11åring som söker sig till 14 åring
Hej, jag vet inte om jag kan hjälpa till, men jag hade nog gjort i samma sak för mitt barn som min mamma gjorde för mig (Jag var 12 och killen som jag hängde med var 15 men med samma problematik.)
Jag hade tjatat ihjäl mitt barn (så gjorde min mamma och det hjälpte) utan att anklaga, typ: "Jag förstår att du gillar den här personen. I din ålder gillade jag de här killarna (visade gammal skolkatalog) och den och den och den var bra för mig, men inte den." Och därefter sa hon att: "Den här killen som du gillar. Jag förstår att du älskar honom och det är okej, för känslor kan man inte göra någonting åt och han är mycket välkommen hem till oss för att äta middag, men om han inte går med på det, så är du inte tillåten att umgås med den här killen.) Killen kom efter ett par månader - och var märklig - min mamma sa någonting i stil med: "Jaja, jag förstår att du vill vara med den här killen, men jag tycker att han verkar knarka, och jag kan ju ha fel, men du är mitt barn och jag måste ju liksom veta. Se till att den här killen bjuder hit sina föräldrar, så äter vi middag ihop, för så gör man när man träffar en kille och man vill vara ihop.) Där dog det hela ut. Jag ville verkligen inte att han och hans föräldrar skulle komma hem till oss, eftersom hans föräldrar var jättekonstiga. Det var först långt senare jag ens förståd att han knarkade och vad det betydde. För mig var det bara kampanjer i skolan om "Våga vägra knark och våld" som var min förståelse för det hela, d.v.s jag fattade på ett visst plan men inte på ett annat.