Foglossning/sjukskrivning/ingen hjälp
Måste skriva av mig och se om någon annan haft lika svårt som mig att få hjälp?
Jag har ett väldigt fysiskt och tungt arbete inom transport. Väldigt stressigt.
Med en arbetsgivare som inte kunde bry sig mindre. Jag jobbar ca 10timmar/dan utan rast. Klättrar på huk i bilen, springer I trappor, lyfter tunga lådor, lastar upp å ner på kajer, i och ur bilen, blir mkt power walk med tungt gods pga tidspress. Etc etc. Jag har försökt prata med arbetsgivaren etc, men ingen ändring i schemat blir av.
Tillslut fick mådde jag så dåligt och fick så ont att jag grät mig genom dagarna, tills jag en dag i början på december knappt kunde gå, så jag sjukanmälde mig. Dagen efter hade jag inplanerat besök hos min bm, som skrev remiss till deras läkare. Hon sa att läkaren va jättebra.
Så jag va hemma en vecka i väntan på det besöket. Kommer dit, får komma in 15 min efter jag skulle varit där. Fick vara där i knappt 10 min. Fick aldrig möjlighet att direkt prata eller förklara min situation eller mående. Hon sjukskrev mig en månad och skrev huvudsak stress. Sen sa hon att jag efter det kan gå tillbaka till jobbet 100%. (jag har ingen möjlighet att vara sjukskriven 50% med mitt schema). Att jobbet kan omplacera mig (det kan dom inte). Att jag ska prata med jobbet om att ändra mitt schema (har redan gjort det många gånger utan framgång).
Inget återbesök ingenting. Bara tack å hej.
Har nu varit hos fysioterapeut som konstatera bäckensmärta och ländryggssmärta. Fick lite tips och råd och att jag ska höra av mig om jag behöver komma tillbaka.
Kontaktat vårdcentralen för att se om de har nån läkartid för att bedöma min arbetsförmåga. Men de nekar och hänvisar till läkaren som redan sjukskriver mig, som jag inte har några kontaktuppgifter till.
Har försökt få kontakt med min bm, men får ej tag i henne.
Och nu är det jul och nyårshelger, vilket betyder att läkartid lär jag inte hinna få innan min sjukskrivning går ut i början på januari. Alltså måste jag nu förbereda mig på att gå tillbaka till jobbet som jag vet kommer ge mig fruktansvärda smärtor, ingen lunchrast, ingen hjälp.
Jag har sån ångest. Hur ska jag klara det här?
Varför är det så svårt att få hjälp av vården?
Är det verkligen meningen att man ska behöva pressa den gravida kroppen så pass att man gråter av smärta varje dag?
Har bf I april, så det är ett tag kvar.