BIM Mars 2021 - första barnet

Hej, jag kommer tillbaka till tråden. I helgen fick jag missfall, först misstänkte de utomkvedshavandeskap men fick som "tur" var efter några vändor med prover och undersökningar konstaterat ett vanligt missfall. Tacksam för att jag slapp operation och att kroppen gjorde allt själv. Men givetvis ledsen efter en traumatisk helg. Även fast jag bara han till v.6 hinner man ju få upp förhoppningar och drömmar. Får se när mensen kommer tillbaka, så provar vi kanske igen efter det om vi vågar <3

hej fina ni ! jag plussade idag :D så jag kommer lämna er nu och gå vidare till en mer passande grupp nu !

önskar er alla all lycka i världen och mängder baby dust ! 

efter 7månader av försök så har vi äntligen lyckats :D <3

Här är det BIM om 6 dagar. Jag har haft molvärk sedan lördag som kommer och går vilket är lite tidigare än normalt. Fick en rosa blödning på äl + 6 och gick upp i spinn och ringde gyn för att boka in en ny tid där eftersom jag trodde att mina mellanblödningar var tillbaka igen som jag trodde att jag blivit kvitt förra månaden som var min första utan det på lång tid. Men... mellanblödningarna brukar hålla i sig fram till mensen. Här upphörde den rosa blödningen (som bara syntes när jag torkade mig) efter 1,5 dagar. Sedan har det inte varit något mer. Det här väcker ju ett litet, litet hopp om att det skulle kunnat vara en nidblödning jag fick där på äl+6/7. Tog ett testa tidigt i morse som var helt blankt, men det är egentligen först imorgon testat ska kunna användas, så jag var ju för tidig. 

Hoppas, hoppas, hoppas att det tagit sig nu på 8e försöket för oss! Har annars tid inbokat på gyn och har krävt att bli ordentligt utredd då jag misstänker att jag har lågt progesteron av flera anledningar. Bland annat mellanblödningarna. 

Tänker också att jag ska börja tempa kommande månad om jag inte är gravid för att få koll på att ägglossning faktiskt sker och på vilken dag. 

Hur tänker ni andra med BIM? Jag har ju trott att BIM är lika med dagen för beräknad mens, men det verkar ju vara dagen efter mens som anses vara BIM vad jag förstår?

Alltid skönt att känna samhörighet, att inte vara ensam i att gå igenom dessa saker. Jag tror absolut att det kan vara så som du säger, att det är ett inlärt beteende. Och jag tror att män och kvinnor fungerar olika i vissa lägen, helt klart. Och jag försöker intala mig själv detta, att jag inte kan utgå ifrån mitt egna perspektiv av känslor etc. eftersom det för honom ser helt annorlunda ut, och därmed så beter han sig annorlunda därefter, utan att mena illa på nåt sätt. Svårt dock när man är mitt inne i de jobbigaste känslorna, att ens orka bry sig om det, utan då vill man bara ha stöd och det man behöver. Men det funkar ju inte alltid så bra.

Har också funderat på det där med parterapi ibland.. 

Vår situation är lite komplicerad där. Jag har nämligen under en tid varit väldigt tung i vårt förhållande, till och från, av olika anledningar, och han har fått trösta mig enormt mycket..jag har i kombination med utbrändhet varit med om en traumatisk händelse som gjort att jag har börjat gråta för minsta lilla... har brutit ihop bara jag glömt matkortet när vi är och handlar...Typ allt.. Det är mycket bättre nu, men detta har dränerat honom väldigt mycket, vilket jag förstår, men nu när vi försöker få barn så är detta väldigt problematiskt. Det kan krocka lite med det förflutna som vi gått igenom, och han känner att han liksom triggas och blir irriterad.. samtidigt som han och jag har helt olika syn på detta. Men han gör sitt bästa för att inte bli irriterad, och försöker vara ett stöd för mig. Men ja, det är inte alltid lätt alla gånger ><.. en hemsk situation helt klart när man sitter där och är helt knäckt gång på gång...

Känner mig helt slut mentalt. Vill bara att det ska ta sig så vi slipper fortsätta gå igenom detta... och att äntligen få blicka framåt till en liten <3  

Och här har jag haft spotttings igår och idag. Haft det senaste månaderna innan mens, så känns rätt kört. Bim på söndag annars :(

Är det något som kan göra det svårt att bli gravid om man har spottings? Har haft det så länge jag kan minnas. Mörkt bruna flytningar två dagar innan mensen drar igång, räknas det som spottings? Kan man köpa progesteronkräm utan recept?

Hej!

Nyfiken fråga, tar någon av er ssri? Tror ni i så fall att det kan ha påverkan på förmågan att bli gravid? Vad har ni för tankar?

Hej alla fina!

Som jag har letat efter en sådan här tråd. Jag och sambon har försökt att bli gravida med vårt första barn i 8 månader utan resultat. Beräknad mens nu på måndag 8/3 och känner jag min kropp rätt kommer den komma som vanligt då jag har standardsymptom. Blir så frustrerad och ledsen.. lika besviken varje gång. Men vet ju efter att jag läst här att jag inte är ensam ??

Det jobbigaste är ?alla andra?, kan räkna upp ca 20 par som har fått eller ska få barn i år. Både riktigt nära vänner och bekanta. Jag vill vara glad för mina vänner såklart men jag kan inte. Iaf inte just nu. Sambon är snäppet känsligare än mig så vi drar liksom ner varandra i den här onda spiralen. Jag försöker hålla huvudet över ytan men det är så jobbigt att få det kastat i ansiktet vart man än går/tittar. Usch, behövde verkligen skriva av mig.

Nu blir det att prata ihop mig med sambon om hur vi gör nästa månad om vi ska försöka eller avvakta.

Du är som du skriver inte ensam <3 Mensen kommer dyka upp hos mig snart också känner jag (känslorna är utanpå kroppen nu!), så jag blev till och med tårögd av din text, då igenkänningsfaktorn är så hög och jag blir så ledsen för alla oss som månad efter månad ska behöva uppleva att det inte gick denna gång heller.

Samtidig vill man vara glad för alla andra som får det som man själv längtar efter, men det är verkligen knäckande! En liten del av hjärtat krasar till varje gång, måste jag erkänna.

Jag vill ändå förbli positiv till att en dag är det vår tur, och jag vägrar låta detta dra ner mitt övergripande välbefinnande, för livet är så mycket mer än att försöka skapa ett barn! Jag tänker att om jag skulle gå runt i månader eller år och vara deppig över att graviditeten inte dyker upp, skulle jag då i efterhand vara nöjd med mig själv och hur jag lät detta påverka mitt liv under så lång tid..? Nej, det skulle jag ju inte vara. Jag tillåter mig själv ha stunder då jag sörjer, men dessa stunder får förbli korta, resten av tiden vill jag styra om tankarna mot allt härligt som finns runt omkring i livet!

Jag tycker så mycket om dessa trådar, för vetskapen om att jag är långt ifrån ensam i detta, ger mig ett lugn och en trygg plats att ventilera på. Vi är ju flera med liknande känslostormar samt denna stora längtan efter ett första barn! Önskar dig och din sambo lycka till, en dag kommer det bli vår tur!