BIM januari 2021 - Första barnet

Hej igen!

Har Bim den 3/1 (känns som en evighet att vänta) och vet ej vad som kan vara typiska tidiga gravidsymptom eller inbillning... Hm...? Har molvärk till o från och EXTREMT ömma bröst (känns som att de ska explodera)... Sist jag hade det var föregående cykel och då hade jag också extrem PMS (ej haft förut?) men när mensen till slut kom blödde jag mer än vanligt och hade ännu mer ont än vanligt.

Pga detta vågar jag ju inte hoppas för mycket alls, samtidigt som hoppet är det som driver en framåt i denna process såklart... Hur har ni känt?

Jag är i liknande situation, dock ÄL + 8. Håller med dig om att väntan är sååå jobbig.

Vissa här på familjeliv i olika trådar har sagt att vita flytningar kan va ett gott tecken, även att det blir ökade flytningar när man är gravid. Medans andra som också fött barn har haft torrt (precis som utan en graviditet). Svårt att säga... Tydligen kan det inte bara skilja från person till person utan från graviditet till graviditet.

Och ja! Julmatsreaktion eller graviditet? Svårt för mig också att avgöra, haha! Det mesta man äter är ju sött och fett i och med julen. Det bidrar ju till en liten obalans ibland med magen. Själv har jag fått väldigt mycket finnar på köpet denna cykel, så det kan antingen vara maten eller nåt annat. Hm... Vi får väl se! :)

åh.. fattar! ja, jul-ledigheten må va välbehövd men kan också göra att man vrider och vänder på saker mer än vad som behövs! Men jag lider med dig, jag är ju likadan :)

Känner du annars att tempningen känns ok att göra? Har du gjort det länge? Ger det liksom lugn/tydlighet eller motsatsen? Jag frågar för att jag själv tempade ett tag och tyckte det kändes lite stressigt. Vet dock ej om jag ska börja igen eller ej... Tycker det är sjukt intressant också!

Hoppas att det går hela vägen för dig denna månad!

Inte haft liknande men känns som utifrån det jag själv läst som att det kan va en nidblödning, även om den beter sig lite märkligt. Dock kan bruna flytningar ju vara gammalt blod bara (i och med nidblödningen) eller annat... Återstår att se...

När tänker du ta graviditetstest? Hur är statusen med det idag? Jag tänker oavsett, så är det inte långt! Håller tummarna! : )

Tog själv ett gravtest nyss som visade negativt! Men jag är nånstans kring Bim -3 till -5. Så oavsett så hade jag inte höga förväntningar. Dock har jag varit väldigt trött och lite illamående i 2 dagar nu, väldigt mycket metallsmak i mun osv... Detta upplevde jag inte förra menscykeln. Kroppen spelar sina spratt helt enkelt, haha!

Hoppas på det bästa för dig! :)

 ÅH!! Massa grattis!

Åh... Känner likadant! Inte fått min mens än men har känningar som liknar mens och Bim är från idag till möjligtvis 5/1 men har fortfarande bara fått negativa gravtest... Har dessa månader också haft fruktansvärda PMS-reaktioner som gör att jag inte känner igen mig heller och tänker hela tiden - "Detta är kanske ett gravidsymptom? Eller dettta? Eller detta?"

Jag tror nog att när man väl bestämt sig för att man är redo för barn så blir längtan så stor att man så gärna vill vara en av dem som får ett pluss på 1a/2a/3e försöket. Men statistiken säger väl att typ 80% lyckas på 6-7 månader och 90-nånting procent lyckas inom ett år. Sen kan det ta längre tid trots att allt är helt ok med en och partnern. Läser man/hör man sen hur mycket som ska till för att ett barn ska skapas så är det så jäkla komplext trots att det är så "himla naturligt"... För mig känns det nästan som Science Fiction, hahaha.

Jag glömmer själv den statistiken/forskningen/vetskapen som finns kring det och tänker att det är nåt fel på mig också. Klandrar ibland mig själv för att jag "väntade så länge" och blir den andra stunden sen arg på mig själv och tänker.. "Men EH?... Ursäkta?... Jag är INTE 55 år, ha tålamod!!!"

