Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.
Motstånd kan ibland/ofta handla om att den troende predikar om sin tro och prackar på den andra sina åsikter som den inte bett om. Lite frälst beteende liksom.
Att du mår bra av din tro och ser en mening med den räcker långt. Det behöver du inte förklara närmare än så. Att diskutera existentiella frågor med nån som inte bett om det är aldrig en bra idé.
Jag är aktiv troende och är mycket engagerad i kyrkan i olika uppdrag och min tro är stark. Men min exman var totalt anti. Vi diskuterade aldrig religion och jag gick aldrig in i försvarstal om han nån gång uttryckte sig klumpigt. (typ att religion bara förstör, titta vad vi släpper in i landet, apropå nyheter om våldtäkt etc)
Min man var fullständigt okej med att jag är troende och såg det som min hobby likväl som hans motorcykel är för honom. Men han ville inte höra om det 24/7. Jag fick be ifred och jag kunde ha ett krucifix på väggen och jag gick i kyrkan. Men han ville inte höra.
Jag försökte aldrig predika för honom eller övertyga honom om att gud finns. Det är inte min uppgift. Blir han nyfiken så hoppas jag att han själv kan ta den kontakten som behövs just då med kanske präst, imam eller shaman.. Men inte med mig
Men vi diskuterar inte tro.
Däremot så var det ett program på TV som hette Vetenskapen och gud eller nåt liknande, där olika forskare pratade om möjligheten att det finns en Gud och hur det går ihop med vetenskap och där man fick upp ögonen för hur lite vi egentligen vet om allt omkring oss. Det finns verkligen möjligheter att det finns någon gud som vi inte kan förstå och som vi inte vet något om ännu. Han kollade med mig på detta och efter det har han hållit en betydligt lägre profil när det gäller sin tro på att allt som forskning säger är sant - punkt slut.