Äggdonation 2021

Hej,

Jag skrev i 2020 tråden och frågade om erfarenheter av AVA Riga och Olga och fick en del bra svar. Jag tycker dock fortfarande det är svårt att välja. Vi har just nu kontakt med båda klinikerna. Det känns som Olga har bättre resultat (fler lyckade försök) men är också dyrare. En annan aspekt är även att på Olga blir man tvungen att stanna en vecka. Är det någon som vet varför. På AVA stannar man 2 dagar för själva insättningen. Innan Covid gick det på en dag. På AVA har det redan hittat en donator

till oss men efter ha följt trådar här och läst på lite mer är jag inte helt säker på AVA längre. Vi har inte skrivit på något avtal än. Hur långt in i processen kan man ångra sig egentligen?

Ni som gjort FET med progynon + lutinus eller motsvarande, hur länge skulle ni fortsätta med medicineringen och fick ni ta samma doser efter insättning och fortsatt sen om ni fick plus?

Usch vad ledsen och uppgiven jag har varit idag,alla 6 embryon som de odla över helgen fick kasseras. Den höga fragmenteringen är kvar,det var ju därför vi gick vidare till ÄD för att mina ägg verka så kassa och vi vid varje försök fick stor fragmentering på mina ägg.

Detta känns så hopplöst. Den lilla jag ruvar på och de 3 äggen i frysen är ju dömda de med,fragmenteringen lär ju vara på samtliga.

Har vi haft sån otur att min donator oxå har dålig äggkvalitet?

Är det inte mina ägg iallafall som är problemet?

Är det ändå sambons spermier som är dåliga?

Vi har gjort dyr DNA fragmentering på sambons simmare före ÄD just för att se att allt såg bra ut,vilket det gjorde,resultatet var väldigt bra och läkaren konstatera då att det måste vara var mina ägg som var boven

Vår läkare kunde inte svara på mina frågor om allt detta,jag står nu handfallen och vet inte ut eller in längre. Hon vill att vi försöker med de kvarvarande i frysen,om detta försök misslyckas,får göra ett FET i nästa cykel redan. Men det känns egentligen lönlöst att pröva mera med dessa ägg. Negativiteten flödar runt mig,förlåt,men just känns allt ganska pissigt.

Nä,tack jag ska försöka tänka på att det fortfarande finns hopp, men det är svårt just nu...vi fick inte välja egentligen, de ringde bara och sa att vi får tillbaka ett 2 dagars, de fryser 3 st 2 dagars och resten skulle odlas vidare.

Ja,jag tänker att de ska väl kolla det extra noga vid ÄD,kvaliten på donatorns ägg.

Vi har alltid haft jätte bra befruktningsgrad med mina egna ägg,nästan alla blir  befruktade varje gång.Det har sedan på dag 1 och 2 i delningen sett fragmentering på samtliga ägg vid varje försök, 2 av 4 gånger har vi inte ens kommit till ET ens pga av det.
Jag försökte fråga om dessa ägg i frysen ens var nått att sätta pengar och tid på nu,men läkaren mena på att det finns chans för en graviditen där.
Jag vill helst kassera alla och börja med en ny donator ist,försöka en gång till med en annan. Detta kommer att vara bortkastad tid och pengar känns det som.

Men ja...jag vet inte vad som skulle vara bäst längre.
Kanske det är sambons spermier som är boven iallafall? Fast vi nu har gjort DNA fragmentering på dom som visa jätte bra,inga avvikelser.

Tack för svaret! :)

Vet inte riktigt, det svar vi fick var att de såg så bra ut så de frös dem. I min värld låter man fina embryos växa till sig till blastocyster, speciellt då vi hade 9 befruktade. Försöket som gav 2-dagarsäggen var i januari -20.

