Inlägg från: Anonym (Håller med) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Håller med)

    Förskolestigma

    Ts jag förstår precis vad du menar.

    Själva har vi valt att vara hemma ocj får ofta kastat i ansiktet att barn minsann behöver förskola för socialiseringen. Jag har aldrig brytt mig om att argumentera emot med forskningen som finns. Utan bara skitit o det och sagt att vi anser att öppen förskola fyller det syftet.

    Det verkar som att du själv aldrig tar upp ämnet och så är det även för mig.

    Jag brukar vara noga med att säga att vi vill vara hemma och har förmånen att ha möjligheten till det, för att understryka att alla inte har den förmånen helt enkelt.

    Då kan den som tjänar 70.000 få fortsätta känna att de själva inte har möjligheten att vara hemma även om de ville. För att de anser sig inte ha ekonomi till det

  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Oklar) skrev 2020-11-27 12:31:33 följande:

    I Holland sätter man barn k förskola vid 3-4 månader. Har Holländska kollegor men känner NOLL behov av att rynka på näsan åt dem eller ifrågasätta. Jag respekterar deras val, det är ju deras barn och deras liv, varför skulle jag inte? Förstår verkligen inte.


    Nej. Alla gör som de vill. Om man inte aktivt vill vara hemma så ska man inte vara det. Då är troligtvis förskola bättre. Har man inte råd så kan man naturligtvis inte heller vara hemma. Oavsett om man vill eller inte.

    Jag tror att en person med hög lön har svårare att vara hemma om man bara tittar på ekonomi. Ganska stor skillnad att få ut 20.000 istället för 50.000 efter skatt. Och troligtvis kanske man har utgifter som är anpassade efter det.

    Man väljer själv. Jag upplever tyvärr att jag som väljer att vara hemma blir uppenbart ifrågasatt. Medans jag själv altar mig noga för att ens säga något som eventuellt skulle kunna tolkas som kritik även om det inte är menat så
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Två föräldrar) skrev 2020-11-27 12:37:14 följande:

    Om du ska ha forskning som grund så har du fel. En mamma som är hemma är inte det bästa för ett barn. Barn som har två jämställda föräldrar som delar lika på föräldraledighet är det bästa. Barn med en mamma som går hemma i flera år har faktiskt större risk för problemskapande beteende,missbruk, diagnoser, dålig hälsa och relativ fattigdom.


    Nu handlade ju inte frågan om vem som är hemma utan faktumet att man blir ifrågasatt för att BARNET är hemma
  • Anonym (Håller med)
    LaFontaine skrev 2020-11-27 13:38:43 följande:

    Om nu hela bekantskapskretsen reagerar så på det du säger, kanske du ska se till hur du själv kommunicerar. Det är väldigt sällan alla andra har fel...

    Eller hittar du bara på, för att få skapa lite debatt?


    Jag delar ts erfarenhet. Dock snarare från ?okända? perosner vi träffar på öppen förskola. Som ofta och gärna uttalar sig om att barn måste gå på förskola och ifrågasätter att man själv är hemma. I lite förklädda ordalag dock
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Oklar) skrev 2020-11-28 21:30:26 följande:
    Du menar jag? Varför tar alla i tråden för givet att jag är kvinna och inte man? Väldigt mycket förutfattade meningar här märker jag.

    Jag har nog aldrig träffat en person irl som haft barnen hemma till 3 i modern tid. Varken i min stora umgängeskrets eller på någon av mina många, relativt stora, arbetsplatser. Men det kan som sagt säkert bero på vilken sfär jag rör mig i.

    Oavsett är jag förbannat trött på att höra predikningar om andra människors livsval. Så sent som denna vecka råkade jag höra en kvinna som hade en lång utläggning för sina vänner om hur förjävligt det är att alla inte tar ut exakt lika mycket föräldraledighet. (Hon pratade INTE med mig). Varför kan man inte bara göra som man själv vill med sitt liv och låta andra göra som de vill? Varför känner så många ett behov av att tvinga på andra sina egna livsval? Speciellt gällande barnuppfostran.
    Jag vill bara hålla med dig i detta med att vara hemma till tre år. På de fyra öppna förskolor vi besöker och i hela min umgängeskrets plus arbetskamrater finns INGEN som är hemma till tre år. Vid två år sticker man ut. De flesta skolas in mellan 15-20 månader.
    Och det får de naturligtvis göra! Jag skiter i vilket. Men precis som du är jag så trött på att bli ifrågasatt för att barnet är hemma på heltid länge (3 år) och att jag som kvinna tagit den mesta föräldraledigheten. Min man har i princip lika många vakentimmar med vårat barn som jag då han jobbar skift och deltid. Min pension kommer vara bättre än hans utifrån hur våra liv sett ut fram tills nu. Och oavsett om det inte varit så så är det VÅRAT val.
    Vill man dela lika ska man göra det. Vill man skola in vid ett år ska man göra det. Jag vill inte det, men tyvärr accepteras inte detta.
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Oklar) skrev 2020-11-28 21:46:27 följande:

