Om man älskar någon som man måste bryta med, visst är det inte som i filmer där man råkat stöta på varandra 10 år efter och fortfarande älskar varandra? Det går väl alltid över om man inte matar känslorna genom att ses och röra varandra?
E de riktig kärlek så försvinner de aldrig..
Klart de stämmer! Man älska folk på olika sätt..sen kommer den en jävel som rubbar hela din existens o du känner känslor du aldrig upplevt förut..då vet du att den kärleken aldrig kommer försvinna..
Varför kan ni inte vara med varandra?
Jag undrar likadant. Jag håller på att bryta med någon just nu fast det gör ont. Undrar om det kan bli vi längre fram när allt ordnat upp sig. Finns känslorna kvar då tro? Finns han kvar då??
Är det den andra parten som är rädd att ta stora beslut? Vill du berätta mer? Kanske kan vi stötta varandra?
Ville bara säga att jag känner igen mig i det du skriver. Det känns som att jag aldrig kommer att komma över honom :( Hoppas verkligen att man gör det med tiden. Han har flyttat väldigt långt bort till ett annat land så det är ju inte så mycket att göra nu liksom. Han var tydlig mot mig från början, sa att vi inte kan inleda ett förhållande eftersom han planerade att flytta längre fram. Jag sa ifrån först, att jag då inte ville ses mer. Men vi hade en sån otrolig kemi så ingen av oss kunde låta bli ändå. Jag känner mig så dum som fortsatte att träffa honom för jag fick till slut så starka känslor. Usch, det är inte lätt :(
Sorry, nu kapade jag din tråd lite här.. men ville bara säga att du inte är ensam med lidandet (om det nu kan vara till någon tröst).
Känner verkligen igen mig. Vi får hoppas att tiden gör sitt..
Va ledsamt :(.
Jadu.. det är jag som borde vart stark och brutit mig loss från det förhållande jag lever i. Har haft väldigt starka känslor (eller har forfarande) för en person som har kämpat för mig länge. Det är alltså jag som är the bad guy här. Jag har mått riktigt dåligt under lång tid. Vi har brutit upp många gånger och jag har försökt gå vidare i ett förhållande som jag tyvärr inte mår så bra i. Vi har tjafsat väldigt mycket och ändå har jag inte tagit mig loss. Många anledningar har jag haft att ändå va kvar. Feghet, osäkerhet, rädsla att allt inte blir så bra, känslan att splittra en familj, en anhörig som mått fruktansvärt dåligt och jag har inte velat förvärra genom att bryta upp, att få bonusbarn med hans X som man alltid kommer behöva ta hänsyn till på semestern, jul och annat. Ändå tror jag de stunder vi fått ihop hade vart underbara så vi har mycket gemensamma intressen och ja jag har väldigt starka känslor. Nåt jag aldrig haft på samma sätt till min man.
Han känner sig lurad trots att jag i början var tydlig med att jag inte visste vad jag ville. Jag har många många gånger fantiserat om hur vi hade haft det så jag har inte medvetet lurat honom. Har bara inte haft kraften att gå. Även haft sjukdom som har gjort att jag vart svag.
Så vad som än händer kommer jag aldrig bli lycklig igen. Karma, ja absolut.
Va fint av dig att du vill honom väl trots att han inte väljer dig,
Jag känner likadant. Fast det svider så hoppas jag att han träffar nån som kan ge honom det han är värd. Jag önskar så att den personen var jag... Ja det här är nog inte helt ovanligt. Tänk om man hade haft nån att bolla med under denna tiden. Så jävla jobbigt att stänga inne känslorna, längta så mycket att det gör ont och bara sätta på ett pokerface :(.
Har väl aldrig avskytt mig själv så mycket som nu. Ofta önskar jag att vi aldrig setts. Kanske hade kärleken vart starkare till min man då. Nånstans tycker jag ju om honom eftersom vi har många år tillsammans och tre fina barn.
Tyvärr var det pga vår kris i förhållandet som gjorde att jag sökte mig bort. Vi gick i terapi och förmodligen har min man narcissistiska drag. Ingen ursäkt att göra som jag gjorde men när man känner sig nedtryckt år efter år och hela tiden tassar på tå så blir man nog lättare mottaglig när nån är underbar mot en. Inte bara för sex utan för att nån faktiskt såg mig och hade en famn att landa i. Bara att sitta och gosa och kramas i timmar gjorde att jag fick energi, Sen finns det ingen som har så underbara pussar och kyssar. Hur ska jag klara mig utan dem??
Nej jag är inte säker på att jag vill stanna kvar, Emellanåt känns det lugnt, när han är snäll och inte tjafsar. Då tänker jag att kanske kan det bli bra ändå. Men de dagarna är lätt räknade tyvärr, Sen kommer det små pikar, små gliringar som gör att jag tänder till. Då är det jag som hörs och det låter som jag är arg. Att han är taskig på sitt sätt hörs ju inte alltid. Oftast ignorerar jag det för att det inte ska bli bråk så barnen behöver höra men jag kan inte svälja hur mycket som helst.