Jodå min sambo har kollat DNA fragmentation med normalt resultat. Han har några gånger i övrigt haft nedsatt spermiekoncentration men vi har gjort ICSI så det har ändå varit hyfsad befruktningsgrad. Jag är mer öppen även för embryodonation om det ändå skulle vara något med spermierna, men min sambo har inte kommit dit i tanken än (förstår det också, jag får ändå biologiskt bära ett ev. barn även om det inte är mitt ägg).

Jag har även gjort en ERA för att bedöma när implantation borde ske (inför senaste gången nu i vintras). Allt såg så bra ut, slemhinnan har aldrig varit så tjock (11 mm mot för annars 7-8), införandet gick bra, blaston såg jättefin ut (fick veta sen av embryologen att den var grad 4 b om jag nu inte minns helt fel, har det nerskrivet där jag har all min info om det, men inte här med mig nu). 

Nej, egentligen är jag nog mest allmänt ledsen och uppgiven över att det aldrig går vägen för oss, med flera IVF och äggdonation under tre års tid nu (på olika ställen). Vi har varit jättenöjda med läkare och personal i Uppsala (jättebra info från embryologerna t ex), känns som de gjort allt de kunnat! Vi kommer dock inte gå vidare där som det ser ut nu. Vi har även varit på AVA-clinic i Riga tidigare. Vi funderar nu på OLGA clinic och har deltagit i ett webinarium & ska bli kontaktade (isf garantiprogram, levande födsel eller pengarna tillbaka). Upplever att de verkligen individanpassar behandlingen. Det känns bara som ett så stort steg, inte minst kostnaden. Vet inte heller hur jag ska kombinera med jobbet eller ordna med allt det praktiska, men det får lösa sig, är inte redo att ge upp bäbisdrömmen! 

Lycka till själv med syskonförsök! :)

Tack för informationen! De verkar erbjuda fler saker än övriga vi varit hos, och just att det är mer på individnivå. Jag skulle gärna göra en hysteroskopi också t ex, vilket de gör vad jag förstår. Mitt största problem är just hur jag ska lösa det med jobbet, får höra med OLGA hur många gånger vi behöver åka dit/hur länge vi behöver stanna. 
För mig skulle det också definitivt vara värt det om vi fick ett barn ur det hela. 

Semesterdagar vore toppen att kunna ta ut. Tyvärr arbetar jag som sjuksköterska och har extremt lite flexibilitet i arbetet (bl a gällande när semester ska ske), men min chef är bra och förstående så jag hoppas att vi kan ha en dialog kring det hela. Just nu är jag f.ö. sjukskriven men ska nog åter snart, om än inte på heltid till en början. 

Så två gånger ska jag räkna med då i alla fall, tänker att sambon kan lämna spermier samtidigt som jag är där för hysteroskopi t ex, borde väl gå? En vecka sen får helt enkelt bli årets resa/semester med mys på hotellrum (inte rest på länge pga Covid-19). 

Vet du något om transporterna? Jag har tänkt flyg till Tallin och att de hämtar upp en där, känns tryggast. Hoppas det inte blir något strul eller att Coronasmittan blossar upp mer och sätter käppar i hjulen. 

Vore ju underbart med "bara" 1-2 försök till. Deras statistik ser ju bra ut, annars skulle de inte börjat erbjuda 100 % tillbaks och inte "bara" 80 %. Hoppas kan jag alltid! :) 

Nu som använder kliniker utomlands där man får se bilder på donatorerna (till exempel Olga), har ni valt att få se bilder på den som vuxna?

En del vill tydligen se bilder på donatorn som vuxen, andra vill se bilder på donatorn som barn, och en del vill inte se bilder alls.

Vi kollar på bilder på dem som vuxna, för jag vill ha någon som liknar folk i antingen min eller sambos släkt. Kanske inte alls är rationellt, men det känns bäst så.

(Vi skippade faktiskt Olga för att inga av deras donatorer såg ut som om de kunde komma från våra släkter. Plus att vi vill att barnet ska kunna få veta donatorns identitet när det fyller 18.)

