Förskolestigma

Och återigen visar du din ytterst bristfälliga förmåga att såväl tolka text som innebörd och sammanhang. 

Jag har inte "nedvärderat" någon. Jag sysslar inte med sånt (att inte dela någons synsätt betyder inte att man per automatik nedvärderar deras synsätt). På samma sätt som jag inte ömkar mina "mindre bemedlade vänner". Du har exempelvis ingen aning om deras barn som vuxna kommer uppleva sin barndom som bättre eller sämre än dina barns. Det går liksom inte att avgöra sånt baserat på inkomst i hemmet och tidig förskola, sen förskola eller ingen förskola alls. Det är så mycket annat som spelar in. Barnet som börjar förskola vid 12 månader kan ha en jättefin barndom, och barnet som hänger hemma med mamma och pappa i flera år kan uppleva oro, ångest och brist på stimulans. Och vice versa.

Som avslutning tror jag inte alls att folk i din närhet blir "provocerade av ditt val". Jag tror dom blir provocerad av dig, för att du utan att själv förstå det sätter dig till doms över dom och deras val. Val du varken förstår dig på eller vet bakgrunderna till. 

Men alltså, du har ju själv precis samma dömande ifrågasättande ton. För att du mellan raderna VET vad barn mår bäst av. Vad som är RÄTT.

Och angående hur du tolkade vad jag skrev var det en helt medveten övertolkning. Om du på allvar insinuerar att alla som gillar att jobba och göra annat än att bara hänga med sitt barn inte bryr sig om sina barn tillräckligt är det du som missar något grundläggande. Hur majoriteten av människor är och fungerar.

För mig är förskolan en fullkomligt fantastisk idé, då den befriade kvinnorna från att bara gå hemma. För att jag också tycker att kvinnor kan uträtta mer än att bara hänga med sina småbarn. Och för att jag tror att de allra flesta kvinnor mår bättre om de också får umgås med vuxna och ha mer stimulerande uppgifter att göra. Men för de som inte tänker så och har möjligheten - stanna hemma. Men inse då också att ni gör det lika mycket för er egen skull som för barnen.

Nu vet jag såklart att det finns barn som mår dåligt på förskolan. Och skulle mitt barn göra det skulle jag göra allt för att ändra byta förskola, eller vara hemma så mycket som möjligt. Att jag nöjd och avspänd kan jobba bygger ju på att hon mår så bra, och gillar att gå dit. Och naturligtvis får bredare stimulans än om hon bara hängde med oss om dagarna. Det är ju bra att träffa andra barn och vuxna.

Och ju - hon kan som drygt två år gammal fatta det där med att "mamma och pappa kommer sen".

Din trådstart, och i princip samtliga dina inlägg har en dömande och i vissa fall överlägsen attityd. Du framhäver dig själv och framställer dina val som överlägsna ( till och med din notis om träning andas samma sak.)

Du hävdar att du inte dömer någon i verkliga livet. Kanske inte med ord, men av de reaktioner du berättar att du får förmedlar du med all sannolikhet en dömande attityd på andra sätt.

Nej du har fel. Hur ens tankegångar går kan ingen riktigt veta. Man bedöms utifrån sina handlingar och på annat sätt kan det inte vara. Mina handlingar visar på intet sätt vad jag tycker. Jag är extremt noga med att visa förståelse i både ord och reaktioner irl. Mer så än I princip alla jag träffar.

Jag vet inte nödvändigtvis vad som är bäst för varje enskilt barn. Om vissa vill prioritera ekonomiskt välstånd, självförverkligande etc framför att vara med sina barn så är det helt fine. Jag försöker dock att inte göra det.

Nej, du har fel. För att du inte förstår att vi talar på andra sätt än genom handlingar och ord. Och din egen brist på den sortens förståelse gör att du hamnar i de här socialt jobbiga situationerna.