Det är jobbigt att leva med nån dag ut och dag in som aldrig kan säga förlåt eller erkänna att det är dens fel. Sånt tär i längden vilket gör mig småsur. Jag försöker alltid starta dagen med ett leende och glatt humör men en kommentar räcker gör att sänka humöret och sen är det inte lätt att känna sig glad och lycklig. Samtidigt om jag hade skiljt mig kanske jag blir sittande i en lägenhet, kanske barnen inte vill va med mig utan tar parti för pappa som blir lämnad. Ekonomiskt har vi det väldigt bra så jag är inte orolig för det men självklart blir det till det sämre. Jag känner att han blir mer positiv om det blir sex oftare. Går det mer en vecka blir han sur som ättika och det märks direkt vad det är. Tyvärr har jag svårt att bli sugen på honom längre. Sexlust i sig har jag ju kvar. Om allt är tip top med sex, nystädat och fixat vad han tycker behöver göras så är han positiv och glad och tom trevlig. Men sen kan det komma en liten sak jag missat eller struntat i och pang så sur han blir. Då är allt annat bortblåst.
När jag läser det här inser jag att jag nog mår bättre ensam...
Jösses det är som om jag skrivit detta! Så är det verkligen. Älskar att vara nära och pussas med han jag nu brutit med. Eller det är egentligen han som brutit med mig för han inte orkar vänta längre vilket jag förstår :(. Hatar att jag är så flat.
Att jag inte klarat av att ta steget trots att jag älskar honom :(. Den känslan när jag vet att han träffat nån som han blir tillsammans med kommer göra obeskrivligt ont. Så förstår ju hur ont det gjort för honom den här tiden ;(
Och för dig!
I början sa jag inte att jag skulle lämna. Men efter ett tag var vi på väg isär jag och min man och jag letade lägenhet. Då var jag besluten att det skulle bli han och jag lite längre fram när allt lagt sig. Sen backade jag tyvärr, fegade ut och sen har jag velat fram och tillbaka så har inte vart schysst :(. Jag har flera gånger bett honom ge upp mig eftersom jag inte kunde gå. Så han hade chansen att träffa nån som var singel. Han är värd så mycket mer..
Men han har klamrat sig kvar och bett mig lämna min man och när vi hade en gräl bestämde jag mig att åter gå. Tyvärr har jag fortfarande inte gått utan är kvar. Jag har såå många gånger fantiserat om han och mig och hans barn( och mina). Så det har inte vart bullshit från min sida.
Mina känslor är och har varit äkta.
Jag avskyr mig själv att jag svikit honom så.
Att jag öht gått så långt från början är så långt ifrån vem jag är :(
Kanske har han så mycket samvetskval och trots allt känner ansvar att vara kvar pga det han gjort som han gör att han stannar kvar? Kanske hade han valt dig om han inte behövt ta hänsyn till sin familj?
För vet du, det hade jag gjort..
När jag läser hur du mår blir jag ledsen för din skull. Även han har suttit hemma och gråtit många gånger. Det gör så ont att höra :(.
Vet att många tycker vi är avskyvärda.. men känslorna har att och är äkta.
Kram till dig <3
Han verkar vara en reko kille. Lycka till i livet!
Ja vi får se hur det blir. Jag känner att om jag stannar kvar så kommer jag aldrig bli 100% lycklig inombords. Kommer alltid veta vad jag upplevt och känt :(.
Men stannar jag kvar så är min högsta önskan att han träffar nån som tar hand om honom och gör honom lycklig. Det är han värd.
Kommer för alltid sakna hans famn :(
Ja du har nog rätt. Ja är det meningen så håller det trots att man bryter upp och börjar livet tillsammans trots en sån start.
Det där med återfall är nog vanligt. Känner ingen det. Kan förstå om det xtra jobbigt kring jul nu. Ja det kan nog bli en press att allt ska bli perfekt om man lämnat som du säger,
Hoppas du kan se framåt och träffa nån som är fri och som du kan bli lycklig med.
Vad skönt att du kommit så långt att du inte går och är ledsen hela tiden. Tror det kan ta ett bra tag att helt komma över nån om det känts så rätt.
Att känna vemod länge..
Ja vi får se hur allt slutar här ;(
Saknar honom iallafall galet mycket ;(
Julafton har varit okey. Haft svårt att va här inne så mycket när alla är hemma.
Hoppas din julafton var bra?
Jag förstår att du hade tankarna på honom speciellt i går, Samma här. Han kommer för alltid ha en stor plats i mitt hjärta oavsett vad som händer framöver. Älskar ju honom fortfarande :(. Och så länge jag är där jag är kan jag inte annat än önska att det trots allt kommer in nån i hans liv som ger honom kärlek och glädje för det är han värd efter denna tiden han mått så dåligt pga mig/oss. Men det kommer göra ont, Han säger också att han alltid kommer älska mig. Att han aldrig känt såhär förut.
Fan va ledsamt att vi inte träffades under andra omständigheter ;(.
Hej!
Jag förstår att det är svårt att stå emot <3
Mår sådär. Vi har bara skrivit lite men han är rätt bitter så jag har försökt att inte skriva just nu. Tror eller är rättare sagt säker på att han druckit en del när han skrivit så vill inte förvärra det :(.
Förstår att han mår dåligt han också..
Jag saknar honom såklart ;(
Blir inte bättre av att man går på varandra här hemma nu i ledigheterna...