Inlägg från: Litorina |Visa alla inlägg
  • Litorina

    Konstiga föräldrar

    Att leta efter en diagnos är inte att leta fel, det är att leta efter en förklaring och hjälp att hantera ett barn som inte fungerar som de flesta andra.

  • Litorina

    Och att jag inte alltid orkar med mina barn dygnet runt i en vecka beror tidigare stress-skador. En ganska vanlig diagnos, tyvärr.

    Har du någon diagnos som gör att du har svårt att föreställa dig andra livsomständigheter än din egen?

  • Litorina
    Hyllemor skrev 2020-12-31 03:20:29 följande:

    Jag skulle tro att mycket handlar om att man inte umgås tillräckligt mycket med andra, utan att man enbart går på vackra bilder på instagram och tror att föräldraskapet är rosenrött. Utöver det är jag ganska övertygad om att mycket av det här uppstod när förskolan blev mer eller mindre "förbjudna" att ge ordentliga utvecklingssamtal till föräldrar. Man skulle inte anta; ge råd; bedömma etc, vilket innebar att föräldrar frågar om råd på förskolan och förskolepersonalen i många fall nickar och svarar svävande, för att inte riskera att "kränka" någon och plötsligt står föräldrarna helt rådvilla eftersom ALLT är normalt, när de egentligen bara hade behövt att en förskolepersonal eller BVC-sköterska eller någon annan hade sagt att: "Vet du vad? När du gör SÅ och SÅ så blir det SÅ HÄR."


    Säger inte att det här inte förekommer. Men vi har i alla fall haft jättebra samtal med både förskolepersonal och sedan lärare. De har gett råd och kommit med förslag. Och de har berömt. Känner inte heller alls igen det du säger om att man inte har riktiga utvecklingssamtal. Vi har tom bett om, och fått, extra utvecklingssamtal för att synka förskolans och vårt förhållningssätt.

    Och jag tror inte att man skulle misstänka diagnos för att man inte träffar andra. Det är ju just när man gör det som man ser att det egna barnet fungerar annorlunda än de flesta andra.

    Och till sist: det är för barnets skull man söker hjälp hos vården. För att barnet ska kunna må bra och få det stöd som behövs. Jag förstår inte hur ni kan tycka att det är något negativt. De som får sin npf-diagnos som vuxna söger ju ofta att de önskar att någon hade förstått redan när de var små - att de hade besparats en hel del lidande då.
Svar på tråden Konstiga föräldrar