Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.

Motstånd kan ibland/ofta handla om att den troende predikar om sin tro och prackar på den andra sina åsikter som den inte bett om. Lite frälst beteende liksom.

Att du mår bra av din tro och ser en mening med den räcker långt. Det behöver du inte förklara närmare än så. Att diskutera existentiella frågor med nån som inte bett om det är aldrig en bra idé.

Jag är aktiv troende och är mycket engagerad i kyrkan i olika uppdrag och min tro är stark. Men min exman var totalt anti. Vi diskuterade aldrig religion och jag gick aldrig in i försvarstal om han nån gång uttryckte sig klumpigt. (typ att religion bara förstör, titta vad vi släpper in i landet, apropå nyheter om våldtäkt etc)

Min man var fullständigt okej med att jag är troende och såg det som min hobby likväl som hans motorcykel är för honom. Men han ville inte höra om det 24/7. Jag fick be ifred och jag kunde ha ett krucifix på väggen och jag gick i kyrkan. Men han ville inte höra.

Jag försökte aldrig predika för honom eller övertyga honom om att gud finns. Det är inte min uppgift. Blir han nyfiken så hoppas jag att han själv kan ta den kontakten som behövs just då med kanske präst, imam eller shaman.. Men inte med mig

Att acceptera din tro har han ju redan gjort. Dvs du kan leva öppet med den, du kan utöva den och du är fri att göra vad du vill med den tron och han väljer att leva med dig och nån form av tro i sin vardag.

Mer än så vill han inte. Det måste DU acceptera. Han måste inte alls lyssna på din predikan och goda råd. Han är inte skyldig dig det.

Behövde jag lufta min tro, mina tvivel, känna samhörighet etc så vände jag mig till min präst, min diakon eller andra troende. Jag respekterade att min man inte ville höra. Jag fyllde mitt hjärta med det jag behövde på annat håll och kunde leva i frid hemma utan att känna behovet att pracka på min man saker han inte ville ha. Han var nöjd med att jag mådde bra och att det gjorde gott för äktenskapet. Sen satte han punkt.

Jämför din nya frälsning med alla dessa ivriga personer som hejdar dig på stan med Mobilabonnemang, elbolag, Jehovas vittnen, osv. Du tycker det är ointressant och obehagligt men alla är övertygad om att just dom har svaret på dina problem bara du lyssnar tillräckligt öppensinnat...

Det kan ju faktiskt också handla om att han är rädd för vad tron kan göra med DIG och ert äktenskap. Att du blir insyltad i saker som faktiskt inte alls är bra för dig, att du ska börja förändra dig till någon han inte känner igen och inte vill leva med.

All tro är inte bra tro. All utövning av religion och tro är inte bra. Även jag som aktiv kristen ser mycket som inte borde få kallas tro och ser många människor som sliter sönder sina familjer pga fanatisk inställning som dom tycker är så rätt och så bra.. Tänk Knutby... Tänk Ulf Ekman och Livets Ord... Tänk Uppdrag Granskning och mörkandet av pedofiler inom Jehovas vittnen.. Hur ska din man vara säker på att du inte blir en av dom?

Vi har religionsfrihet i landet, vilket också betyder att vi har rätt att INTE tro.