7-åring med osunda kompisrelationer.

Svårt... jag tänker spontant:

* Fortsätt prata med honom om rätt och fel, hur man är en bra vän etc

* Läs böcker om vänskap och lekar (fråga kanske på biblioteket om tips på titlar) och prata tillsammans om det ni läser (ni behöver inte koppla det direkt till skolan)

* Fortsätt bjuda hem kompisar som leker fint

* Har ni kusiner, grannar eller kompisar med barn i samma ålder så försök umgås med dem så mycket ni kan. Var såpass närvarande i deras lekar att ni direkt kan bryta in om det drar åt fel håll. Hjälp dem om det behövs att leka bra. Styr gärna upp aktiviteter där ni naturligt är med, t.ex. baka bullar ihop, göra påskpyssel, gå till pulkabacken etc.

* Kanske låta sonen gå på någon aktivitet? Öva regler och socialt samspel i en annan miljö än skolan, höra fler vuxna än läraren och föräldrar säga ja och nej och påminna om regler etc

* Fortsätta prata med skolan. Kanske föreslå att personalen får bestämma vad han ska göra på rasten, så att de både kan ha extra koll och "fösa ihop" honom med andra barn.

* Prata med skolan om hur sonen leker annars i större grupp. Han han svårt att förstå hur man leker med fler? Hemma med en eller två kan vara mycket lättare, utomhus i en klass med 25 andra (kanske på en gård med 200 andra) har en del svårare med lekkoderna. Kanske behöver han träna på sådant som att vänta på sin tur vid gungan, reglerna i en kull-lek, hur man tar sig in i en lek som redan pågår, samarbeta med flera vid ett kojbygge etc... att bara springa efter de som stökar och göra vad de säger kan vara en enklare lösning för att få sällskap... för en del barn.

* En del barn kan behöva öva olika lekar för att vara trygg i att vara med i dem på skolan. Lek olika saker hemma med sonen, t.ex. lär honom hoppa hopprep, spela lite boll, hoppa hage, gå ut i skogen och bygg en koja ihop (om de bygger koja på skolan). Gå till lekparken och lek och prata om regler på ett naturligt sätt "Nu var gungan ledig. Vad hade du gjort om någon annan redan gungade när du vill gunga?"

* Fortsätta markera tydligt om han gör fel. Även om andra säger åt honom, så får man INTE rymma från skolan eller kasta sand på bilar. Våga sätta tydliga gränser, våga visa honom att ni blir arga när han gör tokiga saker. 

* Svara att han INTE är en magnet när han drar till med att de drar sig till varandra som magneter. Han KAN välja annat och det förväntar ni er.

Känner igen vad du beskriver från min son. Håller också med om det kloka som skrivits i föregående tråd.

Mina tankar:

Förmodligen är er son stressad särskilt i utemiljöerna med andra pojkar. Stressen hindrar honom från att tänka klart, och hindrar honom från att handla efter sitt förnuft. Han vet egentligen vad han verkligen vill och det är att umgås på ett avslappnat sätt med goda vänner.

Ni kan ju inte hjälpa honom på plats på rasterna. Vad som hjälpte min son var att sänka hans stressnivå så mycket som möjligt överlag. Något som är väldigt effektivt är massage, tex ryggmassage eller fotmassage. Efter massagen framför tvn hemma i soffan tex fungerade min sons kamratrelationer mycket bättre i några dagar. Hans allmänna stressnivå sänktes något rent otroligt.

Detta är vad jag kommit på. Finns säkert många andra sätt att sänka steessibån på, som idrott eller skojbrottning eller annat

Jag tycker att du har fått jättebra råd av de andra här i tråden, med mycket ni kan jobba med hemma, så jag vill bara lägga till att jag tycker att skolan ska ta ett större ansvar i detta. Det är såklart inte okej att de slåss så att man får blåmärken och rivsår, kastar sand och rymmer utanför staketet på rasterna. Det är skolans ansvar att det inte går till på det viset. Jag tycker att du ska våga ställa krav på skolan, vad gör de för att det inte ska bli på det viset? Någon borde punktmarkera barnen på rasterna så att de inte beter sig på det viset.

På skolan där mina barn går står rastvakterna i klungor och pratar med varandra på rasterna och låter barnen härja fritt. Ofta när jag går förbi skolan ser jag barn som slåss och sparkas hej vilt. Man blir så arg och ledsen.

Jag tänker också att du skulle kunna föreslå att du är med och observerar sonen någon rast, för att se hur det går till? Så har du mer på fötterna när ni pratar hemma om hur han ska bete sig med vänner?

Har skolan vuxenledd lek på rasterna? Det kan annars vara ett tips till skolan. Finns det roliga lekar som arrangeras av snälla fritidspedagoger väljer barnen gärna det.

På mina barns skola är det sådan lek minst en rast om dagen. Det är frivilligt att vara med, men ni skulle ju kunna prata med er son om att han behöver vara med där för att undvika tokigheter.

