34 år - bitter och deprimerad, hur länge orkar man?

Gud vad jag känner igen mig i allt du skriver. Det är så sorgligt att så många av oss (men ALDRIG någon i ens närhet) ska behöva må så här. Och orättvist, så jävla orättvist.

Jag har nu vetat om i 4 år att jag kan få svårt att få barn, fick den domen när jag var 31 år, och under den tiden så har de flesta i min närhet fått barn och jag är ständigt orolig för att de få jag "har kvar" ska meddela att de är gravida utan minsta ansträngning...

Är inne på min tredje IVF nu och har lika många missfall bakom mig. Just nu är livet så jävla nattsvart och jag är nere i ett så mörkt och djupt hål. Jag som tidigare varit så glad och pigg på livet är nu bara en skugga av mitt forna jag. Det är som om jag inte finns mer och bitterheten, stressen och sorgen äter upp mig varje dag.

Så du är inte ensam, även om de enda du "känner" som är i samma situation som du är totala främlingar på nätet.

Petraa skrev 2021-05-17 21:34:02 följande:

Beklagar att du gått igenom 4 år av denna mardröm, kan inte föreställa mig sorgen efter flera missfall i bagaget. Näst sista stycket är som att jag själv skrivit, det är nattsvart och jag känner mig oerhört ensam i detta då inga vänner vet om vad vi går igenom. Men det är en tröst att ventilera anonymt här. Skulle aldrig ens önska min värsta fiende denna mardröm.

Hade en släkting där det också tog många år och IVF innan hon lyckades bli gravid, minns att hon berättade hur de som gått igenom denna hemska resa älskar sina barn på ett väldigt annorlunda sätt. Självklart älskar alla föräldrar sina barn men de som gått igenom ett helvete för att lyckas bli med barn känner en oerhört stark kärlek för sina barn och man får en helt annat typ av tålamod när de är små. När alla andra mammor gnällde över hur jobbiga småbarnsåren var så njöt hon ändå av hennes mirakel, även när det var som tuffast. Kanske blir det så för oss också, att vi kommer över på andra sidan starkare än vi var innan.

Hej igen! Om du vill ha lite mer direktkontakt där vi kan ventilera vår bitterhet, erfarenheter och kunskap tillsammans (kan vara skönt) så får du gärna maila mig om du vill: levandecharader@outlook.com

Totalt och fullständigt helt upp till dig men jag vet av erfarenhet att det kan hjälpa så mkt att ha en kontakt man kan bolla med utan en massa trådar att gå igenom (även om de också är otroligt hjälpsamma).

Om vi tycker att det båda ger oss något att maila till varandra så kan vi sedan gå över till messenger (när vi känner mod till att inte vara lika anonyma gentemot varandra

). Via messenger går det bra att ventilera lite mer spontant vilket jag tycker är jätteskönt. Då kan man snabbt skriva hur pissigt jobbigt det var att se en gravidmage på stan eller hur less man är på ALLT och snabbt få svar.

Men helt upp till dig och oavsett hur du väljer att göra så önskar jag dig stort lycka till!

34 år - bitter och deprimerad, hur länge orkar man?

INNEHÅLL