BIM januari 2021 - Första barnet

Hej på er! Bim är 25/1 för mig och 10e försöket sedan ma. Har gjort spolning denna månad iaf och allt såg fint ut. Hade dock en ganska tunn slemhinna och därmed är jag nästan helt 100 på att det är kört denna månad också.

För varje månad som går, så krossas hjärtat lite. Som tur är så känner jag mig fortfarande jäkligt peppad och är så envis att det ska fungera igen!!

From. Idag så börjar jag och mannen en extra hälsosam livsstil där vi tar bort all snabbmat, snacks m, fika. Jag har redan tagit bort koffein, gluten och äter minimalt med socker.

Vi har lovat varandra att köra på ett par månader till innan vi betalar för provat ivf. Lycka till alla och jag kommer givetvis uppdatera er om det på något mirakulöst sätt blir ett plus. Kram

Förstår din stress, känner likadant, kan få fullständig panik ibland över att tiden går och inget händer... tänkte bara säga att jag var i Uppsala och gjorde spolning för ett tag sen och där håller dom öppet för spermaprov etc. även nu under Corona. När jag varit där så har det varit max 2 pers i ett stort luftigt väntrum. Nu vet jag inte om ni valt själva att avstå från proverna för att hålla er i karantän, eller inte, men tänkte jag ville säga det. Och ni kanske bor långt från Uppsala också, så kanske ändå inte hjälper ;p

Ah okey :( Ja men gör det, kan ju vara värt isåfall. Jag fick tid snabbt när jag ringde dom sist, och skulle göra min spolning. Så lite så! 

Ja helt otroligt, har tänkt samma sak faktiskt.. hur stor min mage hade varit nu.. (vi började försöka i juni, och har hunnit med 9 försök, har en cykel på ca 26 dagar), men så sitter man här och det känns hopplöst.. inte kul :(( 

Ja det suger verkligen :(( men börjar ladda om nu för nytt försök, med lite nya kosttillskott etc. Jag har bara varit på ultraljudsundersökning, och allt såg bra ut där iallafall. Min sambo vill inte göra spermaprov förns vi faktiskt har en giltig anledning, dvs om vi har försökt 1 år och det fortfarande inte blivit nåt. Jag hade önskat att han skulle göra det nu, för att jag vill veta om det finns något man kan göra, eller om allt är bra och man bara ska fortsätta köra på som vanligt. Men kan ju inte tvinga honom.

Precis, det är ju inte konstigt alls, så försöker också tänka så. Men inte lätt alla gånger, är så lätt att känna att det bara känns hopplöst :/..Har läst så många gånger att folk lyckas när dom slutar försöka. Men det är ju inget man kan låtsas och lura kroppen att "näee men nu struntar vi i det här" ;P haha.. 

Håller också tummarna, för dig, mig och alla andra här inne som längtar <3 

 

 

Åh okey, ja det säger ju faktiskt ingenting egentligen, har jag hört. Frågade på kliniken jag var på också och dom sa att man måste se det på labb för att faktiskt kunna avgöra hur läget är. Har också läst om folk som gjort det där hemmatestet som fått dåligt resultat, och sen gjort ett riktigt test som visat på bra resultat så skulle inte heller ta det på allvar. Har faktiskt köpt hem ett sånt test för ett tag sedan till min sambo, men har bestämt oss för att vi struntar i det. Om resultatet ändå inte är pålitligt så orsakar det bara onödig stress tänker jag, och även om det visar på positivt resultat så kan man ju inte lita på det heller.

Jag tar folsyra, d-vitamin, c-vitamin+järn,zink, B12+B6. Hittils så har bara min sambo tagit zink, men har beställt hem nu så han även ska ta granatäpple, selen och q10 som ska vara väldigt bra för spermakvalitén.   

 

Skickar en stor kram <3 kanske en föga tröst, men jag har en vän som blev gravid ganska snabbt efter IVF så även om det ska behövas hjälp så går det tillslut för de allra flesta :)