(De ordnade lekarna har ju andra fördelar också. Det bryter upp fasta grupperingar, får barnrn i rörelse och är en hjälp till de barn som är ensamma på rasten.)

Det jag kommer att tänka på är att skolan kan ha "lekgrupper" på rasterna, där man lottar/bestämmer grupper i förväg som ska leka med varandra den rasten. Man kan också bestämma att dessa tre killar faktiskt inte får leka med just varandra, eftersom det hänt flera dumma saker. Eller så kan en vuxen punktmarkera dem och styra deras lekar till något positivt. Ledda rastaktiviteter är också bra.

Ja! Lekgrupper är jättebra!

Om det här är något som både ni, sonen och skolan är medvetna om så känns det som att man borde kunna göra mer. 

T.ex. att läraren ser till att er son alltid är sist ut till rasten så att de andra killarna hinner springa iväg. Och att när han sedan går ut så är det någon vuxen som följer med och ser till att han hamnar i något bättre sällskap. 

Jag har inte tänkt på att han kan vara stressad av att vara i utemiljön, men så kan det helt klart vara. Han har nämnt att han är rädd för att inte lyckas hitta någon att leka med på skolgården och så dras han till just de här två barnen om han inte hittar någon annan.

De har försökt få honom i bättre sällskap, men det känns inte som att de gör tillräckligt. De säger bara att de upplever att han blir påverkad av de andra två barnen när de går ut, men gör heller ingenting för att förhindra att han är med dem.

Det här är faktiskt bra. Jag vet dock inte om de tillåter att jag är med nu i coronatider. Vi får inte ens gå in på skolan. Men att rastvakter/fritidspersonal står i klungor och pratar är mer regel än undantag. Jag har tagit upp det med skolan och det blir lite bättre, men ibland undrar jag om de liksom delar upp sig när de vet att vi ska hämta, för om vi hämtar tidigare någon dag, så står de där i en klunga igen och saker inträffar ju fortfarande.

Fråga skolan hur de tänker få stopp på detta. Kräv av skolan att de har en handlingsplan för att din son inte ska bli slagen mer. Om de inte ger dig det så går du först till rektor , om inget händer där så gör du en anmälan till skolinspektionen,
Sluta acceptera detta!

Vad säger sonen när ni pratar med honom? Som 7-åring bör han kunna hänga med på resonemanget att han har ansvar för att han uppför sig och följer reglerna samt att det kan vara lättare eller svårare att göra detta beroende på vilket sällskap han väljer. Att lära sig att ha självinsikt är inte lätt, men om han kan lära sig identifiera saker och situationer som gör att han råkar i trubbel så kan han även undvika dessa. Hjälp honom komma på strategier för att undvika eller vända dåliga situationer. Få honom också att inse att det är en process - han kanske behöver undvika vissa situationer eller personer tills han har lärt sig hantera dem och inte för alltid.

Satsa också på att låta honom leka med jämnåriga på fritiden när ni kan vara med och styra upp aktivt. Ju mer han får öva på sunda sociala situationer desto lättare kommer han att kunna navigera alla sociala situationer. Jätte-jättebra att göra detta med snälla och lugna barn, men, så länge ni är involverade och styr upp, kanske han kan få en chans att hitta en fungerande dynamik med även vildare och mer utmanande barn.

Hej.

Jag är själv lärare och har en sjuåring i första klass som har liknande problem. Inte direkt att han slåss, men att han hakar på en massa dumheter. Saker som smitit från lektionen och gömt sig, busar och lyssnar inte på vuxna bland annat.

Han leker då med en kille som går i samma klass men är ett år yngre och har stora problem. Utåtagerande, stökig, manipulativ och ljuger. Min son som då har autism och språkstörning ser inte detta. Han hakar på och lyssnar på kompisen.

Vi har precis förra veckan haft möte med skolan för att detta måste få ett slut!

De måste stötta sonen att stå emot kompisen. Stötta honom att leka med andra barn och uppmuntra honom att stå på egna ben och inte lyssna när det andra barnet försöker styra honom.

Ni får ju då ställa krav på skolan och fråga vad de har för handlingsplan för att hindra att dessa konflikter uppstår. Det kanske krävs att din son ska ha ständig uppsikt utomhus ett tag? Skolans ansvar är ju att eran son ska vara trygg och må bra. Där har de ju verkligen misslyckats!

Min son slåss inte heller. Han råkar dock på dumheter ibland "eftersom någon säger åt honom att göra det, så gör han det." Det sker inte varje dag, men det värsta är fortfarande att han alltid blir slagen och puttad varje dag i skolan.

Så hemskt!

Här måste du bara ligga på skolan så de agerar! Det är de skyldiga att göra.

Be skolan berätta hur de löser detta nu. De måste ju punktmarkera dessa barn som utsätter din son för våld.

