Anonym (ABC) skrev 2021-03-01 16:12:53 följande:
Ja precis. Jag har t.ex. blivit väldigt bra vän med min mans bästa väns fru. Jag har mycket svårt att tänka mig att vi skulle sluta vara vänner om något av paren separerade alldeles oavsett hur smutsig separationen skulle vara och vad som föregår det. För vi har nu en egen relation som är alldeles oberoende av att våra män är som syskon.
Är det något jag lärt mig sedan skilsmässan för 2 år sedan så är det att de man trodde var ens vänner inte alls är det.
Det var jag som såg till att vi hade kontakt med våra vänner. Det var jag som ordnade "parfester" och rena väninnekvällar. Det var jag som handlade, städade, lagade mat osv. till festerna.
Jag hade även en "egen" väninna som jag umgicks med utan att maken vad med.
Efter skilsmässan bjöd jag in gänget på inflyttningsfest, jag har ordnat väninnekvällar. Blev lovad av den ena väninnan att få komma på deras nyårsfest de skulle ordna, men jag fick höra "ryktesvägen" att de istället bjudit hem sig till x-maken och bemödade sig inte ens att meddela mig att jag inte var välkommen på fest som lovat. Så jag blev ensam nyårsafton.
Sedan har det varit heltyst.
Hon som var min "egen" vän slutade att höra av sig helt. Jag har stöttat henne i 6-7 år genom mängder av saker, men när jag skilde mig kunde hon inte finnas där för mig. Och när vi möttes för ett par veckor sedan så kunde hon inte ens bemöda sig med att säga hej fast jag sa det högt flera gånger och det gick inte att undgå att vare sig se eller höra mig...
Igår var ett tydligt exempel på att de helt glömt mig. Jag fyllde år och en person skickade ett kort sms med grattis på födelsedagen. Ingen av alla de andra som jag de senaste åren gratulerat hörde av sig. Inte ens på facebook. Så de blommor jag skickat på deras högtidsdagar var bara att kasta pengar i sjön för min del.