    Bara att bita ihop. Folk har svårt att acceptera att andra inte går samma väg som dem. Min slutats är att det är deras dåliga samvete som talar. När de ser andra som kan/vill vara hemma längre, vilket de själva innerst inne ofta vill, sticker det I deras ögon. De intalar sig själva att de inte har något val (dvs I de fallen de faktiskt har det). De vill då motverka att andra gör det de vill, eftersom det så skulle kännas bättre om ingen annan gör detta.

    Det är åtminstone min analys av de som ifrågasätter andras livsval. Svårt att komma på någon annan anledning.


    Jag tror faktiskt inte alls på avundsjuka. Utan jag tror faktiskt att de som har de åsikterna tycker att barn bör få gå i förskola för socialiseringens skull och för att det är pedagogiskt. Och för att de själva kanske faktiskt vill jobba. Och för dem är det säkert så det är.

    För mitt barn finns inte det behovet. Jag har förmågan att socialisera hemma och vara pedagogisk och är påläst inom många områden gällande det.

    För dem som väljer tidigare förskolestart är detta troligtvis rätt val. Och jag tror faktiskt att de helt enkelt bara tror att man inte kan uppfylla det som förskolan gör hemma. En övertro på förskolan och undertro på sig själv kanske? De får gärna tycka att deras barn är i behov av förskola, anser de det så är det förmodligen också så. Det enda jag ifrågasätter är att någon lägger sig i hur jag gör, och då kan jag inte förminska dem genom att påstå att det skulle bero på avundsjuka.

    Sedan tror ju jag att en del föräldrar kanske skulle välja att vara hemma längre om de trodde på sig själva och sin förmåga, och förstod att de kan vara lika pedagogiska som förskolan i många lägen. Och då tycker jag det är synd att de missar att få vara hemma längre, eftersom jag själv anser att det ger mig så mycket att vara det. Men detta är bara spekulationer från min sida. Oavsett så tror jag inte att barnen blir förstörda på förskola, utan tycker bara det är synd att den som kanske innerst inne velat vara hemma längre av olika anledningar inte kan/vågar vara det.
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Två föräldrar) skrev 2020-11-29 08:07:43 följande:

    För att du skriver som om du är en kvinna som vill argumentera för att bli hemmafru.

    Du använder studier som ett argument för att vänta med förskola. Men du skiter i alla de studier som visar att delad föräldraledighet minskar senare problembeteende, ger bättre psykisk hälsa, mindre npf-diagnoser och bättre betyg (se SCB).Du skiter också i statistik som säger att inskolning runt 3 är fullt normalt. Du skiter i statistik som säger att barn till kvinnor som är hemma länge löper störrerisk för fattigdom och att genomgå flera skilsmässor och bonusföräldrar under sin uppväxt. Läs scb, läs böcker/forskning ex: andershed

    Dina vänner har problem, självklart. För att få till tidig inskolning så måste man visa att barnet har behov som hemmet inte kan ge alt. riktigt dålig ekonomi. Om så många vänner får skola in vid 11 månader att du till och med kallar det norm bör du se över ditt umgänge... Du umgås med familjer som har svårigheter. Då kan du inte utgå från att andra möter samma i sina umgänge.

    Vi har en välutbildad umgängeskrets och här delar alla lika på föräldraledigheten ( både mammor och pappor har bra jobb ) och är hemma 2-4 år. Sedan är det aldrig heltid på förskolan. Har man bra jobb så styr man ofta över sin arbetstid.


    www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/a/WLegXG/forskolestart-varierar-stort-i-landet

    Medianåldern var 2017 17 månader. Så det är snarare du som har ett avvikande umgänge.

    Och ja jag säger emot dig i denna del även om jag u många av ts påståenden inte sympatiserar med honom.

    Du bör också fundera på varför npf är vanligare hos dem som varit hemma. Troligtvis handlar det inte om att man är hemma utan snarare så att den grupp som väljer att vara hemma av andra skäl ofta har barn med npf.

