BIM januari 2021 - Första barnet
Första månaden jag provar bisolvonmetoden, någon annan som gör det med? Vad har ni för erfarenheter av det?
Första månaden jag provar bisolvonmetoden, någon annan som gör det med? Vad har ni för erfarenheter av det?
Ja, pms:en är inte rolig..
Min bästa vän är gravid, jag är så galet glad för det. Vi började försöka samtidigt, jag med målet att det verkligen skulle bli ett plus och hon med inställningen att det blir som det blir på grund av studier osv.
Så när hon berättade att det faktiskt blev ett plus direkt, en "oupsie" blev jag såklart stressad, för som hon sa - "då kan ju vi vara fl tillsammans" eller "ooh vad tråkigt att du fick mens, men påt igen nästa månad bara!!" så då skulle man hinna ikapp helt plötsligt. När jag la ner dem idiotiska planerna blev det lugnare inom mig. Jag tar (eller snarare har inga hemma) gravtest, så att jag inte kan kissa ihjäl mig på stickor och börja gråta redan innan mens (för den har man ju också förstått, att är man gravid "så ser man nästan alltid innan bim") öhh.. nej det stämmer såklart inte.. Jag tänker att är min mens sen den gången så får jag köpa test då typ..
Hur som helst, de första månaderna var jag liksom stressad och pressad över det. Nu är det istället mycket tankar om ifall det kanske är något som faktiskt ärfel, att man kanske inte kan få barn. Jag känner som sagt inte min cykel, eftersom jag inte haft en naturlig sådan på flera flera år. Jag är gbp-opererad för fetma, under 3n period i livet hade jag inte ens mens. Jag vet inte om det är "normalt" för mig att ha såna här grova menssmärtor att jag behöver ligga i fosterställning första dagen och trycka i mig Alvedon, hade ej detta med pmedel, men minns det från tonåren. Jag vet inte det är normalt att min lutealfas bara är 9 dagar. Eller om det är tecken på att nåt inte är som det ska och om jag isåfall kan kolla upp det nu eller måste vänta ett år. Det är dom känslorna som spökar när jag dippar i cykeln.
Men nu är det ju dag 4 så jag mår ändå bra och känner mig igen hoppfull. Så tacka fan för hormoner ändä xD
Igår på äl+8 dippade min bbt från att ligga på ca 36,5 till 36,35. Tänkte att nu kommer säkert mensen närsom, men inget hände, vilket ju kändes skönt iom så tidigt efter äl. Idag var tempen uppe på 36,57 (högsta denna cykel) och kom lite rosa på pappret på första toalettbesöket (sorry för tmi). Vad tror ni, kan det vara implantation som skett? :)
Hur har ni andra gjort? Känner nära och kära till att ni försöker skaffa barn? Om dom vet, efter hur många försök valde ni att berätta?
För mig har det blivit en stor lättnad i min tillvaro sedan vi bestämde att berätta för folk i vår närhet. Vi valde att berätta när vi påbörjade utredningen. För mig har det bidragit till att folk kan ha en förståelse för när man inte mår så bra, känner då inte samma press att hålla uppe en fasad. Nu har folk även slutat fråga om jag är gravid, när vi ska ha barn mm då de vet vad vi går igenom. Sedan tycker jag generellt att det är positivt ur ett större samhällsperspektiv att man pratar mer om barnlöshet och fertilitetssvårigheter, så folk får mer kunskap om området. Menar inte att berätta för folk är rätt för alla, men för mig personligen har det gjort processen betydligt mer hanterbar. Folk hade oavsett gått och väntat på att vi skulle plussa, men känner inte samma press faktiskt.
Vi gjorde utredning i september/oktober med resultatet "allt ser normalt/jättebra ut" och i min region (Västerbotten) får man då inte hjälp med IVF förrän man fyllt 30 och försökt minst två år, så jag måste vänta till februari 2022... Kanske något liknande för helle88 (det där med 2 år alltså).
