Otrohet?
Det har väl hänt så pass att jag nu vet vad jag måste göra. Igår efter ha nattat barnen så ville hon gå på en promenad för att rensa huvudet. Minus 8 grader?..ja ja.. kollar på henne lite ur ögonvrån från köket när hon klär på sig. Det får bli en väldigt kort promenad tänker jag med tanke på att hon inte klär på sig särskilt mycket mer än hoppar i skorna och jackan. Låter henne få ett bra försprång sedan går jag ut efter. Efter den första större svängen på vägen så hinner jag precis se att hon hoppar in i en bil som väntar och direkt åker därifrån. Är för långt ifrån för att se reg nr men det ser ut som en mörk nyare Volvo S90. För mig spelar det inte så stor roll längre vad som utspelar sig i bilen eller med vem jag bestämde mig där och då. Vår ekonomiska situation är lite luddig med arv, tomter, och nybygge etc där både jag och min familj gått in med avsevärda summor och hon i stort sett ingenting så innan jag säger något så ska jag ta hjälp att reda ut vår situation först.
Bra att du bestämt dig, det är helt klart rätt beslut. Nu har du ett mål och tankarna kanske klarnar lite, eller åtminstone får mer fokus. Att vara i en sån situation är ett helvete och väldigt utmattande psykiskt och känslomässigt. Om du har vänner och familj du kan få stöd av, tveka inte att ta det. Att kunna prata av sig och få stöttning gör enorm skillnad.
Lägg all fokus på att ta hand om dig själv och fixa det praktiska så ni kan gå isär. Ju snabbare ni gör det desto snabbare kan du börja läka. Att leva under samma tak under såna omständigheter är oerhört tärande. Otroligt lågt av henne att hålla på så.