Jag håller med TS om att tidig förskolestart inte är bra. Jag tror att det kan skada barnens anknytning och därmed bidra till den höga psykiska ohälsa bland barnens unga. Forskning från Norge visar att långa dagar på förskola ger högre stresshormoner hos barnen , vilket är skadligt. I Sverige sker ingen forskning kring förskolan, man får inga forskningsanslag för att studera om förskolan kan vara skadlig, det är inte politiskt korrekt med sådan forskning, i Sverige.
"I Sverige sker ingen sån forskning för att det inte är politiskt korrekt".
Jag är nyfiken -var är din källa till det påståendet"?
KAN vara så men jag tänker att barn som har kärleksfulla föräldrar klarar förskolan utan problem. Barnet är tryggt och kan ta del av alla aktiviteter som erbjuds..... och utvecklas. Barn som kommer från "dåliga" hem har det tuffare förstås. HELA LIVET..........men kanske kan förskolan bli en fristad!?
Precis. Så är min tanke.
Varför bry sig om vad andra tycker? Har aldrig gjort, kommer aldrig göra.
De äldre är i högstadiet nu och lärarna vräker komplimanger över dem.
Jag tackar vår fantastiska förskola för att de lade grunden till bildning.
Kärlek, kramar och omtanke fick de av harmoniska föräldrar på hemmaplan.
Måste också tillägga att vi valde en bra förskola.
Jag känner lite igen mig i TS, det är väldigt svårt att bryta normer. Normen idag upplever jag är att båda föräldrarna skall jobba heltid. Då uppfyller man både vänsterns ideal om jämställdhet och utjämning samt högerns ideal om Arbetslinjen. Det är delvis därför som förskolan idag är så populär hos alla föräldrar, oavsett politisk uppfattning och samhällsklass. Den andra orsaken är den avlastning föräldrar får av förskolan.
Många föräldrar känner nog i maggropen att barnen kanske inte mår toppen av sina ibland långa förskoledagar i en stor barngrupp, Men så länge alla andra gör så här kan det ju inte vara fel? Och vi föräldrar är jämställda och politisk korrekta och vi tjänar in till våra pensioner och kan leva ett gott liv materiellt. Då vill man kanske inte höra att någon annan gör annorlunda. Särskilt inte om man hör eller känner att den andra prioriterar sina barn mer, det är mycket känsligt, Om man säger att man jobbar mindre för barnens skull, då är det lätt att uppfatta det som kritik, för den som kanske innerst inne har dåligt samvete. Så jag vet inte vad man skall säga, säger man att inte har lust att jobba, då uppfattas man som avvikande, slö och arbetsskygg. Bäst kanske att säga så lite som möjligt i denna känsliga fråga....
Jag känner lite igen mig i TS, det är väldigt svårt att bryta normer. Normen idag upplever jag är att båda föräldrarna skall jobba heltid. Då uppfyller man både vänsterns ideal om jämställdhet och utjämning samt högerns ideal om Arbetslinjen. Det är delvis därför som förskolan idag är så populär hos alla föräldrar, oavsett politisk uppfattning och samhällsklass. Den andra orsaken är den avlastning föräldrar får av förskolan.
Många föräldrar känner nog i maggropen att barnen kanske inte mår toppen av sina ibland långa förskoledagar i en stor barngrupp, Men så länge alla andra gör så här kan det ju inte vara fel? Och vi föräldrar är jämställda och politisk korrekta och vi tjänar in till våra pensioner och kan leva ett gott liv materiellt. Då vill man kanske inte höra att någon annan gör annorlunda. Särskilt inte om man hör eller känner att den andra prioriterar sina barn mer, det är mycket känsligt, Om man säger att man jobbar mindre för barnens skull, då är det lätt att uppfatta det som kritik, för den som kanske innerst inne har dåligt samvete. Så jag vet inte vad man skall säga, säger man att inte har lust att jobba, då uppfattas man som avvikande, slö och arbetsskygg. Bäst kanske att säga så lite som möjligt i denna känsliga fråga....
Ja, såna exempel finns såklart. Och de borde rimligtvis tillbringa mer tid med sina barn. Men jag törs nog lova att det är anekdoter, som inte säger något alls om den generella verkligheten.
På samma sätt som det finns folk som har sina barn hemma och inte alls erbjuder dem en trygg och stimulerande tillvaro. De borde ju såklart ha dem på förskola istället.
De allra flesta föräldrar prioriterar nog ändå sina barns mående högt. Sen att man inte väljer samma väg som grannen - tja, så får det vara. Folk tror på olika saker och lever på olika sätt. Vad som fungerar för mig behöver inte fungera för dig osv.
Personligen hade jag gärna jobbat hela julen (gillar det, känner spänning och stimulans. Det är inte särskilt välbetalt, men sådant intresserar mig inte så mycket). Men har tagit en månad ledigt för att hänga med mitt barn. Ett fullkomligt rimligt "offer". För det är ju delvis det kärlek och ansvar handlar om. Att offra det man vill göra för en annan människas skull. Om man tror att man som förälder måste uppskatta VARJE ögonblick med sitt barn, har man missuppfattat det. Det är på samma nivå som par som tror att man inte kan åka på en egen semester. Klart man kan.
Ja alla har vi olika uppfattningar och har rätt till det.
Min uppfattning är att svenska föräldrar generellt och i genomsnitt tillbringar för lite tid med sina barn. Jag tror inte att barn behöver eller ens mår bra av mammas och pappas fulla uppmärksamhet hela tiden, men jag tror att föräldrar behöver vara tillgängliga. Kvantitet kan inte ersättas av en kort stund av kvalitet på kvällen. Vi behöver ha tid med våra barn för att hinna se dem, lära känna dem och för att kunna uppfostra dem väl. Uppfostran är ju något som ofta saknas idag och som efterlyses från lärarna. Lärare och fritidspersonal har inte möjlighet att fostra våra barn i de stora grupper som är i dagens förskola och skola.
Jag brukar inte kräva referenser så fort någon kommer med ett påstående men jag har barn med NPF så jag är intresserad av det skälet. Var hittar jag den forskningen, att fallen minskar om man delar lika på föräldraledigheten ?
Skulle bli väldigt tacksam om du hjälper mig hitta detta.