Nej han åker till henne och stannar några timmar för att komma hem halv 4 på morgonen
Får man inte vara orolig för sina barn?
Absolut inget problem att han träffar sin nya men varför inte göra det på sin barnfria vecka?
Han brukar säga till barnen att han ska åka runt lite sen efter en stund ringer han dom och säger att han åker tilm henne.....Och då hjälper det inte vad barnen säger
För att de inte vet var deras pappa är ?
Du kände dig uppenbarligen trygg tack vare dina föräldrar. dessa barn är inte i en trygg miljö, alltså inget speciellt med vad du klarade av, helt olika förutsättningar.
Trygghet, är det begreppet något som någon känner igen nu för tiden, har man det klarar men det mesta, saknas tydligen här.
Handlar inte om vad TS tror, handlar om "pappans" beteende.
En god förälder utgår ju självklart alltid från barnens mående, att anta annat säger en del om hur man själv tänker.
Igen, han smyger ut, ljuger om vad han ska göra, kommer hem typ fem timmar senare, tidigt på morgonen och du pratar om vad TS håller på med.
han gör även detta på den veckan han har sina barn, frågan som inte behöver ställas är, hur intresserad är han av att vara med dem, stackars människa.
Hon är orolig, tack gode gud för att någon är det gällande barnen.
Jag, han, vi... barnet inte involverad
Viktigt att ha en bra relation till sin partner, visst, hur utesluter det att man samtidigt har en bra relation till sitt barn ?
Ingår inte barnet i "relationen", dvs ens eget liv, man kan ha fler relationer, samtidigt, det är önskvärt om man valt att skaffa barn och relationen till barnet går först.
Jag pratar om det sorgliga faktum att pappan inte vill vara med sina barn som han träffar varannan vecka.
Allt annat är enligt mig egalt.
Fast jag läste vad du skrev och det handlade om vuxnas "rätt", såg inget där du nämnde barnets behov.
Varför åker han till sin tjej de få dagar han har sina barn och ljuger för dem ?
Så idag utgår man ifrån att ifall barn inte har "diagnoser" eller "särskilda behov" så kan vuxna göra det de vill och om det är ett problem är det barnens fel.
Så, de vuxna får vara barn hela livet, barnen får det aldrig ?
Man är inte tvungen att "skaffa" barn.
Curla = dra iväg på natten ljuga om vart man ska, prioritera sig själv och sin drift samt en främling ( i barnens ögon), inte låta barnen veta när man tänker komma hem, man träffar dem varannan vecka.
Ok, vi definierar det begreppet olika, om det är någon som curlas är det väl pappan som curlar sig själv.
Han säger först att han ska ut en sväng, sen vem vet vad klockan är då informerar han och kanske väcker barnen för att säga att han ska till en tjej.
Om hon inte vore en främling för barnen varför träffar han henne på det sjuka sättet som han gör.
Vad pratar du om ?
Så igen "klistrad vid sina barn " (vad det nu än betyder,) eller skita i dem, det är dina parametrar, jag tycker att alla som resonerar på samma sätt och försvarar detta uppenbara sinnessjuka, självupptagna beteende är allt annat än friska.
Det normala är att vilja vara med sina barn och göra det som är bäst för dem, beklagar att det blev en chock för vissa att inse vad det betyder att inte bara prioritera sig själv, ett tips, skaffa inte barn.
Tänk att det för så många är en börda att ha barn, där ser man.
Herregud vad du snurrar till det, du kan inte bara ge dig i den här frågan va ?
Det du säger att jag säger har ingenting att göra med vad jag uttrycker, projicering någon ?
Däremot tänker jag avsluta mitt meningsutbyte med dig sägandes detta, inte en enda gång under denna långa konversation som du och jag har haft har jag hört dig nämna barnen först, bara dig själv och den här pappan, som du inte ens känner.
Det är inte svårt att se varför du driver de frågor och argument som du gör, bara förbluffande.