Trotsig 2.5 åring

Mer tid, till att börja med. Det är vad ni behöver. Då har ni möjlighet att vänta ut hans utbrott. Låt honom bestämma lite, vill du ha den eller den tröjan idag t ex.

Vår dotter på snart 2,5 har varit trotsig länge. Nu har det äntligen börjat ge med sig. Men läste på lite och de bästa tipsen jag hittade var att välja sina fajter, tex. strunta i om barnet vill ha samma strumpor varje dag. Inte värt att bråka om. Att ha gott och tid och inte stressa var en sak. En tredje sak var att lura barnet att det fått vara med och bestämma. Typ: ska du ta på overallen själv eller ska pappa göra det?

En sista grej var att ha förståelse för barnet och bekräfta känslorna. Typ: ja jag ser att du blev arg på stöveln nu, dumma stövel.

Men det är svårt. Ibland orkar man liksom Inte.

Jag lämnade barnet till förskolan i pyjamas ett par gånger i den åldern... Med en påse med ombyte såklart. Personalen sa bara "jaha var det en sån morgon?"

Förutom att ha gott om tid så kan ni prova att låta barnet vara med och välja kläder kvällen innan. Bråka inte om onödiga saker, kommer inte alla kläder på så ta med dem i en kasse. Att tramsa kan ibland få barnet att komma av sig och bli mer samarbetsvilligt, tex att säga "hm, byxorna ska väl sitta på huvudet?" och sätta dem på sitt eget huvud. Vägrar barnet frukost så är det inte hela världen, de får ofta tidig lunch på förskolan. Det enda vi inte kompromissade om var tandborstning, men vissa dagar fick man vara glad om man hann vispa runt lite på framtänderna.

Och, inte minst, det blir bättre snart!

Det beror ju lite på om det är vanlig tvåårstrots (jag tänker göra tvärtom som du vill oavsett), om barnet inte trivs på förskolan, eller om det tex inte gillar bylsiga kläder...

I den åldern virade jag in sonen i en filt och förflyttade honom till förskolan på så sätt. Det var ingen idé att försöka få på ytterkläder på morgonen. Lite senare insåg jag att han hatade att bli varm, och när man klär på sig inomhus blir man snabbt jättevarm, så då började vi klä på oss halvvägs ut genom dörren vilket funkade bättre. Ibland gick vi ut först så att han kände hur kallt det var och klädde på oss sen.

Men det kan ju också vara själva grejen att gå hemifrån, det kan mycket väl vara tidspressen. Alla mina barn har varit känsliga för att "skynda sig", så jag har fått ta en extra halvtimme på mornarna bara för att kunna ta det lugnt. Som vuxen är man van vid att "nu går vi" betyder att man är utanför dörren fem minuter senare, allting tar längre tid med barn.

En annan grej jag använde när minsta var liten och vi åkte bil till förskolan var att han i bilen fick titta på tecknat på en platta. Då blev det fart ut till bilen....fast väldigt viktigt att tajma när man kom fram att avsnittet tog slut samtidigt.