Jag är själv inte så intresserad av IVF och är faktiskt mer irriterad på att man inte gör ytterligare utredningar. Tar det sig inte för oss snart (pågående försök 17 eller vad det är) så överväger jag att kontakta privat klinik för att se om de kan göra några andra tester eller så, men jag har en känsla av att de inte gör det..
Det var inte meningen att stressa! Men det är bra att veta hur förutsättningarna ser ut tänker jag. Ser att du bara är på fjärde försöket så du har verkligen tiden för dig :) och upptäcker de något på utredningen får man ju hjälp med åtgärder mycket snabbare!
Kul med fellow Västerbottning förresten :) om inget händer inom ett år och ni gör en utredning så kan jag iallafall berätta att de på barnlöshetsutredningen i Skellefteå (där kliniken för Västerbotten ligger) var supertrevliga och att vi snabbt fick komma på utredning efter anmälan (ca 2 veckor). Men hoppas såklart att du ska få uppleva en graviditet istället!
Hej
Har legat minst en gång om dagen sen fertil period började enligt min app. Igår tog jag ett negativt ägglossningstest och appen har förutspått ägglossning på torsdag. Så vi skippade mys igår och tänkte det va bättre att vänta till idag och imorgon.
I morse när jag vaknade hade min temp gjort ett rejält skutt. Har jag missat ägglossningen nu? Så jäkla typiskt. Blir lite deppig faktisk. Tänkte att denna gången skulle det bara maxas :) och har boostat d-vitamin för att hört att det hjälper. Resulterade visst i tidigare ÄL.
Behövde nog bara skriva av mig lite...
Hej!
Jag har BIM 10/1 och har tyvärr testat lite tidigt nu i veckan, men bara negativt. Dock har jag sedan igår kväll ganska påtaglig molvärk och stickande i ljumskar/nedre rygg, något jag ALDRIG brukar ha ens innan mens. Mina bröst känns stora och tunga, framförallt mina bröstvårtor är ömma.. eller snarare "stickiga", kliande. Som att de blivit brända. Haha, det här låter ju helt sjukt :) Jag kunde inte sova i natt pga dels värk i magen samt att jag fick som "rusningar" i kroppen med värme och lite kraftigare hjärtslag som följd...
Men - jag måste fråga er. Har någon känt av molvärk som håller i sig såhär? Ingen mens i sikte och inte ens någon liten blödning. Kan det vara implanteringen jag känner av? Isf är jag nog på ÄL +10 alt 11. Är det inte lite senare än genomsnittet?
Ska tillägga att jag har relativt regelbundna cyklar på 33-34 dagar. Så det kanske är så att jag har BIM 10/1 eller 11/1.
Fan vad rörigt det här är... Min frustration och lätta oro över min molvärk/stickande smärta i ljumskar lyser igenom..
Ja den är jätteförvirrande ,har dock bara använt den med temp denna cykel så... kanske ska ge den en chans , blev bara orolig att det redan har rätt och att jag missade äl helt, vart så deppig. Så hoppas att du har rätt att den skedde i helgen ändå
Grattis till nya pluss
Själv fick man en fast smiley på cb advanced idag så ägglossningen är på G.
Hur gör ni kring ägglossning? Kör ni varannan dag/varje dag? Har hört så olika, sist jag blev gravid som slutade i mf har jag ingen aning när jag hade ägglossning så har lite svårt att se efter. Men låg igår så tänkte köra på fred-sön iallafall
Stort grattis till er som plussat :)
Jag har en liten fundering. De flesta av oss i vår generation lär vara vana vid att få det vi vill ha relativt fort. Allt runtomkring oss sker snabbt, blir vi uttråkade zappar vi bara vidare tills vi hittar något nytt som ger oss tillfredsställelse. Och sen nu försöker vi bli gravida och så går det inte direkt... Det matchar inte riktigt vardagen. Vi kan inte gå in på Bubbleroom och klicka hem det där, öppna appen för Foodora och få en hemleverans eller ringa vår bästa vän och be hen komma över med lite graviditet till en.
