Hej allihopa! Idag är det väldigt mycket här. Ska åka till St Petersburg på söndag via Tallinn och förutom allt annat som måste fixas har det uppstått frågetecken kring om man över huvud taget kan åka vägen genom Tallinn längre när man ska vidare till Ryssland. Åt andra hållet verkar det gå bra, att åka hem den vägen alltså. Svårt att få klara besked också. Suck, pust och stön.
Många som befinner sig i spännande faser. Kul! Lycka till allihopa! Sticky baby dust all over!
Jag har nyligen åkt Tallinn-vägen till och från St Petersburg och det gick bra.
Man kan också välja att åka taxi bara till Narva och sedan ta tåg till Tallinn (och vice versa, antar jag) men det hjälper inte kliniken till med, utan är något som man får ordna själv. Det är inget som tilltalade mig för övrig. Det är rätt mycket snö i Tallinn nu och man får ju gå med sitt bagage i snön. Har man gjort insättning ska man helst undvika att bli svettig och det vet jag att jag garanterat hade blivit av den promenaden i tjock vinterkappa.
Det kliniken rekommenderar är att åka med taxi som de bokar. Man berättar bara för sin koordinator senast dagen innan man vill åka vilka sträckor man vill åka och när ens flyg landar/lyfter så fixar de resten, bokar taxi, talar om när taxin bör hämta upp dig osv. De räknar 8 timmar från St Petersburg till Tallinn och att man då får 2,5 timme på flygplatsen. Minns inte men skulle tro att de räknar med kortare tid när man åker motsatta vägen.
Chaufförerna kör bra, pratar engelska, är vänliga och trevliga och stannar vid bensinstationer om man behöver in på en toalett och ta sin medicin. Jag tycker detta är ett jätteskönt alternativ. Man får sitta och sova i lugn och ro utan stress, vilket känns särskilt bra efter transfer. Man kan också dela taxi med andra patienter och då har man ofta mycket trevligt att prata om och resan blir billigare. Sträckan St Petersburg-Narva kostar 100 euro och sträckan Narva-Tallinn kostar 110 euro, oavsett antalet passagerare. Tror inte man åker fler än 3 passagerare i taget (fler skulle nog bli obekvämt dessutom).
Jag tror personligen att det är rätt meningslöst att göra hysteroskopi i Sverige. Det enda stället som jag känner till och skulle kunna tänka mig att undersöka vidare är Sokolova i Göteborg. De har en del samarbete med Olga-kliniken och verkar ha ungefär samma behandlingssyn.
Innan jag började på Olga genomgick jag ett ultraljud för att kolla om allt stod rätt till inför mina stundande behandlingar. Det utfördes av en gynekolog som arbetar som överläkare vid ett sjukhus i Sverige. Hans åsikt var att allt såg jättebra ut. Vilket läkarna vid Olga-kliniken inte alls höll med om ... jag filmade och tog kort på ultraljudsundersökningen så de uttalade sig alltså om samma undersökning.
Det finns mycket i livmodern som kan ställa till det för en graviditet efter så många missfall som jag hade haft och i mitt fall behövde det "städas ur". Men i Sverige är man väldigt restriktiv med att ta bort något över huvud taget, man verkar veta alldeles för lite om vad polyper och liknande kan ställa till med.
Det är ju svårt att ta sig utomlands nu. Flera länder som har inreseförbud etc så vi har börjat se oss om i Sverige. Gynhälsan exv. vad har de för åldersgräns för få genomgå äggdonations behandling?
Vi hade möte idag med kliniken i Finland efter vårt misslyckande/mkt tidiga missfall förra veckan. Jag hade skrivit en lång lista med frågor kring medicinering och behandlingar av olika slag. Hon var negativ till allting och menar att det inte finns en enda studie i nutid som visar på fördelar med Trombyl, Prednisol, hysto och allt det andra vi diskuterat här. Jag tycker det är fascinerande att det råder så delade meningar i detta område. Alla ni som gör i Ryssland får väl per automatik det mesta som man kan tänka sig? Jag antar att de resonerar som så att det iaf inte kan skada?
För vår del blir det exakt samma behandling igen nästa gång. Progynon 6 mg och Lutinus tre gånger om dagen. Hon tyckte det ser positivt ut för vår del med tanke på att det tog sig, om än väldigt kortvarigt. Embryona är ju testade med PGT-A och av toppkvalitet (hon sa nåt om AA) och det ska enligt dom vara 60 % chans att det tar sig. Har ju svårt att se lika positivt på det själv dock.
Så om Finland öppnar sin gräns igen blir det nytt försök nästa mensstart (typ början av mars).
Tycker inte att man behöver ställa svenska och utländska kliniker mot varandra. Tror alla hade föredragit att stanna i Sverige om det hade gått. Men det är ett faktum att utländska kliniker (t.ex. i Ryssland) generellt har fler verktyg att ta till än svenska och att de lyckas med fall som inte har lyckats i Sverige.
Sofia95 - det är väldigt vanligt att ha svårt att bygga slemhinna, ja. Så du är inte ensam. Vad jag har förstått är det mängden österogen som avgör. Du kanske helt enkelt behöver betydligt större mängder än vad du har fått hittills?
Mata inte trollet. Hen är uppenbarligen en djupt olycklig människa som bara är ute efter att provocera. Anmäl inläggen istället för att bemöta dem, är mitt förslag ...
Hej på er alla!
Ja-a hörni. Här går det ju inte som önskat. Testade idag och det var klart negativt. (Egentligen är officiella testdagen imorgon, men då hade man ju ändå kunnat se lite av ett streck idag om man varit gravid.) Jag fortsätter med mina mediciner ändå och testar igen imorgon, men jag har gett upp hoppet.
Detta var alltså vårt tredje och sista embryo av de donerade äggen!
Det känns för jävligt. Jag är så fruktansvärt besviken, sorgsen, tom, ledsen och förbannad just nu. Allt på samma gång. Det har varit många hjälplösa tårar idag... 
Jag skickade faktiskt meddelande till Olgakliniken i morse, direkt efter vårt minus. De ringde mig ett par timmar senare och vi har tid för Zoommöte på torsdag. Snabba tag där iallafall. Det bådar ju ändå gott i allt elände.
St Petersburg känns lite främmande och långt borta, men det är den där "levande barn garantin" som lockar. Jag känner att min tid börjar rinna ut.
15 års ofrivillig barnlöshet och kamp om ett pluss börjar kännas ganska ordentligt sunkigt just nu!
Grattis till alla er som plussat!
Själv är jag inne på rd 6. Tjuvtestade redan igår kväll med ett clearblue som man skulle kunna se 5 dagar innan BIM och det var negativt. Testade idag på morgonen med test från RFSU och det var också negativt. Känner mig tyvärr inte heller gravid. Jag har varit det så många gånger tidigare (många missfall + 2 barn) så det är som jag känner min kropp. Hur det ska kännas för mig vill säga. Andra kan ju ha helt andra grav.symtom. Jag brukar alltid ha ömma bröst och det har jag i och för sig men det började någon dag innan överföringen och är troligtvis en biverkan av Estradotplåstren. Som gravid har jag väldigt molande magvärk vilket jag inte har nu.
Det är vårt första försök med ÄD. Vi har tre st 5-dagars kvar varav 2 är klassade som hög kvalitet. Är det någon av er som gjort flera försök som vet om de ändrar något till nästa försök? Analyserar de vad som kan ha gått snett el kör man bara på med samma? Bara nytt embryo?
En annan sak; läser att många av er fått Trombyl. Jag har inte fått det. Varför får man det?