....Så jag fattar! Det är också mycket hormoner som "kryddar till det" eftersom att ens längtan är så stor! Sen ser ju dem dipparna/peakarna av hormoner och känslor olika ut. Men jag fattar att det är svårt...

För min del var det inte förrän i somras jag kände att jag var redo och ville ha barn. Av jobb/stress-skäl blev vi tvugna att vänta 3 månader innan vi började på riktigt. Men ja... Svårt att hitta lugnet ibland... Jag har två vänner i samma ålder (30/31) som blev gravida på 1a eller 2a försöket (trots att det för den ena sades att sannolikheten var väldigt stor för att det skulle ta lång tid pga sjukdomsskäl). Så det är för min del en inre konflikt att försöka va lugn i att: "Det kommer att ske, men det kanske tar tid... Njut av att ha kul tillsammans och egentid ihop"  och sen  "Det är något fel på mig! Varföööör går det inteeeeee... PAAANIK?!! "

...Såklart är min sambo som lugnet i stormen medan jag flyger och far i känslor och tankar... Provocerande!! XD Hahaha!!

Jag håller tummarna för er! Vill man bli förälder så kommer man se till att det händer! Oavsett!   (Försöker samtidigt intala mig själv detta medan jag skriver det till dig... Typ som ett litet mantra, haha!)

Åh.. tråkigt och såklart att man blir besviken. Förhoppningarna och sin önskan gör ju att det blir en besvikelse! Men hoppas att nästa månad blir DIN månad! <3

Själv väntar jag in nåt som känns som börjar kännas/se ut mer och mer som mens! Men men! :) Vi får kämpa vidare vi med!

Hej allesammans!

Uppdaterar listan med min nya Bim eftersom att jag precis fått min mens med brak och dunder... Kan tydligen numera inte lita på kroppen som ger mig konstiga skendräktiga symptom efter ägglossningen som jag aldrig haft förr, hahaha! (Illamående, spänner, drar, värker, metallsmak i munnen, trötthet)... Eller är det så riktigt vidrig PMS beter sig? Hm...

Men jag har en cykel på ca 25 dagar så då kan jag vara med precis i slutet av månaden också! Hoppas på många pluss denna månaden nu och följer er resa med spänning  

HEJA HEJA! 

1/1 Baconlover, 23 år (elfte försöket)

1/1 msofia91, 29, om 4 dagar ???????? (typ 6e)

1/1 Babyba, 26 år (första försöket)

3/1 Sockerikaffet, 32 år PLUSSAT

4/1 Carina82, 38 år (tredje försöket)

4/1 Link92, 28 år (sjuttonde försöket)

4/1 Helle88, 32 år (artonde försöket?)

5?/1 Diosali, 29 år

5/1 LangB94, 26 år (andra försöket) PLUSSAT

5/1 Amelia84, 36 år (fjärde försöket)

5?/1 hcc97, 23 år (andra försöket)

6/1 Jennix, 26 år (första försöket)

6/1 MsTintin, 28 år (nionde försöket)

7/1 Rumpelstiltskin, 25 år (fjärde/femte försöket)

7/1 paperlanterns, 31 år (första försöket)

8/1 Emm94, 27 år (första försöket)

10/1 Alind, 28 år (första försöket)

10/1 KNAS2, 31 år (sjunde försöket)

10/1 SMEL, 27år (fjärde försöket)

10/1 Jerreblomstra 30 år ( artonde försöket)

11/1 Emlan93, 27 år (tredje försöket)

11/1 apan95, 25 år (fjortonde försöket)

13/1 Bananmilkshake, 35 år (femte försöket)

13/1 Snäckan92, 28år, (tredje försöket)

13/1 Sockerplanta, 26 år, (fjärde försöket)

14/1 Ericky, 33 år, (sjätte försöket)

14/1 Vickan31, 31 år (sjunde försöket)

15/1 Tokan123, 29 år, (andra försöket)

15/1 Molybden, 26 år (sjunde försöket)

16/1 Lnes3494, 30 år (första försöket)

16-17/1 BoringBrick92, 28 år (tredje försöket)

16/1 Soff, 32 år (9:e försöket)

18/1 Stickling, 32 år (sjunde försöket)

18/1 MAKL, 27 år (fjärde försöket)

20/1 VirrePirre06, 29 år (tredje försöket)

20/1, Msofie, 25 år (Elfte försöket)

