BIM Mars 2021 - första barnet

Hej på er! Är det någon av er som tempar som haft en anovulatorisk cykel? Hur har er graf sett ut då? Jag misstänker att jag inte hade ägglossning denna cykel nämligen, trots att NC bekräftat äl. Nu sjunker dock min temp ytterligare. Jag tolkar det som att denna sänkning är den sänkning som sker innan mens, men min temp har ju aldrig ens ökat denna cykel.. Om någon annan som tempar har haft en ägglossningsfri cykel får ni väldigt gärna lägga in en bild här på er graf och göra mig klokare!!

Mm :(( näe, har inte bim förns på Fredag eller Lördag, men känner i hela kroppen att det är kört. Efter så många månader av försök så känner man verkligen igen de där menssymptomen som man kanske tidigare inte tänkt på. Jag kan typ börja rysa/frysa lite i kroppen någon/några vecka/dagar innan, sen så får jag som ett litet molande.. och så börjar jag bli lite tröttare i kroppen när jag anstränger mig.. det är liksom typiskt.. och så enormt provocerande när jag gång på gång känner det... 

Åh, ja det är så svårt :( och så fruktansvärt jobbigt, och man blir så arg och ledsen på samma gång av de bristande reaktionerna!... vet inte vart man ska ta vägen!! Jag sa till honom idag "var det allt??" och då blir han bara irriterad på mig. Som att det inte redan är jobbigt att vara förkrossad över att det förmodligen är kört denna gången med, så ska han dessutom bli irriterad på mig.. Näe, usch. Blir så ledsen. Samtidigt försöker jag intala mig att jag kanske inte kan förvänta mig att han reagerar precis så som jag behöver och vill, då han inte kan sätta sig in i min situation riktigt, hur mycket han än vill.. från hans utgångspunkt så ser han ju inte alls varför jag blir så ledsen. Han förstår det inte. Ja.. det är inte lätt... svårare än vad jag någonsin hade kunnat ana. 

Nu har vi pratat ett tag och till slut så sa han att "okey, kan vi ge det 1 försök till, så gör jag det där testet sen". Jag är ju lättad om han gör testet, men känns som att jag tvingar på honom det samtidigt, och det får mig att känna mig som en skurk. Men jag vill ju bara att vi ska komma framåt, och jag orkar inte vänta med att få hjälp för detta knäcker mig totalt. Samtidigt då som man ska respektera att han vill vänta tills det gått ett år.... jag slits itu. 

Tack för att du skriver och för att vi kan dela detta med varandra iallafall <3 skönt att känna att det finns någon/de som förstår. 

Vi provade ett hemtest - framförallt för att när vi kontaktade fertilitetskliniken här för att försöka få hjälp ?redan nu? (8 försök in) då min sambo haft pungbråck osv så fick vi besked att dom inte tar emot oss förrän i höst. Det kändes SÅ hopplöst, vill ju åtminstone få hjälp när det gått ett år men över sommaren gör dom inget. Så vi gjorde ett hemmatest så länge - med bra resultat. Vilket har gjort att mannen iallafall släppt lite av sin ångest.

Skönt att det blivit bättre för er. Det är ju så viktigt att känna att man får tröst i allt detta. Så det är därför det blivit dubbelt så ledsamt för mig när det blivit sådär som det blivit nu varje gång... han försöker väl att trösta på sitt sätt, men det krockar samtidigt för att han inte förstår och han säger hela tiden att han inte förstår och det är inte direkt härligt att höra hela tiden heller. Får en att känna som att man "överreagerar", och det känns som att han blir så less på mig när jag reagerar såhär varje gång. 

Men bra som du säger, att vara tydlig och säga precis det man behöver. För det är väl just det man behöver vara. Kanske har jag inte varit tillräckligt tydlig.. 

Blir så less på allt detta. Just nu känns det meningslöst att fortsätta försöka, för det verkar ju ändå inte bli nåt. Men det lär vi väl göra ändå.. Så får vi se hur det blir med det där testet framöver. Köpte faktiskt ett sånt hemmatest för flera månader sen, men efter att jag läste allt om det så ville jag inte att vi skulle använda det.. det kommer ju bara stressa om resultatet blir dåligt, och resultatet säger ju ingenting egentligen så då kan det kvitta. Så det får absolut bli på klinik.