Hej! Jag hoppas någon har tips för hur jag ska göra. Jag har 2 små barn med mitt ex. Förhållandet tog slut under min andra graviditet. Därefter har det följt många konflikter och vi har varit så långt som till tingsrätten och fått ett interimistiskt beslut gällande vårdnad, boende och umgänge för barnen. Som det ser ut nu bor de båda hos mig, vårdnaden är gemensam om det äldre barnet men jag har ensam om det yngre, och vi har separata umgängesscheman för dem eftersom den yngre är för liten för att spendera för lång tid utan mig. Nu är det pappa-helg för den äldre pojken, och den yngre skulle haft umgänge med pappan igår. Umgänget med den yngre ska vara tillsammans med mig nu i början eftersom pappan inte hade träffat honom nästan något alls innan vi var till tingsrätten, trots att jag sagt att han fick träffa sitt barn så ofta han ville. Men vi börjar nu närma oss nästa fas när pappan ska få vara själv med honom. Tidigare har vi mötts för umgänget ute vid en lekplats men jag har uttryckt för mitt ex att jag tycker det vore bättre att mötas hemma hos mig så han kan klä barnet för utevistelsen, så han vänjer sig vid att det inte alltid är mamma som gör det, tills de ska vara själva. Igår visste jag inte om exet tänkte komma på umgänget, eftersom han tänkt åka bort i helgen. (Han har dessutom missat många umgängen tidigare utan att säga något innan.) Jag frågade honom om det när han kom i fredags för att hämta det äldre barnet, men han svarade inte. Så igår var vi hemma och vid umgängestiden fick jag SMS där han frågade vart vi var nånstans? Exet skrev att han och den äldre pojken var vid lekplatsen, "som vi kommit överens om" och fortsatte med att skriva att det var umgängessabotage osv. Jag skrev till honom att jag inte ens visste om han ville ha umgänge eftersom han aldrig svarade på det, att vi inte kommit överens om att mötas där och att jag tycker att han borde klä barnet, men att vi kommer dit. Sagt och gjort så klädde jag barnet och gick iväg mot lekplatsen medan SMSen haglade in om hur fel jag gjorde, att det var umgängessabotage, hur jag förstör allt. (Han var redan i grunden arg på mig för att jag inte hade gått med på att flytta det här umgänget till fredagen, men det önskemålet kom han med bara 2 dagar innan och jag har ett tight schema så det gick inte för mig.) När vi kom dit började han direkt med att skälla ut mig, jag var 20 min sen, jag gjorde bara det här för att stjäla hans umgängestid osv. Jag sa så lugnt jag kunde åt honom att det var ett missförstånd mellan oss om vart vi skulle mötas, och att det inte är bra för barnen att se oss bråka. Han fortsatte skälla ut mig om hur jag förstört hela helgen för att jag först inte ville byta dag för umgänget och nu det här. Jag sa återigen till honom att det inte är bra för barnen att se oss bråka och om det är allt han tänker göra så går jag igen. Vid det här laget hade han inte ens hälsat på vår yngre. Han fortsatte ändå med att det är klart att han är upprörd när jag gör såhär och hur jag förstör allt osv. Jag tror jag sa åt honom 5-6 gånger att det inte är bra för barnen att se oss bråka och han verkade hålla med men han fortsatte komma med nya argument om varför allt var mitt fel och hur jag gör allt för att förstöra. Så jag gick. Jag gjorde det jag skulle vilja att barnen gör om de hamnar i liknande situationer när de är äldre, och så som jag blev lärd när jag var liten. Jag SMSade mitt ex och förklarade återigen varför jag kände att jag inte hade något annat val än att gå. SMSen haglade in igen en stund men jag lät det inte påverka mig. En stund senare skrev jag till honom att om han vill kan han få ha resten av umgänget imorgon istället som kompensation för det han missade, men att jag hoppas jag varit tydlig med att jag går om han bara tänker skälla ut mig. Det passade honom inte och han fortsatte säga att det var umgängessabotage osv. Han sa att han skulle prata med sin jurist och jag skulle gärna vilja prata med min egen också, men hon har semester. Vad tycker ni jag borde göra? Jag försökte ju lösa det genom att ge honom en ny tid för umgänge. Men när han är på dåligt humör, ska jag behöva stå där och bli utskälld i en timme för att han ska få ha sitt "umgänge" när han klart och tydligt inte ägnar sig åt barnet ändå? Vad hade ni gjort?
