Polyamorös

Fast, enligt Wikipedia så är det ju polygami som är själva livsstilen medan polyamorös kan man vara trots att man lever i ett monogamt förhållande.

Under mitt äktenskap har jag en gång tidigare haft känslor för en nära vän och han för mig. Berättade för min man, och ville absolut inte agera på känslorna. De försvann så småningom, men de känslorna var inte ens i närheten av vad jag känner för denna aktuella man. Utöver min make så har jag inte känt såhär starkt för någon. Min man visste om kontakten med den mannen men jag valde att upphöra med kontakten då det var så mycket känslor inblandade och det påverkade mig starkt.

Jag hoppas någon med mer erfarenhet och kunskap svarar här. Jag är rätt övertygad om att jag är polyamorös men har inte insett det förrän nyligen.

För ungefär ett år sen så gjorde jag något jag inte trodde jag skulle klara... Jag kände karln i fråga sen tidigare men inte träffats sen vi var i 20-årsåldern. Han var ff attraktiv och han tyckte detsamma om mig. Han hade träffat kvinnan i sitt liv och skaffat hus, barn osv. Jag lever med mannen i mitt liv. Men trots det ville vi testa att vara med varandra igen... Jättedumt...

Blev bara en gång...

Såhär är det... Jag har fått oanständiga förslag även efter otroheten, även av riktigt attraktiva män. Men jag kan inte. Jag vill inte. Trots att jag är översexuell. Trots att jag redan passerat gränsen och i mångas ögon säkert är en slampa.

Men hade jag varit monogam så hade jag ju känt att "bara min man" och "aldrig mer någon annan". Och majoriteten av mitt sinne, min kropp säger så. Men... Jag vet inte hur jag ska förklara. Två män till har en speciell plats i mig...

Ja vad fasen ska jag lägga tråden under då? Jag är väldigt hetero men som sagt ev. Polyamorös/polyromantisk.

Men det spelar inte så stor roll. Jag älskar min man och vill leva med honom o är fast besluten om att vi ska hålla ihop. Han är lika fast besluten han. Sen får vi väl se vad som händer i framtiden... Om jag får möjlighet att träffa min crusch igen så kanske jag inser att det inte är så som det känns, att det kanske inte finns något eller som kommer vi aldrig mer ha kontakt, lutar åt det just nu... Men jag kommer fortsätta fokusera på min man och våra barn och föra oss framåt.