Umgängeskonflikt

Hej! Jag hoppas någon har tips för hur jag ska göra.

Jag har 2 små barn med mitt ex. Förhållandet tog slut under min andra graviditet. Därefter har det följt många konflikter och vi har varit så långt som till tingsrätten och fått ett interimistiskt beslut gällande vårdnad, boende och umgänge för barnen. Som det ser ut nu bor de båda hos mig, vårdnaden är gemensam om det äldre barnet men jag har ensam om det yngre, och vi har separata umgängesscheman för dem eftersom den yngre är för liten för att spendera för lång tid utan mig.

Nu är det pappa-helg för den äldre pojken, och den yngre skulle haft umgänge med pappan igår. Umgänget med den yngre ska vara tillsammans med mig nu i början eftersom pappan inte hade träffat honom nästan något alls innan vi var till tingsrätten, trots att jag sagt att han fick träffa sitt barn så ofta han ville. Men vi börjar nu närma oss nästa fas när pappan ska få vara själv med honom. Tidigare har vi mötts för umgänget ute vid en lekplats men jag har uttryckt för mitt ex att jag tycker det vore bättre att mötas hemma hos mig så han kan klä barnet för utevistelsen, så han vänjer sig vid att det inte alltid är mamma som gör det, tills de ska vara själva.

Igår visste jag inte om exet tänkte komma på umgänget, eftersom han tänkt åka bort i helgen. (Han har dessutom missat många umgängen tidigare utan att säga något innan.) Jag frågade honom om det när han kom i fredags för att hämta det äldre barnet, men han svarade inte.

Så igår var vi hemma och vid umgängestiden fick jag SMS där han frågade vart vi var nånstans? Exet skrev att han och den äldre pojken var vid lekplatsen, "som vi kommit överens om" och fortsatte med att skriva att det var umgängessabotage osv. Jag skrev till honom att jag inte ens visste om han ville ha umgänge eftersom han aldrig svarade på det, att vi inte kommit överens om att mötas där och att jag tycker att han borde klä barnet, men att vi kommer dit.

Sagt och gjort så klädde jag barnet och gick iväg mot lekplatsen medan SMSen haglade in om hur fel jag gjorde, att det var umgängessabotage, hur jag förstör allt. (Han var redan i grunden arg på mig för att jag inte hade gått med på att flytta det här umgänget till fredagen, men det önskemålet kom han med bara 2 dagar innan och jag har ett tight schema så det gick inte för mig.)

När vi kom dit började han direkt med att skälla ut mig, jag var 20 min sen, jag gjorde bara det här för att stjäla hans umgängestid osv. Jag sa så lugnt jag kunde åt honom att det var ett missförstånd mellan oss om vart vi skulle mötas, och att det inte är bra för barnen att se oss bråka. Han fortsatte skälla ut mig om hur jag förstört hela helgen för att jag först inte ville byta dag för umgänget och nu det här. Jag sa återigen till honom att det inte är bra för barnen att se oss bråka och om det är allt han tänker göra så går jag igen. Vid det här laget hade han inte ens hälsat på vår yngre. Han fortsatte ändå med att det är klart att han är upprörd när jag gör såhär och hur jag förstör allt osv. Jag tror jag sa åt honom 5-6 gånger att det inte är bra för barnen att se oss bråka och han verkade hålla med men han fortsatte komma med nya argument om varför allt var mitt fel och hur jag gör allt för att förstöra.

Så jag gick. Jag gjorde det jag skulle vilja att barnen gör om de hamnar i liknande situationer när de är äldre, och så som jag blev lärd när jag var liten. Jag SMSade mitt ex och förklarade återigen varför jag kände att jag inte hade något annat val än att gå. SMSen haglade in igen en stund men jag lät det inte påverka mig. En stund senare skrev jag till honom att om han vill kan han få ha resten av umgänget imorgon istället som kompensation för det han missade, men att jag hoppas jag varit tydlig med att jag går om han bara tänker skälla ut mig. Det passade honom inte och han fortsatte säga att det var umgängessabotage osv.

Han sa att han skulle prata med sin jurist och jag skulle gärna vilja prata med min egen också, men hon har semester. Vad tycker ni jag borde göra? Jag försökte ju lösa det genom att ge honom en ny tid för umgänge. Men när han är på dåligt humör, ska jag behöva stå där och bli utskälld i en timme för att han ska få ha sitt "umgänge" när han klart och tydligt inte ägnar sig åt barnet ändå? Vad hade ni gjort?

Tack för din input! Det är verkligen så infekterat tyvärr. Jag ska försöka få ensam vårdnad om den äldre pojken också eftersom vi inte kan samarbeta alls.Nu är det ju inte bestämt att vi ska träffas i lekparken, utan det upplägget har blivit eftersom det inte gick att ha umgänget hemma hos mig. Han kritiserade varenda detalj i mitt hem och agerade som om han hade något att säga till om. (Det var tidigare vår gemensamma bostad, och det känns inte som att han kan släppa att det faktiskt bara är mitt hem nu.)Med den äldre pojken behöver jag inte vara med, när han lämnas över för umgänget till pappan går det bra. Exet kommer och hämtar och jag ser till att ha förberett en påse med allt han behöver. Nämner snabbt om han behöver veta något. Typ, glöm inte bvc på torsdag, eller se till att stövlarna kommer med till förskolan. Inget mer med det utan problemen är under umgängena med den yngre när jag ska vara med. 1 timme/gång och de timmarna känns väldigt långa. Det är klart jag ska hålla mig i bakgrunden så de kan skapa en relation så jag försöker tänka på det och leka med den äldre pojken under tiden, ge honom all min uppmärksamhet på ett sätt jag knappt kunnat göra sen lillebror kom. Men behöver den yngre tröst är det hittills bara jag som kan trösta. Och exet utnyttjar gärna tiden till att berätta allt som är fel med mig. Jag kan helt ärligt säga att jag inte gör samma sak mot honom, jag säger åt honom att sluta men hugger inte emot mer än det. Det har till och med varit så att den äldre sagt åt sin pappa att sluta, men då sa exet bara att han pratar skit om mig när han är hemma hos dem. Det gör mig väldigt fundersam, för han är inte så stor. 3 år knappt, så jag tänker ju att om han verkligen "snackar skit" om mig som exet säger, så måste han ha blivit påverkad till att göra det? Att ha någon annan med vid umgänget vore guld värt, då skulle exet inte kunna bete sig hur som helst mot mig. Är det personerna som har vårdnad- boende- umgängesutredningen (som tingsrätten beställde) jag ska fråga om det eller ska jag ringa kontoret? Kan en sådan person komma även när umgänget är på helger? 

Minstingen är nyss 10 månader men pappan missade i princip de första 8 helt. Månaden ut i alla fall ska jag vara med under alla umgängen, och för det mesta är det bara den lilla han ska ha hand om då, när han ska ha umgänge med den äldre börjar det när umgänget med den yngre slutar. Förutom varannan lördag för då är det pappa-helg för den äldre fre-sön. Men jag har ju givetvis tagit hand om den äldre de gånger han haft med honom till sitt umgänge med minstingen, jag är rädd för att exet har svårt att fokusera på 2 saker samtidigt och är väldigt orolig för hur det kommer gå när jag inte ska vara med längre. Men då kommer det i alla fall bara vara en timme åt gången varannan lördag som han har båda barnen samtidigt.Tyvärr har jag inga kompisar som bor nära, annars är det en bra tanke. Mina vänner tar ansvar och gör inte onödiga resor men om någon mot förmodan ändå skulle ha vägarna förbi ska jag be dem vara kvar även under umgängestimmen.