Det finns ju forskning på att yngre generationer i västvärlden har mycket lägre tålamod än äldre generationer, just för att vi är så vana vid instant feedback på det vi vill ha. Vad tror ni? Kan det göra att det känns extra tungt när mensen kommer, för vi har liksom gjort allt rätt för att få det vi vill (vilket brukar räcka), men ändå går det inte? Vårt tålamod är inte tränat i att behöva vänta såhär på något?
Kanske lite konstiga funderingar. Men idag känner jag mig otroligt ogravid. BIM imorgon 9/1 och jag tror inte ens jag kommer ta ett test för det känns som ett slöseri, mensen kommer nog inom 48 h.
Har förmodligen äl idag möjlightvis att den kom igår men har sedan några dagar tillbaka haft ont i visdomstanden och tandköttet runt om kring. Började fundera on det är svårare att bli gravid när man har infektion i kroppen och tanden? Har både hört att det ska vara svårare för ägget att fästa men även att det ska vara lättare då kroppen fokuserar på infektionen och inte på att stötta ut ägget.
Hade varit kul att höra vad ni tycker?
Bim-4 eller 8, blir så matt på att jag reggar i 4 olika appar, fitbit, nc, premon och flo. Vet inte vilken jag ska tro på.
Jag ska försöka hålla humöret och hoppet uppe några dagar till man jag känner mig också negativ och uppgiven. Mer blödningar igårkväll (efter sex) och mensvärk så jag gissar att mensen verkligen är på ingång nu. Illamående och sura uppstötningar nu på morgonen och har drömt om potatis hela natten. Jaaa... potatis?! I alla dess former och jag måste nog göra raggmunkar till lunch idag. Haha. Detta kan ju vara tecken på att något i mig växer men jag tror tyvärr att det bara är längtan som växer och inget annat.
Jag har fått ta emot bebisväntande besked av kusin och gymnasievän på två dagars nu, kul för deras skull men jag kan inte känna glädje i det, bara känna sorg för min egen del. Hur tar man sig igenom sådant? Jag vill ju visa min lycka.
Grattis till er som plussat! Jag är glad för eran skull, önskar er all lycka till. <3 (Även fast jag önskar innerligt att jag snart får vara en av er.)
Blev ingenting för mig denna månad heller. Fördelen med att det inte blir något är i alla fall att jag lär mig mer och mer att man kan ha ungefär hur många gravidsymtom som helst utan att vara gravid..
Är det förresten någon annan som har en ganska ?lång? (men ändå inte överdrivet lång) luteafas? Jag har typ 19 dagar och det är så tröttsamt att testa negativt på äl+13/14 och sedan behöver vänta typ en vecka till på mensen. Har dessutom ofta ägglossning efter CD20 så det blir rätt långa cykler.
Blir att hoppa in i en BIM i februari grupp för mig nu! Sista chansen innan partnern vill pausa pga ?man kan ju inte få barn i november/december?...
Hoppas på plus för er andra!!
Fick kemisk graviditet
Hej!
Jag är helt ny på det här, har följt tråden ett tag och försöker hänga med på alla förkortningar och hur den här hemsidan fungerar, känner mig lite vilsen ska jag vara ärlig och säga! ???? Jag och min sambo har bestämt oss för att börja försöka skaffa barn, vi är 24 respektive 25 år gamla. Jag slutade med mina minipiller (gestrina) 31/12. Har ätit dessa sen jag var 15 år så har nästan aldrig haft mens. Jättesvårt att veta när ägglossningen väl kommer men jag har tagit test lite då och då. Ser detta på stickan idag, inbillar jag mig eller är ägglossningen påväg?
I natt dök mensen upp! Inte helt oväntat då jag känt samma PMS symptom denna cykel som tidigare cykler, plus att tempen sjönk igår. Det känns självklart väldigt sur och jobbigt. Därav så får vi se om jag hoppar in i februari tråden eller inte. Jag känner att jag behöver en mental paus från det här jobbigt fram till nästa äl, kanske hoppar in då.
Hoppas att det blir många plus nu för er som inte har fått mensen än <3