Har just fått ett positivt resultat på en sticka! RD 8 med ett 2 dagars embryo. Men vågar inte lita på resultatet,tog ju sprutan med Gonapeptyl i tisdags och vet nu inte om den kan påverka,att det är som Ovitrelle,eller Pregnylen. Hittar inget bra svar på Google heller.

Jag blev så otroligt glad först,men nu vågar jag inte tro det,är ju lite väl stark för att vara på rd 8 med 2 dagars oxå. Så det måste vara sprutan som spökar :(

Personligen fick jag mig en tankeställare när jag läste ett inlägg här om chanserna att lyckas, att embryot stod för hela 80% och att kvinnans slemhinna, hormonhälsa och allmänna hälsa endast påverkade 20%. Om det stämmer tror att vi lägger alltför stor vikt vid att fastna i medicineringen. Jag tänker att den ordinerade dosen bör vara vetenskapligt bevisat tillräcklig för att behålla en graviditet och att våra spekulationer ökar risken att vi skuldbelägger oss själva om det inte går vägen. Typ att "Jag missade medicinen med en timme tänk om jag förstört allt?", "om jag bara hade tagit medicinen lite tidigare, då hade det här kanske inte hänt".

Jag är inte jätteorolig för förskjutning av medicinering någon timme hit eller dit. Men i mitt fall handlar det om 12 h mellan progesterondoserna. Inte 8 som nästan alla har (och som jag haft tidigare när jag gjort IVF). Jag har läst studier där receptorerna kan blockera när de får för höga doser, och att det i de lägena då är lika bra med lägre doser. Min läkare sa att det gick lika bra att ha en dos på 200 mg lutinus/utrogestan som 400. Att det inte gjorde någon skillnad, bara dosen var den samma hela tiden (alltså strax innan insättning och efter/under insättning). . Men det som oroar mig en smula är att det är 12h mellan intagen av både progesteron, inte 8 som innan. Jag har tidigare tagit progesteron vid tre tillfällen/dag innan. Nu tar jag bara vid bara två. Jag ska kolla med kliniken i morgon. 

Tack för konkret och bra svar. Uppskattar det enormt, Pixie 87.

Är på Gennet i Prag, så helt rätt Duphaston fick vi köpa när vi var på plats. Jag tror att de tänker sätta ut den efter positivt gravtest, men jag skulle återkoppla efter hcg/blodprovet. 

Nej, fick inga progesteronsprutor. Har bara dosen med Utrogestan 200 mg  2ggr/dag. Hade du samma dos vagitator/progesteron, och dessutom progesteronspruta?  

Jag nedreglerades med primolut då jag tidigare haft lite problem med vanliga preventivmedel. 

Ska kolla om jag kan lägga till till en tablett av östrogenet så det blir 8 timmar emellan. Hade funderingar kring det då ömheten i brösten avtog från att varit ständigt ihållande under hela nedregleringen och insättningen, samt de första 5 dagarna efter inplanteringen. Men det kan ju bero på annat med. (Huga...) 

Ja, precis. Men det gör att jag nästan tycker det är ännu "konstigare" att det kom ifrån Olga, för de vet jag ju medicinerar högt och kanske mer därtill, typ som att medicinen står för den största delen. Det känns som att en mer "sparsam" klinik skulle vilja marknadsföra en sån studie, som i ett argument till att "du får inte mer medicin, för den spelar ändå inte så stor roll". Är du med på hur jag menar? Eller tolkar jag texten fel?

Intressant. Då är det ju ändå samma tidsintervall mellan progesterontillskotten som jag har. I övrigt kör du på sprutor och gel istället för enbart vagitatorer som jag gör. Och så har du östrogentillskott var 8:e timma och jag var 12:e just nu.  

(PS: såg nu att jag blandade ihop dig med Pixi i inlägget tidigare.) 

Grattis till fina resultat Juni10 och Sussna85!

