Umgängeskonflikt

Hej! Jag hoppas någon har tips för hur jag ska göra.

Jag har 2 små barn med mitt ex. Förhållandet tog slut under min andra graviditet. Därefter har det följt många konflikter och vi har varit så långt som till tingsrätten och fått ett interimistiskt beslut gällande vårdnad, boende och umgänge för barnen. Som det ser ut nu bor de båda hos mig, vårdnaden är gemensam om det äldre barnet men jag har ensam om det yngre, och vi har separata umgängesscheman för dem eftersom den yngre är för liten för att spendera för lång tid utan mig.

Nu är det pappa-helg för den äldre pojken, och den yngre skulle haft umgänge med pappan igår. Umgänget med den yngre ska vara tillsammans med mig nu i början eftersom pappan inte hade träffat honom nästan något alls innan vi var till tingsrätten, trots att jag sagt att han fick träffa sitt barn så ofta han ville. Men vi börjar nu närma oss nästa fas när pappan ska få vara själv med honom. Tidigare har vi mötts för umgänget ute vid en lekplats men jag har uttryckt för mitt ex att jag tycker det vore bättre att mötas hemma hos mig så han kan klä barnet för utevistelsen, så han vänjer sig vid att det inte alltid är mamma som gör det, tills de ska vara själva.
Igår visste jag inte om exet tänkte komma på umgänget, eftersom han tänkt åka bort i helgen. (Han har dessutom missat många umgängen tidigare utan att säga något innan.) Jag frågade honom om det när han kom i fredags för att hämta det äldre barnet, men han svarade inte.

Så igår var vi hemma och vid umgängestiden fick jag SMS där han frågade vart vi var nånstans? Exet skrev att han och den äldre pojken var vid lekplatsen, "som vi kommit överens om" och fortsatte med att skriva att det var umgängessabotage osv. Jag skrev till honom att jag inte ens visste om han ville ha umgänge eftersom han aldrig svarade på det, att vi inte kommit överens om att mötas där och att jag tycker att han borde klä barnet, men att vi kommer dit.

Sagt och gjort så klädde jag barnet och gick iväg mot lekplatsen medan SMSen haglade in om hur fel jag gjorde, att det var umgängessabotage, hur jag förstör allt. (Han var redan i grunden arg på mig för att jag inte hade gått med på att flytta det här umgänget till fredagen, men det önskemålet kom han med bara 2 dagar innan och jag har ett tight schema så det gick inte för mig.)

När vi kom dit började han direkt med att skälla ut mig, jag var 20 min sen, jag gjorde bara det här för att stjäla hans umgängestid osv. Jag sa så lugnt jag kunde åt honom att det var ett missförstånd mellan oss om vart vi skulle mötas, och att det inte är bra för barnen att se oss bråka. Han fortsatte skälla ut mig om hur jag förstört hela helgen för att jag först inte ville byta dag för umgänget och nu det här. Jag sa återigen till honom att det inte är bra för barnen att se oss bråka och om det är allt han tänker göra så går jag igen. Vid det här laget hade han inte ens hälsat på vår yngre. Han fortsatte ändå med att det är klart att han är upprörd när jag gör såhär och hur jag förstör allt osv. Jag tror jag sa åt honom 5-6 gånger att det inte är bra för barnen att se oss bråka och han verkade hålla med men han fortsatte komma med nya argument om varför allt var mitt fel och hur jag gör allt för att förstöra.

Så jag gick. Jag gjorde det jag skulle vilja att barnen gör om de hamnar i liknande situationer när de är äldre, och så som jag blev lärd när jag var liten. Jag SMSade mitt ex och förklarade återigen varför jag kände att jag inte hade något annat val än att gå. SMSen haglade in igen en stund men jag lät det inte påverka mig. En stund senare skrev jag till honom att om han vill kan han få ha resten av umgänget imorgon istället som kompensation för det han missade, men att jag hoppas jag varit tydlig med att jag går om han bara tänker skälla ut mig. Det passade honom inte och han fortsatte säga att det var umgängessabotage osv.

Han sa att han skulle prata med sin jurist och jag skulle gärna vilja prata med min egen också, men hon har semester. Vad tycker ni jag borde göra? Jag försökte ju lösa det genom att ge honom en ny tid för umgänge. Men när han är på dåligt humör, ska jag behöva stå där och bli utskälld i en timme för att han ska få ha sitt "umgänge" när han klart och tydligt inte ägnar sig åt barnet ändå? Vad hade ni gjort?

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Sun 10 Jan 2021 14:25

#2

Exet är inte intresserad av sådant, försökte innan det gick till tingsrätten. Själv har jag dock fortsatt hålla kontakten med personen vi pratade med där, så tack för att du påminde mig om henne, ska absolut ringa och fråga även henne!
Exet vill inte ha någon kontakt med familjerätten över huvud taget för tydligen hade hon som vi pratat med (enligt honom) frågat om han ens brydde sig om barnen? (Jag är ju mer intresserad av vad som fick henne att ställa den frågan, men det får jag nog aldrig veta.)

