Läsk och festis till 2 åring?

Både pizza och hamburgare är ju bara en annan form av smörgås egentligen. Varför skulle inte det vara mat?

Med första barnet var vi rätt restriktiva, han hade smakat lite saft och kanske festis någon gång. Med andra och tredje har vi inte varit lika hårda. Barn nr två har en problematik som gör att hon måste dricka ganska mycket varje dag så där har vi behövt ta till allt vi kan och lite till. Men vi börjar alltid med vatten för att släcka törsten. Sen får man dricka något gott på fredag/lördag och under högtider/kalas. Vi pratar mycket om kost, bra mat/dryckesvanor med barnen så de är väl medvetna om vad som är bra.

nej fy fan för att  ge läsk till små barn :P

Men alltså...folk som på allvar tror att de skadar en tvååring om den någon gång vid ett särskilt tillfälle får ett glas läsk eller lite godis...

Min flicka var två för ett par år sen, och drack den julen med stor förtjusning ett glas julmust. Och så smakade hon för första gången glass, och älskade det. Fick lite ibland på helgerna efter det. Eller en bulle eller en bit choklad. Ingen big deal.

Till vardags och i normalfall är det såklart vatten till dryck och frukt som sockerkälla som gäller. Och nyttig, näringsrik (coh god såklart) mat. Men på helgerna är vi mer tillåtande (inom gränser, såklart. Finns ingen anledning att ett barn äter skräp så de mår dåligt. Det ska ju vara en njutning).  Att köra hälsofanatism med små barn är inte vår grej. Vuxna bör lära sig att hålla sin ångestnojor för sig själva, inte lasta över dem på barnen.

Och ja - vi (barn, pappa och mamma) är alla normalviktiga och friska. För sånt har ju såklart inget att göra med om man ibland äter sött eller ej.

Jag hoppas verkligen detta är nått trollande enbart med uppsåt att provocera...

Är du på riktigt så tycker jag enormt synd om ditt barn att tvingas växa upp med en förälder som dig, psykisk barnmisshandel rakt av.

Du kommer sitta rätt ensam på ålderns höst om du håller i de där resonemangen, med all rätt.

Vi lärde oss den hårda vägen att ge vårt första barn saft/oboy efter en öroninflammation som höll på att bli inläggning vid ca ett års ålder. 

Barnläkaren sa det väl inlindat att det värsta som finns är sockerhysteriska föräldrar som inte lärt sina barn att ta en isglass ibland eller ett glas saft. 

Det handlar inte om att dagligdags ge sitt barn socker. Det handlar om att få in energi och få upp energi när det behövs för att få i lite vanlig mat och må lite bättre. 

Med andra barnet var det aldrig några problem, storasyskonet erbjöd i ett obevakat ögonblick festis någon gång mellan 6-9 månder (minns inte när, det är 10 år sedan nu ) sedan var det löst, vilket var skönt vid sjukdom att kunna ge en liten glass eller lite saft.

Efter vår egna upplevelse så har jag rekommenderat alla vänner och bekanta i närheten att lära sina barn dricka enstaka glas saft/isglass baserat på vår lärdom. Det finns de som tackat för den räddningen. 

Ja, vi introducerade allt det där innan 2 års ålder, mest för att lyckas få i ett ofta sjukt barn vätska. Han har druckit en himla massa söta drycker innan han var tre år gammal. Trots det så ser han saft/läsk/oboy som "godis" och insåg själv tidigt att söta drycker fungerar dåligt som törstsläckare.

Han är 7 år nu och föredrar vatten i alla lägen, vilket är märkligt med tanke på att han ändå har druckit en hel del söta drycker i sitt liv. 

Något jag har reflekterat över kring det här, är att folk har en tendens att tycka "synd" om honom, som föredrar vatten. Om vi är på kalas eller fest så frågar folk upprepade gånger om han VERKLIGEN inte vill ha någonting annat än vatten och verkar nästan bli stötta över att han inte vill dricka någonting annat än det.

Ett annat exempel jag har är när vi campade i somras och tog en cykeltur in till lärliggande samhälle och efter ett tag satte vi oss på en uteservering eftersom vattenflaskan vi hade med oss var slut, vår son var törstig och vi visste inte var närmsta affär fanns.

