Jag tycker du verkar ha orimliga förväntligar på barn i den åldern. Tidsuppfattning, planering, påklädning,mm. - allt sånt behöver ju barn mycket stöd med steg för steg.
Jag tycker att mamman gör det väldigt bra som ens har ork och tid över att dejta. Jag har det inte. Barn i den åldern är verklgien ett heltidsjobb 24/7
Tja..... jag har en 13-åring med autism och det finns många likheter. Det svåra är ju att en del barn bara utvecklas sent och just nioårsåldern är lite för tidigt (tycker jag) för att säga något säkert. Min son utreddes vid 11, då fanns det inte så mycket tvivel längre. Allteftersom kraven i skolan och allmänt ökar så kommer glappet att bli allt tydligare. Det är inte så lätt som förälder att se, man följer ju sitt barn och har man dessutom inte haft andra barn innan är det inte så lätt.
Nu har jag två barn till utan autism, och hade jag haft dem först hade jag reagerat mycket kraftigare och mycket tidigare - min sjuåring har ju snart förmågor på samma nivå som min 13-åring! Det är en jäkla skillnad.
Det viktigaste är väl, när väl problemen börjar trilla in (små barn små problem, stora barn stora problem), att inte fastna i fällan att det är förälderns uppfostran det är fel på, eller motivationen i skolan, eller allmän attityd, utan se till att få korrekt bedömning, hjälp och stöd när den dagen kommer.
Min 6- åring klarar allt sådant utan problem och hon är varken unik eller speciell, alla i hennes klass klarar sånt.