Det jobbar såklart fler personer där har jag påpekat för exet, vi behöver inte träffa samma. Men jag kunde lika gärna talat med en vägg.

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Sun 10 Jan 2021 15:29

#4

Anonym (Om) skrev 2021-01-10 14:57:37 följande:

När relationen mellan er är såpass infekterad som den är tror jag att det bästa är att du följer upplägget ni har nu. Dvs är det bestämt att ni ska träffas i lekparken så gör ni det. Är nu tanken att du ska lämna barnen med pappan så gör det utan att ge dig in i några diskussioner, oavsett hur rätt du har, säg hej, ha det så kul med pappa sen puss och hejdå, är det något du behöver informera om skicka ett sms efter du gått. Allt för att minimera risken till diskussioner framför barnen

.

Är tanken att du ska vara med vid umgänget med den yngsta, ta med dig någon, be soc om hjälp med nån typ av stöd/kontaktperson som kan närvara vid umgänget. Funkar det så håll dig på avstånd och låt pappan leka/ta hand om barnen. Ge dig inte in i några diskussioner. Men fortsätter han så tycker jag att du ska göra som du gjorde, gå där ifrån, iallafall utom synhåll.

Tack för din input! Det är verkligen så infekterat tyvärr. Jag ska försöka få ensam vårdnad om den äldre pojken också eftersom vi inte kan samarbeta alls.
Nu är det ju inte bestämt att vi ska träffas i lekparken, utan det upplägget har blivit eftersom det inte gick att ha umgänget hemma hos mig. Han kritiserade varenda detalj i mitt hem och agerade som om han hade något att säga till om. (Det var tidigare vår gemensamma bostad, och det känns inte som att han kan släppa att det faktiskt bara är mitt hem nu.)

Med den äldre pojken behöver jag inte vara med, när han lämnas över för umgänget till pappan går det bra. Exet kommer och hämtar och jag ser till att ha förberett en påse med allt han behöver. Nämner snabbt om han behöver veta något. Typ, glöm inte bvc på torsdag, eller se till att stövlarna kommer med till förskolan. Inget mer med det utan problemen är under umgängena med den yngre när jag ska vara med. 1 timme/gång och de timmarna känns väldigt långa. Det är klart jag ska hålla mig i bakgrunden så de kan skapa en relation så jag försöker tänka på det och leka med den äldre pojken under tiden, ge honom all min uppmärksamhet på ett sätt jag knappt kunnat göra sen lillebror kom. Men behöver den yngre tröst är det hittills bara jag som kan trösta. Och exet utnyttjar gärna tiden till att berätta allt som är fel med mig. Jag kan helt ärligt säga att jag inte gör samma sak mot honom, jag säger åt honom att sluta men hugger inte emot mer än det. Det har till och med varit så att den äldre sagt åt sin pappa att sluta, men då sa exet bara att han pratar skit om mig när han är hemma hos dem. Det gör mig väldigt fundersam, för han är inte så stor. 3 år knappt, så jag tänker ju att om han verkligen "snackar skit" om mig som exet säger, så måste han ha blivit påverkad till att göra det?

Att ha någon annan med vid umgänget vore guld värt, då skulle exet inte kunna bete sig hur som helst mot mig. Är det personerna som har vårdnad- boende- umgängesutredningen (som tingsrätten beställde) jag ska fråga om det eller ska jag ringa kontoret? Kan en sådan person komma även när umgänget är på helger?

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Sun 10 Jan 2021 18:02

#7

Anonym (Om) skrev 2021-01-10 15:35:28 följande:

Hur gammal är den yngste? Har han bara den ynste under den timmen du är med? Hur länge är tanken att det upplägget ska pågå, dvs att du är med?

Minstingen är nyss 10 månader men pappan missade i princip de första 8 helt. Månaden ut i alla fall ska jag vara med under alla umgängen, och för det mesta är det bara den lilla han ska ha hand om då, när han ska ha umgänge med den äldre börjar det när umgänget med den yngre slutar. Förutom varannan lördag för då är det pappa-helg för den äldre fre-sön. Men jag har ju givetvis tagit hand om den äldre de gånger han haft med honom till sitt umgänge med minstingen, jag är rädd för att exet har svårt att fokusera på 2 saker samtidigt och är väldigt orolig för hur det kommer gå när jag inte ska vara med längre. Men då kommer det i alla fall bara vara en timme åt gången varannan lördag som han har båda barnen samtidigt.

