Alltså, efter ett gäng svar tänker jag att jag lägger till lite till mitt eget första svar:
Jag införskaffade vagn innan sonen föddes. Inte en tanke på sjal för det var inte min grej alls. Fick någon trikåsjal som jag fick psykbryt av att försöka knyta.
Gick igenom en svår förlossning son slutade i akut kejsarsnitt. Hade problem med att gå, stå, komma upp ur sängen osv. Fick endast bära bebisens vikt - inte mer.
Ungen vägrade vagn, napp, sele.. Rubbet. Var bara att bära annars blev det skrik non stop. Efter värkande rygg, armar och ömt snitt blev det ergonomisk bärsjal för mig. Jag var illa tvungen för att min son gick upp snabbt i vikt och vägde 8 kg vid 4 månader. Han var en redig kloss. Hade liksom inget val. :) gick hos naprapat, men inte ekonomiskt hållbart i längden.
Men sjalen var en DRÖM till skillnad vad jag hade behövt gå igenom tidigare med skrikgråthulkande bebis nertvingad i vagn eller nära tills mina armar gick av. Helt plötsligt kunde jag gå som en normal människa och mina muskler orkade med.
Bor på landet också, här finns bara grusvägar. Har funkat fint med sjal ändå. Nästan bättre. Även nu med snö och is - på med broddar på kängorna bara. :) nu bor ni ju i stan så det är nog enklare och skönare att köra vagn där om ni ska ha en.
Behöver man lägga ifrån sig bebis på toa ute någonstans har han fått sitta i knäet eller legat på medtagen skötbädd i skötväskan. Vid fikat har han suttit på knäet. Allt jag har behövt har jag tryckt ner i en väska. Har haft blöjor, mat, tvättlappar, två ombyten, någon termos, skötbädd och någon leksak eller två. Det har liksom räckt för mig och min kånken har levererat.
MEN alla är olika såklart! Vissa behöver vagn för att de kanske inte klarar av att bära pga smärtor eller dylikt. Ibland är det säkert skönt att kunna lasta saker på vagnen osv. Jag är ingen galen bärsjalsfantast, det bara blev sjal när ingen annat funkade och jag behövde få min vardag att bli någorlunda normal. Men jag känner verkligen nu med facit i hand att det hade varit bättre att testa en vagn efter min son föddes för det var, i mitt fall, ett oerhört onödigt dyrt inköp som nu står och dammar i förrådet.