Avsmak från min bästa vän

Min bästa vän som varit jag varit först vän med i 4 år genom skoltider blev sedan min bästa vän i 6 år (sammanlagt 10 års vänskap). Vi har varit oskiljaktiga senaste 6 åren där vi delat allt med varandra , pratat i princip varje dag , gjort dagliga sysslor/ aktiviteter med varandra och en massa hyss tillsammans. Tilliten samt den ömsesidiga respekten har alltid funnits där. Det som enar oss mest av allt är att vi är så pass lika varandra, inte så mycket i personlighet då jag är en mer seriös, lugn person och han är mer en skojare och sprallig person. Men våra värderingar på allt inom livet/familj/jobb/kultur/världen är 99% likadana. Vi har även samma sinne för humor, samma driftighet samt lika intellektuell nivå. Vi har alltid backat upp varandra i allt , och ingen trampar den andra på tårna utan vi båda har en väldigt stor självinsikt.

Problemet har kommit senaste månaderna då han har förändrats. Han har blivit en mer arrogant, nonchalant person där allting har blivit en tävling för honom, speciellt mellan oss. Ex om vem som vet mest, kan mest. Han har blivit alltför självgod samt saknar respekt i hans sätt att prata. Kritiserar alla alltför mycket, för att han tror att han alltid vet bäst och kan allt. Detta är något som började lite lätt men har eskalerat till den grad att jag fått avsmak för personen. Vilket jag tycker är synd.

Jag pallar inte calla ut hans toxiska beteende. Jag blev vän med honom för den person han en gång var. Hans nya beteende har pågått väldigt länge och har tänkt att han kommer sluta med det men icke. Det är inte bara jag som uppfattat detta, utan flera av hans ?halv-vänner? har slutat upp kontakten med honom pga hans toxiska kommentarer och närvaro.

Själv har jag även slutat svara på 90% av hans samtal samt svarar på sms efter en väldigt lång tid. Blev glad när han ringde förut men nu ser jag det bara som tids slöseri.

Problemet är att jag vet att personen egentligen har hjärtat på rätt ställe och skulle jag ringa och behöva hjälp med något så kommer han att ställa upp vilken sekund som helst. Men hans toxiska beteende och arroganta/självgoda/brist på självinsikt framförande har lett till att jag fått avsmak från honom.

Han har många bra egenskaper fortfarande men det är just hans beteende som gör att jag inte orkar med hans närvaro. Det saknas den genuina framgången mellan oss som vi en gång hade och nu är allt bara en tävling för honom där han ska kritisera hela tiden och sitta på sin höga häst.

Vad tänker ni själva ?

Har nämnt för honom bl.a. att han måste sluta med att kritisera folk ständigt framför dom. Jag sa till honom att vi 2 kan diskutera folks egenskaper mellan oss 2 men att du ska påpeka det framför dem är ingen idé då det varken är uppskattat eller önskat från deras sida för att det får dig bara att framstå som irriterande.

Det blev bättre ett tag men nu är han tillbaka på samma beteende, och det jag tänker är att man kan tyvärr inte ändra på folk hur dom är. Sen så är det så att jag inte heller VILL ändra på folk för att de ska passa mig utan folk är som dom är så antingen take it or leave it. Precis som jag inte kan välja en tjej och omforma henne till att passa mig så kan jag heller inte omforma vänner för att passa mig.... då blir det som att dom lever i en fasad varje gång i min närvaro. Eftersom tankarna i deras gamla beteende uppstår i hjärnan vid olika situationer men att de tänker efter en extra gång att ?oj så ska jag inte säga eller göra för att då kommer min vän/pojkvän störa sig? så blir det en onaturlig relation :/

Avsmak från min bästa vän

INNEHÅLL