Anonym (eee) skrev 2021-01-10 15:37:33 följande:

Tycker det är en bra ide att du har med någon annan vid umgänge, Han ska ju umgås med barnet, inte skälla på dig. Om någon annan är med kan du och denne vara en bit ifrån för han hänger med barnet. Du kan rycka in vid behov.
Du behöver egentligen inte "tillstånd" att ha med någon annan, du kan be en kompis. Det är ett fritt land, om någon mer vill vara med tex i lekparken.

Men helt klart är han ju inte direkt lämplig när han inte klarar av att skilja på det han vill säga dig och att använda sin tid ihop med barnen. Klart han inte är lämplig om han står och gapar rakt framför barnen. Främst den äldre fattar ju.

Kanske kan man kontakta soc - för pappans skull. Det är ju han som behöver stöd i sin föräldraroll.

Tyvärr har jag inga kompisar som bor nära, annars är det en bra tanke. Mina vänner tar ansvar och gör inte onödiga resor men om någon mot förmodan ändå skulle ha vägarna förbi ska jag be dem vara kvar även under umgängestimmen.

Att avgöra om han är lämplig som förälder eller inte är inte min sak att göra, det är upp till socialen med vårdnads- boende- och umgängesutredningen de gör. Hittills har vi haft ett samtal och ett hembesök var, och jag har bett om ytterligare ett samtal för när vi pratade kände jag att jag inte hade tid att lyfta så mycket, nästan all den avsatta tiden gick åt till att svara på deras frågor. (Mycket om hur vår relation sett ut innan den tog slut, hur och när den tog slut osv) Under hembesöket kunde jag givetvis inte heller prata om exet för då var ju båda barnen där, och att prata om allt dumt pappa gör mot mamma framför dem går ju inte. Men under det kommande samtalet ska jag lyfta hur han beter sig mot mig framför barnen och hur det går när vi ska samarbeta om saker, som till exempel hur många hemska SMS jag får om jag inte går med på att flytta runt umgängesdagar när han kommer på det 2 dagar innan.

En sak jag funderat över är att de inte kunnat bedöma exets relation till minstingen. När exet hade sitt hembesök var ju den äldre hos honom så de fick se dem tillsammans, men de har ju inte kunnat se honom tillsammans med minstingen för att göra en bedömning om det? Och de har ju inte heller sett honom med båda barnen, vilket kanske borde vara det viktigaste? Hur kan de göra sin bedömning utan de bitarna?

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Sun 10 Jan 2021 19:26

#11

Anonym (eee) skrev 2021-01-10 18:10:24 följande:

Nej det är ju svårt. Antingen måste någon vara med när han ska möta den minsta. Inte helt fel väl, att de kommer någon gång när han ska vara hos dig och han är den som ska ansvara för påklädning osv.
Eller så går de bara på hur han bemöter det äldre barnet. Och som du säger - hur gör han om man behöver hantera både ett jättelitet barn och ett spralligt barn som kanske vill leka?

Jag kan väl säga av egna erfarenheter av den typen av observationer, att de inte alltid ger så mycket.

Jag skulle vara öppen för ett sådant möte men vet inte om de har tid då det i alla fall inte verkar ha ingått i deras planering, och nu är det inte jättelång tid kvar innan utredningen ska vara färdig. (1,5 månad)
Jag vet ju hur det gick när exet skulle göra en sån simpel sak som att byta blöja på minstingen och äldre pojken ville vara med. Det blev väldigt hårda ord och till och med knuffar mot äldre pojken som bara ville vara delaktig - det får han ju när mamma byter lillebrors blöja? - och ingen tröst till minstingen som inte alls tyckte att det var roligt. Sen också en blöja som satt helt fel, men exet har bara bytt 2 blöjor på minstingen och det var ett tag sen den äldre var så liten så det kanske är att förvänta sig.

Dock hade ju jag såklart önskat att exet hade använt den här tiden när jag ska vara med bättre, så han skulle bli van vid att byta blöjor, mata, byta kläder osv så att det fungerar när jag inte ska vara med. Och så att minstingen skulle lära sig att det går bra även om det inte är mamma som gör allt. Men de bitarna har exet inte varit intresserad alls av, när han ägnar sig åt barnet leker han bara med honom, typ gör grimaser, eller kittlar honom för att höra honom skratta. Ingen omvårdnad. När jag frågat om han velat mata till exempel, eller byta blöja, har exet sagt att det inte är hans jobb. (Vad är hans jobb då egentligen?) Så jag bär med mig mycket oro inför att de ska vara ensamma, men det är till en början bara 1 timme och så länge klarar sig minstingen utan mat om han får äta innan umgänget, och samma sak med blöja, det kan vi byta precis innan.

Anonym (Om) skrev 2021-01-10 18:29:02 följande:

Ok så I ca 2 månader har pappan haft umgänge med den yngste och om ca 2 veckor ska han ha hen själv. Du skriver att det bara är du som kan trösta barnet? Vad händer om pappan tröstar och du står utom synhåll för barnet? Ska pappan ha minstingen själv snart så måste han hitta sina rutiner I hur han ska trösta barnet, hur ska det annars fungera när du inte finns inom räckhåll.

