Bostadsmarknaden ångest

Vi köpte vårt hus i Stockholms län när vi var 39 och 40 år. Innan dess levde vi ett bra liv i både lägenhet och sedan radhus. Att inte bo i hus tar man inte skada av men jag är mycket glad att jag fick möjligheten att kunna få bo i villa. Nu när barnen är rätt stora kan man lägga all tid man vill på att påta i jorden. Det hade jag inte hunnit med små barn. 

Tror att det är farligt att uppmuntra folk att investera så stora pengar och säga att det är helt ofarligt, så ser inte historien ut. Men jag kan hålla med dig i att man bör hoppa på tåget. Men man bör vara försiktig. Vi har alltid köpt försiktigt och tagit bra försäkringar. Livet har gjort att vi har haft möjlighet att byta upp oss. Har aldrig lånat till kontantinsats för att hela tiden ha en säkerhetsmarginal. Vi har också hela tiden amorterat fram tills vi hade så procentuellt låga lån att det blir fånigt. Vi står sedan länge i bostadskön och har inte tanken på att bo här hela livet men det är en annan historia. Hoppa på tåget men försiktigt ha bra försäkringar och marginaler från början. Räkna inte med att det garanterat ska leda till en villa. Var tacksam till att man har tak överhuvudet det är inte alla som har.