Femåring med panikångest
Hej! Mitt barn på fem år högar panikångest vid vissa situationer. Han fick sin ångest första gången när han var tre och ett halvt år (hände troligtvis något på förskolan/ trivdes inte). Ångesten kom bara när han blev lämnad på förskolan. Hyperventilerade och kräktes. Vi samarbetade med specialpedagoger, BVC sa att han kommer växa ut från det.
Vid fyra års åldern såg jag att han började även bli illamående och ängslig vid andra nya situationer, t.ex ny kurs eller någon liknande.
När vi bytte förskolan förbättrades situationen något. Han va orolig i början, men allt eftersom han gick där blev det bättre och bättre och hade även en längre period då han gick till förskola utan något ångest alls. Nu har vi varit hemma i några veckor pga vi fick covid hela familjen (lång bortvistelse från förskolan gör att ångest kommer tillbaka). Och vi kommer även byta förskolan pga flytt. Nu är all panikångest tillbaka, nu tycker han att det är även jobbigt att gå ut till parken eller besöka vår lokala livsmedelsaffär. Så fort man frågar honom om han vill ut blir han illamående och kräks.
Har någon haft liknande problem med sina barn? Vad gör ni åt saken? Jag vet inte hur jag ska agera. Det är jättejobbigt att se honom i detta tillstånd. Vi försöker ändå att uppmuntra att göra saker som han tycker är läskiga och försöker att inte göra en stor grej av det hela. Men jag orkar knappt själv att göra något nu, för jag blir ju också ledsen att se honom kämpa med vanliga vardagliga saker som är självklara för andra barn.
PS. Vi tog självklart kontakt med psykologen nu när det blev värre igen men kommer nog inte få någon tid innan februari sa dem.. och han mår ju dåligt nu.. tänkte i fall ni varit i samma sits. Vad gjorde ni? Hur gick det? Växte det bort den här skräcken? Så orolig för honom... ????