Behöver verkligen råd/ Maja
Hej, jag är 20 år och jag har ett dilemma som har gnagt i mitt huvud nu i ca 5 månader och jag vet inte vad jag ska göra för ingenting känns rätt eller solklart.
Jag har varit tillsammans med min kille i 3 år. Detta är mitt första förhållande och vi har en väldigt bra relation. Kort och gott han är en fantastisk kille, snäll omtänksam och vi har en öppen relation och är alltid 100% mig själv med honom.
Om vi har något problem i vårt förhållande är det väl sexet. Han har under alla 3 år haft problem med att han kommer väldigt snabbt, och då menar jag väldigt snabbt. Ish 10 gånger ut och in kanske Max. Han tycker det är jobbigt och det är inte som han säger utan han har ångest över det på riktigt. Jag är väldigt bra med honom där jag har aldrig någonsin klagat på det eller antydit på att han inte duger eller så för det ger bara honom mer press. Är tydlig med att det är lugnt osv och han har försökt kolla upp det och har testat metoder men inget har lixom funkat. Jag är rätt kåt av mig men kan inte riktigt komma i sexet, kan bara komma om han jobbar med händerna men det är ju inte riktigt samma sak. Hade en Kk innan honom, det är den ända jag har varit med förutom min kille. Vi hade sjukt bra sex och saknar det lite såklart men ja det är ju inte min killes fel.
Utöver det är vårt förhållande som sagt typ felfritt. Till de största problemet - jag har fått känslor för någon annan. Snälla döm mig inte för detta för jag har ångest nog över att jag känner så. Det började för då ungefär 5 månader sedan då jag började känna och tänka så mycket på en kompis jag umgås varje dag med på jobbet och ofta utanför i gäng. Vi har en helt sjuk kemi en kemi jag aldrig haft med min kille någonsin. Vi kan sitta bredvid varandra i en soffa och jag känner det bulta i hela min kropp för jag känner sån dragningskraft till honom. Det är ju såklart kåthet delvis men jag har försökt sätta mig i lägen där jag ej är nära eller nuddar honom men bara han kollar på mig blir jag varm och han är så jävla snäll och omtänksam - och har HUMor. De är det jag är absolut svagast för.
Försökte som sagt var bara tänka bort det och inte tänka på honom men i med att vi jobbar och är i samma gäng ish kan jag inte ta avstånd eller få ur han ur mina tankar. Får dåligt samvete så fort jag får dessa pirrande känslor men det är en så otroligt mysig känsla såklart. Älskar min kille och känner mig så taskig av känslorna men nu har det gått 5 månader och dom försvinner inte. Skulle såklart aldrig agera på dom känslorna så mycket disciplin har jag men kan inte hjälpa att känna dom. Älskar mitt jobb är chef så kan inte sluta på grund av en kille, kan inte heller få honom att byta team så det är lite klurigt.
Aldrig känt så för min nuvarande kille, den kärleken och dragningskraften. Min kille nu vi bara blev tillsammans typ efter att ja varit bra vänner, hän är min absolut bästa vän men gnistan saknas väl antar jag.
Jag känner att jag typ varit otrogen och resonerar ibland att jag kanske måste göra slut med min kille dels för att slippa känna mig skyldig men framförallt för att det är taskigt mot honom.
Jag vill vara med min kille för att vi är en perfekt match men kortsiktigt vill jag vara ung och prova denna känslan jag aldrig känns förut - men kommer jag kanske ångra mig för jag släppt min fina underbara perfekta kille??
Ska resa under ett år om ett år och på ett sett, jag som är så ung, kanske bara borde vara själv och prova olika saker har ju varit i förhållande typ hela mitt ?vuxna? liv.
Försökte ta en paus med min kille, då fick han en panikattack och det gjorde så ont i mig att vi sket i pausen(efter några dagar). Kanske dumt men det kändes rätt då. Klarar inte en till paus för det var så psykiskt jobbigt att veta hur ledsen han var.
Jag inser att jag måste ta ett beslut - stanna med min kille och fortsätta göra allt för att pusha bort de andra känslorna eller göra slut men vet VERKLIGEN inte vad jag ska göra.
Ni som orkat läsa denna bibel, tack!!!!! Uppskattar alla svar och tankar jag kan få??
/ Maja