    Dessutom bör du i statistiken gällande hur kvinnor missgynnas fundera på vilka som syns i den statistiken. De faktorer du nämner kommer aldrig bli en verklighet för mig
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Två föräldrar) skrev 2020-11-29 08:52:58 följande:

    Npf syns oftast inte innan året och sambandet här är att falken minskar om paret väljer att dela lika på föräldraledigheten. Dvs är fler om en själv är fl. mest. Detta tros bero på att två engagerade förälder som båda ger barnet daglig omsorg minskar problemskapande beteende. Det beror också på att barn där föräldrarna inte delat lika oftare blir skilsmässobarn något som också kan förstärka psykisk ohälsa och problemskapande beteende.

    17 månader som norm är långt ifrån ts umgänge där 11-12 månader är norm. Vilket visar på att det är norm bland ts vänner att , enligt kommunen, inte kunna möta sina barns behov.(då det krävs för tidig start). Det är ordentligt avvikande!


    Att npf diagnoserna skulle bero på vem och hur mycket man varit hemma tror jag inte en sekund på. Och detta kan garanterat inte vetenskapligt bevisad om jag skall hänvisa till att ni tidigare konstaterat att man inte kan hänvisa till forskning som visar att barn mår bra av att vara hemma till tre år.

    Sedan vill jag säga att även de som låter barnen börja vid 17 månader många gånger ifrågasätter valet att vara hemma längre. Så

    Att ts vänner har barn som börjat vid 12 månader är egentligen inte intressant för den ursprungliga frågan
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (U) skrev 2020-11-29 09:03:00 följande:

    Återigen, detta handlar enbart om DIG och vad DU förmedlar.

    Vad det gäller din bekantskapskrets så har de när det gäller dig tydligen uppfattat din dömande attityd oavsett hur de uppför sig annars.


    Nu har ni tjatar om detta länge. Jag hör kritik mot dem som är hemma länge både genom personer som pratar med varandra, personer som pratar med mig och med andra. Det har inte med vad man själv utstrålar att göra. I ts fall kanske det påverkar, det kan jag inte veta. Men det jag kan säga är att valet att stanna hemma länge garanterat kritiseras och ifrågasätts. Oavsett vad man själv utstrålar
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (U) skrev 2020-11-29 09:43:38 följande:

    Och det är fortfarande enbart ts jag kommenterar. Får ts genomgående negativa reaktioner beror det med all sannolikhet på vad ts själv förmedlar.


    Okej. Men eftersom jag upplever precis samma som ts. Och även många av de jag känner också. Så drar du alltså slutsatsen att även vi förmedlar samma sak som ts? För det kan jag säga att vi garanterat inte gör. Men nog förbannat får vi höra att vi skadar våra barn när de inte börjar förskola före tre års ålder
  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Oklar) skrev 2020-12-12 21:09:07 följande:
    Exakt..Det är det rimliga sättet att bemöta någon på. Men tyvärr är det ovanligt i min krets. Träffar man någon man inte träffar på ett tag så formuleras alltid frågan i stil med "när ska XX börja jobba igen då" eller "när ska XX börja förskolan då? Till hösten eller" Istället hade man kunnat fråga "Hur länge har ni möjlighet att vara hemma med xx" Med den sista frågan lägger man inte in någon värdering alls.

    Helt enig med dig. Alla jag känner utgår alltid från sitt eget perspektiv. MITT jobb är så viktigt är norm snarare än vad som egentligen är viktigt för barnet. Andra försöker desperat hävda att det bästa för barnet är tidig förskola helt utan fog för det.
    Jag tycker inte att "hur länge har ni möjlighet att vara hemma med xx" är en neutral frågeställning. I "ha möjlighet" väger jag in ekonomi och faktisk rätt till ledighet. För den som av andra skäl vill återgå i arbeta blir denna frågan anklagande. De har ju möjlighet att vara hemma längre, men vill av olika skäl inte det.
    En neutral fråga skulle vara "hur länge vill ni vara hemma" eller "hur länge kommer ni vara hemma". 
  • Anonym (Håller med)
    Tow2Mater skrev 2020-12-12 21:18:13 följande:
    Visst lägger du in en värdering, jag skulle tolka den som att du i princip frågar hur länge jag har råd att vara hemma. Och mitt svar skulle vara att det har du inte med att göra. Jag personligen ser mindre värdering i frågan om när man ska börja jobba igen - det handlar där bara om ett val som kan ha många olika komponenter i svaret
    Håller helt med dig.
    /hemmaförälder som dock upplever sig ifrågasatt många gånger. 
Svar på tråden Förskolestigma