Vi beställde isvatten åt vår son och vi vuxna tog varsitt glas vin. Ett glas vatten kostade 20 kronor och en läsk 37 kronor. Ungen var supertörstig och sa det själv till servitrisen men fick vänta onödigt lång tid på sitt vatten eftersom servitrisen nästan tjatade ihjäl oss kring att vår son borde få någonting godare än vatten, trots att vår son flera gånger sa att han bara ville ha vatten och vi också påpekade detta. Hon erbjöd till slut oss att få ett glas läsk eller juice för samma pris som ett glas vatten, som om hon trodde att vi var snåla.

Självfallet är det bra att ge ett sjukt barn saft, isglass, eller vad annat som i den stunden och vid det tillfället lättar upp och fungerar.

Ni som tror att det är vansinne och ondska har helt enkelt fel, och behöver skärpa er. Det handlar ju om att prioritera era barns hälsa, inte era egna ätstörningar.

Självfallet är det bra att ge ett sjukt barn saft, isglass, eller vad annat som i den stunden och vid det tillfället lättar upp och fungerar.

Ni som tror att det är vansinne och ondska har helt enkelt fel, och behöver skärpa er. Det handlar ju om att prioritera era barns hälsa, inte era egna ätstörningar.

Inte till de tre äldsta, det har blivit ibland till yngsta eftersom storasyskonen nu vill ha läsk ibland när det är fest. Men så har minstingen fått dra ut fyra tänder också, så det hade nog varit bra att låta bli.....

Eftersom jag är så gammal är jag uppvuxen under en tid då man inte var så hysterisk när det gäller socker. Så ja, sonen har fått smaka sött innan ettårsdagen och (jo, jag förstår att det är ytterst ovanligt) blev aldrig en godisgris.

Jag har förstått att även födda efter 1990 har en förändring i sin genuppsättning så de utvecklar ett kraftigt sockerberoende om de utsätts för denna kolhydrat

Ja min dotter på snart 2år dricker både läsk och saft/festis ibland men till vardags dricker hon havremjölk eller vatten

Ja, den där genmutationen har väl gjort att de stackarna som trots allt fick smaka julmust i julas har avlidit nu.

Jo det är livsviktigt att kunna äta sånna saker faktiskt va extremt gravidillamånde till vecka 15( åt isbergssallad och snabbnudlar i 3 månader om äns det, visa dagar blev det ju inget alls) å sen magsjuk isglass och saft va de som gjorde att jag slapp bli inlagd när jag blev magsjuk

I somras ordinerade barnakuten saft till vår då femmånaders med feber. Han ville inte äta alls och var slö. Ordentlig som jag ändå är undrade jag om han inte menade vätskeersättning, men det tyckte han var onödigt. Pojken behövde vätska. Fick han vätska och energi skulle han säkert vilja äta. För att vilja dricka behövde det vara gott och saft är gott, resonerade den trevlige herren på akuten. 

Han fick saft, piggnade till och åt sen som om det inte fanns någon morgondag. 

Men du fattar väl att ett barn inte får dra ut fyra tänder pga "läsk ibland när det är fest". Det måste ju vara väldigt många fester i så fall. Som är så sena att man inte orkar borsta tänderna sen. Så något annat ligger såklart bakom.

I vilket fall lider jag med ditt barn, då jag själv också haft hemska tandproblem. I mitt fall var för mycket frukt boven, i matväg. Även om det såklart har att göra med andra faktorer också. Arv, miljö och slump är alltid iblandade.

Nu är det ju ett tag sedan jag hade en 2-åring, men, jo, de fick nog smaka både det ena och det andra från de var små. Läsk var inget de gillade som små, och ena gillar fortfarande inte kolsyrad dryck. Men festis har ju gått ner.

Samma med godis, kakor etc. De har fått smaka lite från att de började äta vanlig mat och har fått när vi andra ätit eller vid andra tillfällen som känts lämpliga. Vi har aldrig haft stenhårt att det bara får ätas på lördagen tex, utan är det sol och man vill ha glass en tisdag så går det också bra. Jag tänker på helheten att godis, söt dryck och fika ska vara en lagom liten del av allt som äts. Och att man ska kunna njuta av sånt utan dåligt samvete eller att man får det så sällan att man måste vräka i sig när det finns. 

Båda är tonåringar nu och har ett sunt förhållande till sött och sånt.