt barn med men jag vägrar.

Är jag helt sjuk i huvudet?

Frågat lite av mina vänner o vissa har sagt att det är sjukt att ha en sån fest under Corona medans en sa åt mig att jag måste gå för att annars kommer alla snacka om hur elak jag är.

Sjuk i huvudet är magstarkt uttryckt, och så klart helt fel i det här fallet. Har du förklarat för honom att vi har en pandemi där man inte ska umgås för många? Det är väldigt strikta förordningar nu, och de gäller också privata tillställningar, man ska inte umgås med de man inte bor med, och vi har en tredje våg som startar nu!

Om det är någon som är "sjuk i huvudet" är det väl alla de som tänkt gå på tillställningen. Ungdomar kan åtminstone skylla på att deras frontallob inte vuxit klart men bland de andra skulle jag snabbt rensa ut vilka jag skulle umgås med även i fortsättningen med en sådan brist på säkerhetstänk.

Du stannar hemma!! Låt dem prata då, men du håller dig frisk åtminstone!

Anonym (Svar på tal)

Sat 13 Mar 2021 08:36

#11

Medan han är på festen borde du sätta dig ner och allvarligt fundera över er relation. Se på hans beteende:

Idiotin kring fester, corona osv.
Han har fått en vana att trycka ner dig sedan ni fått barn.
Han tilltalar dig otroligt respektlöst och har heller ingen respekt för varken din vilja eller din oro.
Ni har ingen samsyn kring säkerhet och säkert många andra saker också.

Fundera på om du inte borde flytta ut ett tag, ett par veckor efter den där festen vore en lagom tid. Då slipper du och barnet drabbas om han blivit smittad på festen.

En skilsmässa verkar vara på sin plats. Se tillbaka på tiden sedan ni fick barn, tänk dig att ha det så i fortsättningen. Är det så du vill leva? Knappast.

Anonym (Svar på tal)

Sat 13 Mar 2021 08:42

#14

Anonym (TS) skrev 2021-03-13 08:34:23 följande:

Skulle jag rymma så skulle han kräva att vårt barn skulle vara hos honom halvtid o det är det som håller mig kvar.

Tänker däremot åka iväg så jag slipper jobbiga konfrontationer o mer tjat om att vårt barn ska med.

Är inte rädd för honom på så sätt att han skulle vara våldsam o farlig men han mobbar o är hela tiden föraktfull mot mig o hans barn gör samma sak.

Jag måste lämna för min o min sons skull men känslan av att behöva dela vårdnaden knäcker mig.

Det finns kvinnor som tar barnet och flyttar långt bort, de polisanmäls för egenmäktigt förfarande, det blir en lång process och i slutänden brukar rätten komma fram till att barnet ska fortsätta bo hos mamman eftersom det rotat sig i hem, förskola, vänner och bekanta osv. Bara lite intressant information så där.

Om du ska lämna din man gör du klokt i att samla bevis om hans beteende mot dig, både i dagboksform (handskriven helst) och om du har möjlighet att spela in honom när han är otrevlig mot dig. Man vet aldrig när man har behov av sådant material, om du t ex behöver ansöka om enskild vårdnad är ett sånt tillfälle eller om han beter sig illa mot sonen, om han vägrar samarbeta osv.

Vad är du rädd skulle hända om sonen skulle vara hos pappan på halvtid?

Anonym (Svar på tal)

Sat 13 Mar 2021 08:57

#22

Anonym (TS) skrev 2021-03-13 08:52:23 följande:

Jag har hört så mycket andra skräckhistorier o jag har en nära vän till mig som måste lämna sina barn varannan vecka till en man som har slagit henne o varit aggressiv mot barnen. Allt det här har fått mig att misstro hela vårt rättsystem, men jag ska fundera på det du skriver.

Det jag är rädd för är att han skulle bli bortglömd o ständigt uppläxad av både min man o storasyskonet. Vet att hon är vuxen men svartsjukan är riktigt jobbig. Min man gör allt för sin 20 åring men vår 2 åring ska minsann lära sig för han är STOR nu. Vill inte att han ska växa upp o tappa självkänslan helt.

