BIM Mars 2021 - första barnet

Håller verkligen tummarna att allt går bra för dig <3 fantastiskt att höra en historia där någon också fått kämpa men att det faktiskt går till slut <3 

Kram!!! och grattis igen!! <3 

Tack för att du berättar din upplevelse <3 Tror nog att jag kanske också ska göra det, för går just nu och bara har ångest över nästa samtal med henne, hur/vad jag ska säga. Och så kan det inte fortsätta. Vi pratar i princip varje dag så hon kommer ju undra hur det är med mig, och hon kommer också nämna deras graviditet. Så just för att lätta på pressen att inte förväntas låta glad när det pratas om deras graviditet, så får det väl kanske bli så. Det är inget jag egentligen vill, för jag tycker det är privat, och jag hade också sett fram emot att det skulle bli en överraskning sen när man berättar. Det blir det väl ändå på ett sätt eftersom hon inte vet när det blir, men inte så som jag önskade. Men man får väl kanske släppa hela den grejen, för inget har ju blivit som jag tänkt. Och det börjar tära för mycket. Så himla tråkigt bara. 

Ja precis! Kommer gå varje vecka nu ett tag, och det är en lugnande känsla i sig att jag har det som bryter av vardagen. Försöker liksom stanna i den känslan resten av veckan. Åh du hade det? Men kanske det är bra ändå att gå, om det ger avslappning <3 är ju alltid härligt liksom. 

Emmalucy skrev 2021-03-11 21:14:56 följande:

Jag tror att andra har uttryckt så fina svar, men vill bara skicka massor med kram  det blir mer och mer tung att bära på vet jag, hoppas att du känner dig redo att berätta för de som verkligen behöver veta, det är en befrielse kan jag säga  jag är ensambarn och hade mycket press från min mamma när jag var med exet att det var en tävling mellan jag och hennes mans dotter, vem som ska ha första barnbarnet... det kändes så bra att få prata om allt med henne, hon tom försökte att hitta saker som kunde hjälpa mig  denna gång gömmer jag det för tillfället, men tänker liksom lite glädje kommer hon ha, att få höra att försöket är på gång igen, med tanke på att ingen har haft något att vara glad över senaste åren! Vi har inte träffats på över ett år  

Tack <3 och kram tillbaka <3 ! Ja det blir verkligen tyngre :(

Åh jag förstår att det måste varit en enorm stress. Skönt att du kände att du kunde berätta och bli lite lugnare av det, och få hjälp och stöd. Men åh va jobbigt att inte ha träffats på så länge :( <3 hoppas ni får träffas snart igen, och att det får komma in lite mer glädje i livet. 

Kommer eventuellt berätta för mamma i nästa samtal, men kan inte bestämma just nu hur jag ska göra. För jag är så kluven. Jag vill inte berätta, samtidigt som jag vill lätta på bördan. 

Tack <3 och kram och kärlek tillbaka <3 

Ja, man får så himla fint stöd här <3 blir rörd. Jag har en väldigt bra relation med min mamma, och det kan hända att jag känner precis som du, en lättnad, när jag väl tar upp det. Har känt mig ledsen över att jag ska behöva ta upp det, för att jag innerst inne ville att detta skulle vara en hemlighet. Men man orkar ju inte hålla fasaden uppe, framförallt inte när det är saker runtomkring som gör att sånt kommer fram, som min brors situation. 

Tack för stöd <3 

Aa fy fan, så himla tufft alltså :( vad du/vi ska behöva gå igenom...

Fy, förstår verkligen att det känns orättvist <3 :( Jag har velat ha barn ganska länge också men har inte träffat någon innan som varit på samma "ställe" som jag. Mitt ex ville inte ha barn, och det var bland annat det som gjorde att det tog slut. Det var mycket annat också, destruktivt förhållande, men det var en avgörande sak för mig.

Min nuvarande har inte varit redo, och jag har under flera års tid känt mig mer och mer stressad att jag bara ska sitta och vänta på detta. Så blir man bitter och uppgiven över att det inte blir som man tänkt eller vill, och så bara övergår det i ytterligare jobbigheter som du säger. Det känns helt orimligt att det ska vara så svårt. Kan man verkligen fråga sig :( 

Näääe men fy faaaan! Alltså, stackars dig!!! <3 >< det låter ju fullkomligt hemskt! Du får "delta" och stänga av ljudet xD...... KRAM!!!!!

Näe det är risken, att människor inte kan relatera för att de inte gått igenom det. Jag tycker man märker på en gång om någon har gått igenom det, eller inte, hur man pratar om ämnet. Min mamma brukar vara bra på att sätta sig in i andras känslor, och vara stöttande, oavsett. Så kan bara tänka mig att hon agerar stöttande. 

Det har du så rätt i. Jag önskar ju själv att människor pratade mer öppet om det, så att man inte skulle känna sig så ensam i det, att det blev lite mer normaliserat. Så är väl i sig en anledning att prata om allt det där jobbiga. 

Tack för fina ord <3 

Jag tog steget idag och berättade för min mamma faktiskt. Jag har inte svarat på hennes samtal från igår för jag har inte orkat, men idag svarade jag och jag bröt ihop ganska snabbt när hon frågade hur det var och var orolig över hur jag mådde. Som vanligt känner hon ju på sig direkt när det är något utan att jag ens säger något. Så kunde inte göra annat än att berätta kände jag, och fick full support <3 känner mig faktiskt väldigt lättad efter samtalet <3 Hon kommer prata med de närmaste, dvs. sin man, och min bror. Hon frågade om jag ville det, så att alla kan tänka på och ta hänsyn till vår situation <3 Jag ville ju förstås aldrig att det skulle komma dit alls, men tror det är det bästa i nuläget för att minska min stress, och oron över vad alla ska säga när vi ses. 

Åh, det låter som en fruktansvärd börda att bära på <3 :(( förstår verkligen att du blev ledsen över det!!! <3 KRAM

Ja jag tror också det faktiskt <3 känns som att en stor sten lyfts från mina axlar när jag vaknade idag. Aa, Mamma tackade för att jag berättade för hon märker ju när något inte står rätt till och vill finnas där för mig och stötta. Fina mamma <3 Ja, det är mycket sant <3 fastnade nog lite väl mycket i att det inte skulle bli något överraskningsmoment längre, men det blir det ju ändå, och kanske extra glädje när dom som sagt vet att vi kämpat <3 

<3 Åh, inte lätt det där alltså.. har också brottats med sånt, dock inte barn-relaterade ting. Är så lätt att blanda ihop. Skönt iallafall att du kommit till insikt med vad DU vill <3 livet måste ha sin process, och ibland kan det tyvärr ta tid. Men du är inte supergammal!! <3 Och näe det är fan inte lätt att inte vara bitter ibland, som kanske framgått från min sida också, haha! Men får helt enkelt vara så. Något jag försöker intala mig själv hela tiden just nu är att vara så snäll jag kan mot mig själv, för att minska den inre stressen.