Hjälp oss i vårt föräldrarskap

Beskrivningen påminner om vår son. Vi kopplade det till överstimulans/svårt för förändringar. Även små förändringar, typ av någon annan kommer i rummet kunde göra att han gick från lugn och harmoniskt till att göra impulsiva grejor likt ditt barn. Vi antog ganska snabbt att han inte riktigt kunde kontrollera det själv och att vi var tvungna att hela tiden ligga steget före och förebygga situationer. Bättre det än att prata och förklara bara, eftersom sannolikheten var stor att det skulle hända ändå. Det är ingen idé att bli arg, ditt barn gör det inte för att vara dum. Hjälp barnet och försök läsa av vilka situationer som ofta spårar ur/vad som triggar så blir det lättare att jobba runt det.

Nu är han 6 år och har fortfarande kvar detta men efter som han är äldre har det blivit bättre. På skolan håller personal att öga och låter honom gå undan om de känner att det blir för mycket intryck ute på gården exempelvis. Får han inte gå utan så kan man nästan räkna med att impulsiva beteenden kommer fram.