Ok, jo jag kan förstå det av din beskrivning av pappan.

Oavsett omvärlden, planera för dig och sonen, vad som är bäst för er. Och sen måste man inte flytta hela 100 mil bort, ifall det skulle vara så...

Förslag på aktivitet när mannen inte är hemma: ta fram en kartbok och fundera på var du har några som helst bekanta, eller om det finns någon stad du trivs i eller alltid varit nyfiken på, eller som bara verkar bra. Det finns många alternativ för den som verkligen vill bort.

Om du absolut vill stoppa vv-boende så måste du tyvärr lämna allt annat bakom dig, men du gör det ju för ditt barns bästa.

Anonym (Svar på tal)

Sat 13 Mar 2021 09:10

#29

Ess skrev 2021-03-13 09:03:12 följande:

Det är ingen bra idé att flytta, det kan sluta med att ts förlorar både vårdnad och boende.

Om du läser på så är det i princip alltid så att barnet blir kvar hos den förälder som flyttat iväg, det är bara i extrema fall där föräldern är fruktansvärt olämplig själv, och det stämmer inte in på ts. Med tanke på ts bakgrund med mannen, särskilt om hon kan samla ihop bevismaterial innan hon flyttar, så kommer ingen ta ifrån henne vårdnad och boende eller ens tvinga barnet att bo hos pappan.

Anonym (Svar på tal)

Sat 13 Mar 2021 09:12

#30

Anonym (TS) skrev 2021-03-13 09:05:15 följande:

Jag har en dröm om att flytta iallafall 30 mil bort där jag har mina vänner o kontaktnät.

Det bästa för min son är såklart att ha sin pappa men jag känner att den relationen kan bara fungera ifall han inte har sin äldsta där som gör allt för att spela på det dåliga samvetet. Tror ibland att jag måste lämna min man för att han ska bättra sig o faktiskt förstå, han är trevlig o bryr sig om människor när han har det dåliga samvetet som hänger över honom som ett mörkt moln.

Ja på nåt sätt måste ni iaf sära på er, och 30 mil är ändå ett bra avstånd för att de ska kunna ses ofta.

Synd att pojken inte var äldre för ungefär från 12 års ålder brukar tingsrätten också ta stor hänsyn till barnets önskemål om var hen ska vara boende, och alltså bara ha umgänge med den andra med frivilliga övernattningar.

Anonym (Svar på tal)

Sat 13 Mar 2021 09:37

#33

Anonym (TS) skrev 2021-03-13 09:19:40 följande:

Det hade varit mycket lättare då men hade mitt barn varit 12 så hade han varit förstörd vid det här laget. Nu vid två så börjar han förstå mycket mer men det är inte för sent att ge honom en bra start.

Vet att jag måste göra nåt nu innan han blir äldre. Vet att min man o hans barn inte kommer freda honom från kommentarer som att jag är så jävla korkad i min lilla skalle, idiot o dum i huvudet för det gör de idag inför honom. Kan inte ha det så.

Precis, du har ju inte "råd" att vänta i tio år till, för hans skull. Börja planera din exit strategy. Ställ dig i bostadsköer, både där ni är nu och på det andra stället 30 mil bort.

Anonym (Svar på tal)

Sat 13 Mar 2021 12:16

#45

Ess skrev 2021-03-13 12:12:38 följande:

Idioti att uppmuntra till något som kan slå totalt fel. Pappan har genomgått en skilsmässa med barn redan så att räkna med att han inte agerar direkt är lite väl blåögt.

Barnet har dessutom rätt till sin pappa.

Har du inte lärt dig hur man beter sig bland folk? Att kalla andra för idioter är verkligen inte socialt acceptabelt.

Att flytta betyder inte att de aldrig ses, om du trodde det.

Bråk om födelsedag!

INNEHÅLL