Och bara det att du tror att det är en motsägelse mellan att prioritera självförverkligande och att ta hand om sina barn...  Jag för min del vill lära mitt barn att det är helt ok att hon som vuxen brinner för något, har egna intressen. Att det är helt ok att älska någon eller några utan att känna att man måste tillbringa all sin tid med denne, dessa. Hon kanske t ex vill elitidrotta, och ha barn? Det måste ju gå. Eller är hon en dålig mamma om hon i så fall t ex har tävling och behöver vara ifred några timmar för att ladda och fokusera? Eller, gud förbjude, om hon åker på någon veckas träningsläger, och barnet är med pappan.

Men det här är, såklart, en lost cause. Du kommer att fortsätta med ditt raljerande och dina felvridningar av citat och inte på något sätt öppna upp för att du kan ha brister i din förståelse och ditt sätt att resonera. 

Och som så många andra säger - byt umgängeskrets. Ni verkar oerhört ytliga. Bättre att barnen ser att det finns människor som prioriterar annat än yta och pengar. Kanske du borde hänga mer med dina "mindre bemedlade vänner"?

Det likställs inte av någon I tråden. Tvärtom.

Däremot verkar du själv blind för att du faktiskt kan förmedla dina åsikter på annat sätt än med ord, exempelvis genom ansiktsuttryck och gester. Reagerar din omgivning på det sätt du hävdar att de gör är en det en klar indikation på att du förmedlar en dömande och överlägsen attityd.

I vissa familjer är det bättre att barn är på förskolan.

Som mina egna t ex. Jag älskar dem men vill inte vara med dem dygnet runt och jag måste jobba för att må bra. Däremot är jag helt fantastisk när vi är hemma, men jag hade antagligen varit vidrig som hemmaförälder. Det är min sanning.

De är dessutom världens finaste, lugnaste, snällaste och generösa. Detta har förskolan också lärt dem.

Återigen tolkar du helt och hållet efter dina personliga preferenser (vilket jag såklart anade redan i trådstarten att du har som vana att göra).

Men angående att förskolan "befriar kvinnor från att bara vara hemma med sina barn år ut och år in". På samhällsnivå - definitivt. Hela vår enorma samhällsutveckling bygger just på att kvinnor KAN MER än att bara ta hand om hem och barn. Att de kan uträtta saker i arbetslivet, och att både kvinnorna själva och samhället i stort gynnas av detta.

Att du kan få det till att jag "nedvärderar kvinnor som är hemma med sina barn"...det är bara en medveten feltolkning. Jag skulle t ex på samma sätt kunna säga att "samhället gynnas av att fler människor studerar teknik och matematik på en högre nivå, det skulle också kunna befria fler från monotona, ickestimulerande arbeten". Betyder det per automatik att jag nedvärderar de som har jobb som inte kräver hög naturvetenskaplig utbildning? Självklart inte...

På riktigt TS - skärp dig. Och angående förskola har du faktiskt fel. Det finns ingen som helst evidens för att barn som inte går i förskola mår bättre och utvecklas bättre än barn som går i förskola. Och inte gällande tvärtom heller.

Var mer ödmjuk, och respektera människors olika livsval, så går det bättre.

Fast din ts visar ju att du visst dömer dom för sina val. Sen har itne alla ekonomi att vara hemma 3 år med sina barn även fast det vore fantastiskt. Bra för er då att ni har ekonomin för det men du måste såklart inse att det itne ser lika ut överallt. Och jag tror INGEN vill lämna sin 1 åring på förslkolan. men dom flesta gör det för att dom inte har något annat val och måste jobba för att försörja sig. 

Jag tror att du antingen plockar ut två-tre extremfall och gör dessa till standard eller har väldigt nischad bekantskapskrets. Jag känner inte en enda unge som gått 8-17 dagligen. Själv var jag ensamstående och behövde hämta kl. 17 en dag i veckan (onsdag), då var det 2-3 barn kvar max och inget av dessa gick till 17 dagligen.

Alla väntar inte med förskola till treårsåldern vilket jag tycker man får göra som man vill. Det är tråkigt att mamman ska vara hemma jättelänge, tappa i karriären, pensionen mm. Det är tråkigt med ett förutsättande av att det är hemmlivet hon älskar mest av allt. Föräldrar som delar föräldraledigheten gör klokare val, tycker jag.