En sista utväg är ju att hota med anmälan till skolinspektionen. Det är varje skolas mardröm, det vill de absolut inte.

Som förälder måste man tyvärr ibland vara väldigt tydlig och rak mot skolan.

"Jag förväntar mig att ni inte lämnar sonen själv med dessa barn. "

Om det nu är så att de har för lite resurser måste ju skolan lösa det!

Inget barn ska bli misshandlad varje dag. Där har skolan misslyckats med sitt uppdrag att se till att alla elever är trygga och att arbeta främjande och förebyggande mot våld och mobbning.

Var ju så jag fick göra till rektor och mentor till min son, staka upp i ett mail vilka stödinsatser han behöver för att skoldagen ska funka och nu har det faktiskt varit betydligt bättre i veckan. Hoppas bara det håller i sig.

Hur har det gått TS?

Ja, alltså, jag startade nyligen en tråd om att min son pussar andra barn och den tråden gick helt bananas. 

För att sammanfatta det hela, så går det hela åt rätt håll. Han har valt att umgås med andra i klassen (en av dessa var den han pussade på munnen) Vi har provat att leka med flera i klassen på fritiden, där några har gått bättre och andra sämre, men ingenting fungerar klockrent. 

Det största bekymret är att min son "argumenterar ihjäl" de andra barnen. Han har alltid svar på tal och är därför inte särskilt smidig i sociala sammanhang. Det kan fungera hur bra som helst och han kan backa i otroligt många sammanhang, men om något barn börjar diskutera någonting och om de hamnar i en dispyt så fortsätter min son diskussionen tills de andra inte kan svara, vilket antingen slutar med att de blir ledsna eller arga och går iväg, eller slåss, beroende på vilket barn det handlar om. Jag har suttit intill och smyglyssnat vid verbala konflikter med "lugnare" barn, och inser att mitt barn ger sig inte alls, utan kommer med fakta tills det andra barnet har motbevisat med fakta, och först då ger han sig. Om det andra barnets faktakunskaper tryter, så backar inte min son alls, och vi jobbar med det just nu.

Hur vi ska gå vidare med det här, vet jag inte riktigt i nuläget. Det inträffar inte "dåliga" saker varje dag, längre, vilket känns okej, men vad som händer stället är att han inte förstår när det är läge att inte argumentera längre. 

Vi kämpar vidare helt enkelt. Vi går från en typ av social problematik till en annan. Jag är dock nöjd med att han inte blir slagen lika ofta längre som förr och heller inte går med på att göra saker som han inte vill.

Jag har inte läst din andra tråd, men det är väl bra om det är på väg åt rätt håll. Har ni fått stöd från skolan avseende att ordna upp lekkamraterna eller har det skett på eget initiativ fån er?

Din beskrivning av din son påminner om min, han är 3,5 och kan också läsa och håller på med matematik. Han är inte riktigt som de andra barnen. Jag har också noterat att han hamnar hos de stökiga/bråkiga (de dummaste ungarna) på förskolan, speciellt när det är rast och utelek. Så jag läser din historia med lite skräck.

Jag har precis börjat läsa om begreppet 2E, och tänker att det nog stämmer in på din son.
Finns en del forskning som tyder på att barn med en viss särbegåvning dras till de minst intellektuella barnen för att det är så stort hopp mellan de själva och de som är närmast, att de liksom hoppar över försöken att närma sig sådana barn och istället går direkt till att leka med de som är intellektuellt bankrutt (för att vara politiskt korrekt i beskrivningen). Vilket i sin tur leder till just den problematik du har beskrivit. Prova be skolan om att han får läsa någon lektion med en klass högre, på så sätt får man både lärdom och kanske knyter nya kontakter.

Jag har inte läst din andra tråd, men det är väl bra om det är på väg åt rätt håll. Har ni fått stöd från skolan avseende att ordna upp lekkamraterna eller har det skett på eget initiativ fån er?

Din beskrivning av din son påminner om min, han är 3,5 och kan också läsa och håller på med matematik. Han är inte riktigt som de andra barnen. Jag har också noterat att han hamnar hos de stökiga/bråkiga (de dummaste ungarna) på förskolan, speciellt när det är rast och utelek. Så jag läser din historia med lite skräck.

Jag har precis börjat läsa om begreppet 2E, och tänker att det nog stämmer in på din son.
Finns en del forskning som tyder på att barn med en viss särbegåvning dras till de minst intellektuella barnen för att det är så stort hopp mellan de själva och de som är närmast, att de liksom hoppar över försöken att närma sig sådana barn och istället går direkt till att leka med de som är intellektuellt bankrutt (för att vara politiskt korrekt i beskrivningen). Vilket i sin tur leder till just den problematik du har beskrivit. Prova be skolan om att han får läsa någon lektion med en klass högre, på så sätt får man både lärdom och kanske knyter nya kontakter.