Vi som startar ivf behandling 2021

Tack för hoppet . Ja det är absolut inte helt uteslutet än, suttit och googlat progressionlines hela dagen, vilket inte var bästa sysselsättningen, gud vad tidigt folk plussar! Men försökte hitta de som plussade senare för att ge lite hopp.

Men tror jag kommer börja släppa lite på saker, har haft lågt koffeinintag, inget mys med  gubben, ingen träning osv.. men nu orkar jag nog inte "vara duktig" längre  känns för jobbigt. Skulle de vara något där inne trots allt så hoppas jag att de överlever trots de sakerna.

Ja man får som en liten lapp där det står att man ska avstå nikotin, alkohol samt samlag 2 dagar efter återföring, därefter leva som vanligt. Men så olika bud från olika kliniker. Fortsatt minus på stickan och BIM om 2 dagar, så känner mig relativt klar med denna rundan och gått vidare. 

Någon som vet vad man kan göra mer på egen hand? Man vill ju gärna veta vart det felar, vi får fin befruktning, ägg till frys osv, men aldrig fått ett plus på de 2,5 åren vi prickat ägglossning varje månad och gjort 4 IVF omgångar + FET. Man vill ju gärna veta vart det felar? Då de inte verkar implantera... Antingen så slutar de dela sig och bara dör ut eller så är det något fel på ens livmoder.

Börjar tänka att man haft någon könssjukdom som ung som man inte upptäckt som fuckat upp ens fertilitet, eller har nån konstant infektion? 

Tack för tipsen, ska försöka stå på mig i detta, men upplever att landstinget inte gör några avsteg alls tyvärr från deras "ni har bara otur"-attityd, men ska ringa dem på måndag och be dom göra något, något alls...

Vi får kanske kolla på alternativ utomlands sedan, problemet är att vi redan bekostat privata försök och egentligen inte har ekonomin för de enorma summorna som det kommer kosta och behöva ta banklån osv.. helt galet. Kommer bli det som eventuellt avgör om man får barn eller inte sen, hur villig man är att försätta sig i skulder på ett-två hundra tusen

Tack för tipsen! 

Gjort lite research och kommer försöka ligga på att man gör hysteroskopi samt kolla karyotyp, för det verkar man ändå göra här i sverige. Kollat lite på "recurrent implantation failure" och har man t.ex. nån kronisk inflammation i livmodern så verkar det kunna synas vid hysteroskopin, sen om de behandlar den eller  inte är en annan fråga. Enligt rapporter utomlands verkar det vara ganska stor skillnad på graviditetschanserna om sådant behandlas ordentligt. Men återstår att se på måndag om de är villiga att göra några förändringar.

Någon som vet om långa protokollet är mer fördelaktigt om man har låg AMH?

Tack för fint inlägg och  tips på trådar!  Spännande med priming av livmodern, vad innebär det? Konstigt att det ska finnas så mycket studier som inte kan ge några riktigt klara resultat. Där det bromsas i Sverige, måste finnas så mycket studier bakom exakt allt de gör.

Väntar på att höra från RMC om läkartid nu, de hade tid att boka in oss för sista IVFen redan nästa mens om några veckor, men vi ville ha läkartid innan och det var lite tight enligt dem att få läkartid, så kanske blir att vi får skjuta på IVFen en månad extra bara för att få läkartid. Kanske blir bäst i slutändan, men otåligheten och vettigheten slåss i huvudet litegrand.

Vi var hos RMC idag för planering av sista omgången, det enda de kunde komma på att göra var att ta kromosontest för translokation, så togs blodprov på oss båda, de gjorde nytt VUL, test för att kolla sköldkörteln ännu en gång. Erbjöd spolning av livmodern, men gjort det två gånger innan och allt har sett bra ut. De gör inte koll med kamera, ger inte kortison, eller blodförtunnande osv..

De är ju väldigt medvetna om vad klinikerna gör utomlands så de gick igenom allt sånt och hänvisade som vi misstänkt, till att det inte finns vetenskaplig evidens och därför inte kan göras hos dem. De ställde sig inte helt tvära mot embryoglue, så det kanske vi får, men det är ju inte någon evidens på det heller?

Känns ju helt hopplöst, tror inte kromosontestet kommer visa något. De rekommenderar inte ägg eller spermiedonation heller, då befruktningen och embryona är av hög kvalitet. Så nu känns det bara som att man ska slösa två månader för att sen få sista försöket överstökat bara. 

Funderat på att kanske göra akupunktur, men kostar för mycket om man ska göra det varje vecka. De pengarna behöver vi spara till privata försök istället. Konstigt att man inte kan få detta på recept på nått sätt, akupunktur är ändå ett accepterat redskap som används inom vården i massa olika sammanhang..

Ja iallafall något annat kollat som man kan checka av sen, de hänvisade till att privata kliniker kan vara lite mer djupgående eftersom de ändå tjänar pengar på behandlingen på ett annat sätt än regionen, som ändå måste hålla budget samt följa regler. Men låter vettigt som du säger att spara pengarna och istället köra yoga eller annan avslappning. Vi är inbokade i mitten av november i dagsläget, för då borde resultaten kommit på blodproven. Segt att vänta, men o andra sidan så ger det oss lite tid att börja spara och se över vad för möjligheter vi har om detta inte lyckas. 

Hur går det för er? 

Sinnesro är viktigt det med. Ja man vet ju inte exakt vad det är som gör att det fungerar, slumpen, akupunktur, bra klinik osv.. men tror också på att kliniken och labbet gör skillnad i detta.

Ja det är oerhört svårt att se att något skulle fungera när det inte gjort det innan, men det gör ju det uppenbarligen. Kollar din danska klinik t.ex. om man har autoimmuna sjukdomar, eller utgår dom från tidigare kännedom?
Ja man vill verkligen bara få lägga det bakom sig ibland, samtidigt som man vill fortsätta kämpa sålänge det finns en bråkdels chans att det kan bli något..

Tråkigt att se att det inte gick vägen för dig Always Choklad, hoppas att du kommer kunna slappna av inför jul och nytt år med nytt hopp 

Vi fick tillbaka vår karyotyp test igår efter 2 månaders väntan och såklart är vi båda utan anmärkning, de tog även nytt sköldkörtelprov som även det var utan anmärkning, dock fick jag inte till mig värdena men får lita på kliniken. Så vi sätter igång med IVF omgång 5 här om ca 2 veckor, inte alls pepp inför vad som kan bli vår allra sista omgång.

Så oerhört stressad över att vi kanske inte kommer ha råd att fortsätta och inte har tid att spara i två år.. 

Åh nej, att det inte blev något från donatorns stimulering, man tänker ändå att det ska gå bättre än vid ens egna stimulering 
Skönt att kunna få lov att testa kortison och blodförtunnande nästa gång iallafall, få göra något annorlunda. Hoppas att det kommer kunna bli snart, man blir alltid lite stressad när det närmar sig jul eller sommarstängningarna