21/1, Mirabilis89, 32 år (Sjätte försöket)

21/1, Iväntanpåivf, 39år (11e försöket)

23/1, fruH2, 28 år, (4e försöket)

24/1, Lunna123, 24år (andra försöket)

25/1 Babymonitor, 29år (tredje försöket)

27/1 Ellilor, 28 år (femte försöket)

30/1 partytsljus75, 36 år (andra försöket)

30/1 Grapefrukt89, 31 år (fjärde försöket)

Hej Soff! Ja, men sånt är livet... Har man en önskan efter barn, som alla här i tråden, så är det svårt att inte bli besviken även fast jag "endast" försökt 3 ggr. 

Ja, eller hur? Det sägs ju ändå att majoriteten av missfall som sker är före den bekräftade graviditeten... Så det kan i vissa fall vara så att ägget och sperman hittat varann men att det inte var tillräckligt starkt eller så...

Ser att vi är i samma ålder... Har du haft ok pms/cyklar osv? Eller har det för din del blivit värre med tiden? Jag har själv hemsk PMS/mensvärk nuförtiden och ska faktiskt till gyn nästa vecka. Blir lite orolig för att det kan vara nåt... Tänker endometrios, cysta, eller att det är täppt nånstans... Men jag kanske är övernojjig efter att ha googlat lite. Har haft väldigt milda cyklar innan nämligen...

Förstår att det är svårt att lita på symptomen... För mig har det gått några få försök och jag är helt chockad över hur min kropp lurar mig. haha!

Hoppas att detta blir din månad!

Hej Steeph!

Skönt att allt såg bra ut trots allt! Hoppas nu detta blir din månad!  Jag har nog missat vad du skrev innan om detta med spolningen, men gjorde du någon utredning och då upptäcktes detta?

Ska till gyn nästa vecka för att kolla upp mina mensbesvär (superjobbig pms, mycket värk och mens jämfört med förut).

Är lite nyfiken på mina egna folliklar och hur statusen ser ut där nere generellt, men vet inte om det är något man kan kolla på ett "vanligt" gynbesök eller något som måste kollas upp på ett annat sätt om det skulle behövas...

Allt gott!

Wow, känner likadant. Ena stunden känner jag att ALLA blir gravida eller har fött och jag blir den som inte kommer lyckas...

Andra stunden tänker jag " Det som är menat är menat, det måste få ta den tid det tar etc",

Blir galen på mig själv! hahahaha! Men en tröst är väl att man inte är ensam om att känna så :)

Hej Varbergstjej! fattar... Det är tungt när man har en barnlängtan <3

Hm... Jag tror du bör söka för det... Visste inte själv om detta och hade ingen koll men fick veta detta via trådarna här och det behövs lite längre lutealfas för ägget att fästa... Men det går att fixa! :)

Åh... Va tråkigt! Hoppas verkligen att guldägget trillar ner nästa gång... <3

Var själv hos gyn i veckan pga sjukt jobbig PMS och annat som spökat. Jag berättade om när det kan vara tid att söka för utredning och då sa hon att eftersom situationen är som den är med corona och annat så bör man inte vänta i 12 månader innan man skickar in en ansökan. Om det kanske inte tar sig vid 8e eller 9e försöket så kan man iaf skicka in en ansökan redan då. För det kan ta upp till 6 månader innan man faktiskt kan få hjälp i och med pandemin... Nu bor jag i Skåne och här har det ju varit en ganska rejäl andra våg, så det var därför jag fick tips om att söka tidigare om det skulle behövas.

Nu hoppas jag ju SJÄLVKLART att det går för dig utan nån utredning och många gånger så är det inget konstigt att det tar tid. Men såklart - har man en stor barnlängtan så känns ju ibland bara några veckor som en evighet. <3  Tänker mest att om du går i dem tankebanorna så kanske det är skönt att veta att du kan söka ganska snart? Jag är på mitt 4e försök nu och har lite tid kvar tills det kanske är mer "lämpligt" att lämna in en ansökan... Men det kändes skönt att få redan nu att få veta att även Gyn tyckte jag inte skulle vänta hela 12 månader.

Vet inte om detta blev nån tröst... Men jag håller tummar och tår för dig så länge så kanske vi ses i februaritråden :)