Finns det möjlighet att dela upp umgänget så att han bara har 1 barn i taget under en period?

Ungefär så ja, fast vid ett tillfälle skippade han varenda umgänge 2 veckor i rad så han har inte följt umgängesschemat direkt.
Om minstingen är ledsen och jag inte är inom synhåll lugnar han inte ner sig, snarare tvärtom. Exet schyshar och säger "det går bra, det går bra" men det gör det inte. Det tär på mitt hjärta men jag låter honom försöka tills han själv ger upp och kommer med minstingen till mig, då brukar han lugna ner sig direkt och gosa, lägga huvudet mot mig och hålla i mig hårt och när jag tröstat ger jag tillbaka honom till exet men stanna nära för går jag då blir han ledsen på en gång igen.

Ja, det kommer fortsätta så att hans umgänge med den äldre börjar efter att umgänget med den yngre slutar ett tag. Så när han ska ha minstingen själv och den äldre samma dag, hämtar han inte den stora förrän han lämnar tillbaka den lilla. Det är bara varannan lördag han kommer ha båda två för då är redan den äldre hos honom när han ska ha umgänget med minstingen. Förhoppningsvis inser han sina begränsningar och gör planer med sina föräldrar eller så de lördagarna så de kan hjälpa honom tills han vänjer sig vid att vara tvåbarnsförälder.

Anonym (Villrådig) Trådstartaren

Sun 10 Jan 2021 20:39

#13

Anonym (Lina) skrev 2021-01-10 19:44:17 följande:

Jag växte upp med en far som baktalade min mamma och som fick mig att tala illa om henne. Rätt i hennes ansikte och bakom ryggen. Pappa fick mig att intensivt hata mamma (jag vet att det även var mitt val men när man blir indoktrinerad sen födseln är det inte så lätt att se och stå upp för sig. Enda gången jag röt ifrån var när han tog ned alla hennes kokböcker och började elda upp dem i vedpannan). Det har förstört mycket för mig. Jag har aldrig haft någon egentlig relation till någon av dem bortsett från skitsnacket. Vi har inte direkt någon relation i dag. I normalfall ses vi en dag per år (men inte nu i dessa tider). Jag har börjat ringa mamma ibland men det går inte lappa ihop vår relation, den är för skadad, hon har farit för illa under honom tror jag.

Mina föräldrar är fortfarande gifta.

Barn far väldigt illa av att föräldrar pratar illa om den andra till barnet eller framför barnet. Det måste pappan inse till den grad att han genast upphör med det. Att sonen på 3 år talar illa om dig tror jag han måste ha hört från någon annan och bara repeterar (det var så jag gjorde som liten. Jag sa bara samma sak som min far sagt).

Jag hoppas han kan lära er att vara civiliserade i sällskap av barnen. Det krävs hjälp som han måste inse att han behöver och ni som enhet behöver (ni är en enhet som föräldrar till era två barn oavsett).

Jag beklagar, det var väldigt tråkigt att höra. Det får mig att ta det hela än mer på allvar än jag redan gjorde, jag vill inte att vår relation påverkas livslångt av det här. Min egen far talade ofta illa om min mamma efter deras skilsmässa men då var jag gammal nog att ha en egen uppfattning. Mamma talade aldrig illa om pappa, det enda hon ibland sa var att "Pappa gjorde mamma ledsen när han sa/gjorde så."

Kanske har det varit helt fel av mig att tänka att om exet talar illa om mig när äldre barnet är där, så är det något han kommer förstå när han är äldre att det är inte sant och inte rätt att göra så. Men växer han upp med det från sådan låg ålder är det ju kanske inte riktigt så. Det kritiska tänkandet är ju inte så utvecklat än och det tar nog många år innan han frågar sig varför pappa säger så om mamma?

Jag ska prata med socialen om det. familjerådgivning går ju inte eftersom det är frivilligt, och exet inte vill. Men något måste ju gå att göra. Jag vill ha kvar den goa, kärleksfulla relation jag och mina barn har, jag vill inte att de någonsin ska behöva tvivla på att jag älskar dem. Det är det exet säger oftast, att jag inte ens bryr mig om dem. Det säger han ju bara för att såra mig just för att han vet att de är de viktigaste i världen för mig.

Återigen beklagar jag att din relation till dina föräldrar tog sådan skada. Det känns märkligt att de fortfarande är gifta men jag har ju såklart inte hela bilden. Av nyfikenhet, har du syskon? I så fall, tog deras relation till föräldrarna lika mycket skada, eller har det gått att reparera?

Umgängeskonflikt

INNEHÅLL