Har kämpat så länge och nu känns det inte bra

Jag och min man har kämpat nästan ett helt år med att få till ett syskon till dottern i hennes ålder. Igår plussade jag, men nu känns det inte bra!

Jag får panik över tanken på att hon sla behöva dela oss med ett syskon, att hon inte kommer vara min lilla bebis mer, att hela min värld inte kommer att kretsa runt henne mer utan den ska delas men en till. Jag är så upp över öronen förälskad i min dotter och jag vet att samma sekund som bebisen föds kommer förälskelsen att gå över och istället kommer den nya bebis bli min nya förälskelse, jag kommer ju så klart inte sluta älska min dotter, men den där uppslukande förälskelsen som gör att man bara kan sitta och stirra på sitt barn i timmar kommer att ändras.

Jag ligger nu mitt i natten och grubblar över der här så jag nästan får panik. Varför känns det så här nu när vi kämpat så för att vi skulle få ett syskon? Varför är jag inte glad pch går i tankar på en abort? Jag mår så dåligt över dessa känslor så jag vet varken ut eller in