Det finns inga trix....
Snuset är av sin natur riktigt jävligt beroendeframkallande, betydligt mer så är cigaretter. Detta pga det ständiga jämna flödet av nikotin...
Själv började jag när jag var runt 12-13år, till min mors stora vrede.... Slutade sen tvärt rakt av på stående fot i 35års åldern i samband med att jag fick beskedet att min far var döende i cancer.... Jag kastade dosan jag hade i fickan i en papperskorg på vägen ut ifrån sjukhuset o gav de stockar jag hade hemma i kylen till grannen.
Detta är nu nästan 10 år sen, har inte rört skiten sen dess.
Det luktar nått överdjävulskt gott dock när någon som sitter bredvid på jobbet stoppar in en..... Hel*ete så gott det det fortfarande luktar....
Allt handlar om mental styrka, det finns ingen väg runt det.
Din hjärna kommer SKRIKA att den DÖÖÖÖÖÖR nu direkt om den inte får vad den vill ha.... Men alla vet ju egentligen att det bara är skitsnack, kroppen behöver inte på något sätt nikotinet, tvärtom så mår den så otroligt mycket bättre utan.
Detta är inget som jag behöver berätta för varken dig eller någon annan, alla vet detta...
Det enda som funkar är att DU måste hitta DIN motivation till att sluta, tyvärr kan ingen hjälpa dig med detta, det måste komma inifrån.
Men jag gör ett försök att ge dig det uppvaknande du så desperat behöver.
Livet som förälder är fyllt med uppoffringar där du behöver prioritera ditt barn över dig själv. Om du läser på ordentligt om vilka risker du utsätter fostret för genom din oförmåga att kontrollera detta begär så borde det resultera i så mycket skam och skuldkänslor att du inte ens under hot skulle stoppa in en enda prilla till.
Hur ska du kunna ge detta barn allt det behöver i livet om du inte ens förmår dig själv att sluta fylla din kropp med gifter när du vet att detta barn börjar växa i dig och de risker du utsätter det för? Kommer du kunna förlåta dig själv om detta leder till skador/missbildningar på barnet?