Vår dotter är s.k. hemmasittare

Jag lider verkligen med er.

Jag har en son som har/haft ätstörningar och ångest. Han svälte sig själv tills vi nästan blev inlagd på sjukhus med sond. Han klarade inte av att gå ut ur sitt rum och travade runt runt där inne när det var som värst och han gick inte i skolan på en hel termin.

Vi tvingade honom till bup Han skrek i panik när vi åkte och oftast somnade han av ren utmattning innan vi var framme. Vi var in till bup flera ggr I veckan när det var som värst och träffade både läkare, psykologer, sjuksköterskor osv. Ju fler ggr vi tvingade in honom desto lättare blev det för honom, sedan fick vi dessutom snabbt lära oss hur ångest funkar. Så vi kunde hjälpa honom och förklara att när det känns som värst så kommer det inte bli värre utan då kommer det att vända och lätta allt eftersom. Så sakta men säkert så var det inte så ångestladdat att åka längre.

Vi fick enormt bra och snabb hjälp av bup det är jag evigt tacksam för. Men resan har ändå varit lång. Vi var sjukskrivna med honom i 2år och fortfarande klarar han inte att gå heltid i skolan och när orken inte riktigt finns där så är det maten som blir lidande, anledningen till hans ätstörning är att han ör rädd för att kräkas och minsta lilla bubbel han känner i magen får man fullkomlig panik och ångesten är total