Själv har jag åkt på vad som känns som steg tillbaka, även om jag hoppas på att det reder ut sig och leder till framsteg.

Jag har problem att bygga slemhinna. Min första stimulering gick vägen, om än något blygsamt så 7,8mm och 3-skikt, därefter har jag gjort två stimuleringar där den blivit som tjockast 6mm och saknar skikt. Samma upplägg alla gånger, 8mg progynon/dag.

Jag tycker att det kändes rimligt att inte ändra något inför omgång 3, då omgång 2 skulle kunnat vara ren "otur", men nu känns det tydligt att jag behöver ändring i upplägget. Vi ska diskutera det på torsdag, jag ska göra ett till vul innan för att se om något alls händer med slemhinnan mellan dag 12-16 (förmodligen inte, förra gången hade inget hänt mellan dag 10-14).

Inför mitt samtal undrar jag om någon här har kunskap eller erfarenhet av svårigheter med slemhinnan?

(Jag äter extra järn).

Självklart oroar det mig att jag inte ska lyckas få till slemhinna alls, oavsett medicinering. Skulle det kunna vara möjligt? Det känns så frustrerande att inte ens få ta sig fram till start..

Hur menar du med dagar? Igår var dag 12, torsdag blir dag 16. Men förra gången hade den avstannat i tillväxt tidigare än så, så längre stimulering verkar tyvärr inte vara lösningen.. Jag tror att jag inte tar upp progynon särskilt bra och kommer att behöva komplettera. Vilket förvisso känns bra att i så fall upptäcka redan vid stimulering, så att jag inte behöver göra insättningar som misslyckas av den anledningen.

Hur lång kan en stimulering vara? Är plåster alltid ett komplement eller används de nån gång som ensam ordination?

Vi planerar också ÄD under 2021. Har kontakt med klinik i Danmark och har nu 3 st 6-dagars blastocyster  samt 2 st 2-dagars embyon i frysen som väntar på oss. 
Detta blir vårt första försök. Jag kommer inte att få östrogen utan deras metod verkar vara att stimulera med Gonal-F i ca 7 dagar och sedan ultraljud för att se om slemhinnan är tjock så då tar man Ovitrelle för äggmognad och ägglossning. Sedan insättning av blastocyst. Sedan får man ta progesteron vag kräm fram tom v 12 samt Aspirin. Någon som har erfarenhet av denna stimuleringsbehandling inför ÄD? Uppfattat att man gör detta för att återföra i rätt tidpunkt men blev lite osäker på denna behandling då jag har regelbunden ägglossning med utslag på LH stickor varje månad. (Mina ägg ska ju inte användas/plockas)

Var det så du menade Bellis? Att äta underhållsdos? Eller vad skiljde din stimulering i Danmark från Ryssland?

Vi hade möte idag med kliniken i Finland efter vårt misslyckande/mkt tidiga missfall förra veckan. Jag hade skrivit en lång lista med frågor kring medicinering och behandlingar av olika slag. Hon var negativ till allting och menar att det inte finns en enda studie i nutid som visar på fördelar med Trombyl, Prednisol, hysto och allt det andra vi diskuterat här. Jag tycker det är fascinerande att det råder så delade meningar i detta område. Alla ni som gör i Ryssland får väl per automatik det mesta som man kan tänka sig? Jag antar att de resonerar som så att det iaf inte kan skada?

För vår del blir det exakt samma behandling igen nästa gång. Progynon 6 mg och Lutinus tre gånger om dagen. Hon tyckte det ser positivt ut för vår del med tanke på att det tog sig, om än väldigt kortvarigt. Embryona är ju testade med PGT-A och av toppkvalitet (hon sa nåt om AA) och det ska enligt dom vara 60 % chans att det tar sig. Har ju svårt att se lika positivt på det själv dock. 

Så om Finland öppnar sin gräns igen blir det nytt försök nästa mensstart (typ början av mars).