Äggdonation 2021
Blöder igen...hur mycket jävla skit ska man behöva gå igenom??
Blöder igen...hur mycket jävla skit ska man behöva gå igenom??
Åh nej Grodan! Åh jag hoppas verkligen att det lilla livet håller sig kvar! Ibland kan ju de mest märkliga graviditeter lyckas hur bra som helst.
Fick själv nyss meddelande att vi fick bara 1 (av 8) blastocyster i frysen idag. Så nu har i alltså 2 st 3-dagars och 1 st 5-dagars.
Känns lite snopet på ett sätt, så vi ju hade 15 ägg varav 10 befruktades. Men å andra sidan är det ju ofta ett eller två embryon som garanteras på många kliniker, så tre får man väl vara nöjd med.
Imorgon VUL, så får vi se när vi ska sätta in vad sen.
Jag håller verkligen tummar och tår att det går bra för er Grodan!!!
Tack för alla tummar och tår! Ni är så snälla!
Det kom och gick i går precis som i måndags. Kraftig blödning, en större klump o nån mindre. Blödningen slutade tvärt efter nån timme sen inget mer sen dess. Så ja, jag vet inte vad som händer.
Har pratat med kliniken och jag fortsätter med medicinerna till tisdag då jag har nästa ultraljud. Då borde man kunna se om det gått åt pipan eller inte. Så försöker hålla ut till dess helt enkelt.
Lite brunaaktiga flytningar så det är väl förhoppningsvis bara rester som ska ut. Men jäklar va trött jag är! Blir bara tröttare och tröttare och i morse mådde jag riktigt illa. Så om jag ska utgå från symtomen så borde det fortfarande finnas liv där inne, men samtidigt så vet jag ju att hormonet hänger kvar ett bra tag även om det avstannat.
Ja, tyvärr är det nog så att om man har tendens till blödning så får man försöka hålla sig lite lugnare och inte ta i så mycket. Så till dess att du vet att hematomet försvunnit så får du nog hålla dig lite mer still.
Är ganska säker på att ägget fäst nu. Haft ett par välbekanta hugg i livmodern när jag rest mig idag, samt metallsmak i munnen och ökad törst. Första gången jag bestämt mig för att vänta både med blodprov och gravtest för att undvika ångesten det för med sig att få ett plus och vänta på missfallet. Får se hur det går, rent logiskt borde jag ju oroa mig lika mkt ändå eftersom jag ändå börjar bli ganska van vid att tolka gravsymtom. Men men...
Är ganska säker på att ägget fäst nu. Haft ett par välbekanta hugg i livmodern när jag rest mig idag, samt metallsmak i munnen och ökad törst. Första gången jag bestämt mig för att vänta både med blodprov och gravtest för att undvika ångesten det för med sig att få ett plus och vänta på missfallet. Får se hur det går, rent logiskt borde jag ju oroa mig lika mkt ändå eftersom jag ändå börjar bli ganska van vid att tolka gravsymtom. Men men...
Zwillinge och livskamraten, jag mår...som jag är gravid typ. Illamående, trött, lite halsbränna ibland, spänning över magen, ömma bröst. Så är jag inte det så luras kroppen väldigt mycket. Just nu känns det som att det är det jag är mest rädd för, att kroppen jävlas. På tisdag är det vul igen.
Lycka till med husvisningen zwillinge!
Zwillinge och livskamraten, jag mår...som jag är gravid typ. Illamående, trött, lite halsbränna ibland, spänning över magen, ömma bröst. Så är jag inte det så luras kroppen väldigt mycket. Just nu känns det som att det är det jag är mest rädd för, att kroppen jävlas. På tisdag är det vul igen.
Lycka till med husvisningen zwillinge!
Åååh Grodan, det är ju helt fantastiskt!!! Vilken lycka! Jag blir alldeles tårögd.
Håller tummarna nu att allas graviditeter får fortskrida såsom önskat! <3
Mitt VUL i fredags gick bra. Nästan 9 mm, 3-skiktad endometrium och vilande ovarier. Läkaren sa att den behöver vara minst 7 mm, så det känns ju bra iallafall.
På lördagen började jag med Cyclogest (bioidentisk progesteronvagitorer 2x400 mg/dygn). Jag fortsätter som vanligt med Estradot (östrogenplåster bioidentiska, 2st som byts två gånger i veckan).
Igår tog jag PCR(corona)-test inför resan och får svar på det ikväll och imorgon tar jag färjan till Åbo. Jag mpste ta ett till snabbtest i Coronabussen i Åbo när jag kommer i land nästa morgon
På torsdag blir det alltså överföring av blastocysten, den lilla eskimon!!!
Nu börjar jag faktiskt känna lite nervositet. Efter 14 års barnlängtan, IVF (två olika partners) och allt - och aldrig ett enda plus... Inte ett alltså!! Är det ens möjligt?
Fast jag ÄR hoppfull och positiv, men det känns så... surrealistiskt!