Gravid med svartsjuka paranoida tankar, hjälp!

Jag tror rent objektivt att du drar för stora växlar, men med det sagt... jag har varit i båda ändar av spektrat. Svartsjuk, ledsen och orolig, lika väl som helt obrydd. Den gemensamma faktorn är det du nämnde i förbifarten... ?kände mig utanför?. Det har aldrig spelat någon roll att veta att en pv älskar mig, utan när jag känt mig nerprioriterad i relation till andra blir jag svartsjuk oberoende om det är en svägerska eller en kollega. Med min man känner jag mig numera aldrig så.

Prata istället med pv om hans förmåga att umgås med andra och samtidigt involvera dig, tex prata med dig och din mamma. Inte ha djupa diskussioner som utesluter dig/andra. Det är inte alla som är bra på att prata med flera på det sättet och om han är mer än en-till-en person, innebär ju det att du lätt känner dig nedprioriterad när han försöker vara social och trevlig mot andra.